LUNDSKOG: ”Ett lag vars hjärta aldrig verkar sluta pumpa”
Vår reporter, Andreas Lundskog krönikerar efter Örebros 3–2 seger mot Växjö i den fjärde semifinalronden.
Efter förlusten i söndags kändes det inte som att det var direkt mycket som talade för Örebro. Ja, knappt inget med tanke på skadeläget, förlusten och ett Växjö som såg ut att ha befäst ett pansvarförsvar framför väggen Erik Källgren. Men jag skrev också då något motsägelsefullt att det kanske var just det som ändå skulle komma att tala för Örebro.
Jag har tidigare också skrivit att detta inte är någon vanlig lagupplaga, det är en upplaga som har något alldeles extra. Kanske inte i den absoluta spetsen om man jämför med de andra semfinallagen. Men däremot i inställningen, i ledarskapet och i kämparglöden. Det skulle visa sig avgörande idag.
Det verkar inte spela någon större roll hur många tuffa förluster som laget åker på. Det verkar inte spela någon större roll i hur många skadesmällar man drabbas av. Det här laget besitter en sådan oerhört fascinerande och mäkta imponerad ingrediens. Man verkar aldrig sluta tro på hoppet. Det är lagidrott när den är som starkast, det är med en sådan inställning som man kan skriva hockeyhistoria och göra verklighet av drömmarnas troféer.
Örebromålvakten, Jhonas Enroth kunde pusta ut efter de dramatiska slutminuterna.
Det sågs redan från start under denna tisdagsaftonen. Varenda spelare gick ut och lirade som om de hade käkat taggtråd till lunch. Det small både högt och lågt och från pressläktaren kunde man titta ned och se ögon fyllda av revanschlusta som bränsle, kämparanda som syre och tvillingarna jävlar och anmana som värme. Då kan banne mig en stark låga ta fart.
Laget gick ut och var också spelmässigt och taktiskt bättre. Det var fart, fläkt och frenesi samtidigt som Växjö stundtals såg ut att vara tagna på sängen. Och nog såg det ut som att matchen var kassaskåpssäker och nyckeln var nedkastad på Svartåns botten när Nick Ebert satte 3–0 under inledningen av den tredje perioden. Men hockey kan som sagt vara världens snabbaste och mest omkullkastade sport stundtals. Utav bara farten blev det onödigt olidligt spännande under slutet.
Samtidigt var det ändå en styrka av laget att ändå kunna reda ut kulingvindarna och bärga segern. Även om man nog får skicka en tackhälsning till Fru Fortuna ikväll efter Richard Gynges sanslösa stolpträff när sekundtickaren slog sådär inferlnaliskt sakta under slutminuten. Men jäkligt bra lag förtjänar mycket flyt också. Det gjorde Örebro Hockey ikväll.
Så många därute på isen visade återigen sitt bästa jag. Rodrigo Abols var en fullkomlig jätte ute på isen och gjorde allt utom mål. Oliver Eklind som aftonen till ära fick kliva in i en nygammal roll som center och gjorde det med bravur.
Här är det bara att lyfta på hatten till Stefan Bengtzén och Niklas Johansson som har lyckats hitta en riktigt bra hockeyspelare med en enorm potential. Ikväll visade han prov på sitt enormt starka register genom hans egenskaper i sitt sätt att kunna ta in pucken i offensiv zon, hans sätt att kunna hitta lösningar i trångmål och sist men definitivt inte minst, hans förmåga att ta sig in i hetluften framför mål där han gjorde ett jäkla jobb.
Och så Nick Ebert som bjöd upp med säsongens främsta insats skulle jag nog säga. Fullständigt majestätisk i sina ageranden och ett prickskytte som nog en försvarsgeneral hade kunnat blivit avundsjuk på. Efter matchen stod jag själv med honom och fick då bevittna något som såg ut som en enorm lättnad.
Han uttryckte själv att säsongen har varit tung med tanke på skadan samtidigt som självförtroendet har sviktat. Nu såg han ut som i de stora glansdagarna som när han lyckades charma in sig i Örebrofansens hjärtan.
Nick Ebert svarade för en storstilad insats med sina två mål när Örebro drog det längsta
strået.
Jag får just nu lite vibbar till den där upplagan av Örebro Hockey som våren 2013 lyckades ta steget up till SHL. Ett lag som aldrig gav sig trots skadesmällar, tuffa nitar och käftsmällar lite här och var. Trots det så gav de sig inte, de motbevisade tvivlarna och lyckades med det till närmast omöjliga. Nu håller en annan upplaga med andra individer och ledare på att kunna skapa något väldigt snarlikt, kanske till och med något ännu större.
Nu ska det här laget vars hjärta verkar pumpa för fansen, staden och för dem själva gå in för en helt avgörande match i kampen om en finalbiljett.
En match där de har allt att vinna, för ett lag vars hjärta aldrig verkar sluta pumpa.
