LUNDSKOG: ”Laget som etsade sig fast i fansens hjärtan"
Vår reporter, Andreas Lundskog krönikerar efter Örebros uttåg i semifinalen mot Växjö
När slutsignalen ljöd inne i Vida Arena kändes det lite som att sätta en nål in i en ballong. Luften gick på något sätt ur när det förkunnades att Örebro Hockeys säsong hade nått sin slutdestination.
Efter en rejält hackig och slafsig start i första, en något bättre uppryckning i andra, visade man sedan sin karaktär med sken av ett lag som aldrig ger upp. Nu räckte det inte riktigt enda fram när avgörandet väl skulle fällas, men man föll verkligen med flaggan i topp under denna torsdagsafton. Nu ska jag inte gå in så mycket på själva matchen för i slutändan var Växjö lite starkare, lite noggrannare och lite mer rutinerade. Det är bara att acceptera och gratulera smålänningarna till sin tredje SM-final i klubbens historia.
Örebro Hockey gav allt och lite til under detta slutspel. Trots en skadeskjuten trupp som blev alltmer skadeskjuten när Robert Leino bröt armen lyckades Örebro göra match av SM–semifinalronden in till sista svettdroppen.
Örebro Hockey föll tungt i den avgörande semifinalen mot Växjö.
Det är en grupp av individer som längs med resans gång svetsades samman till laget som nog letade sig in i Örebrosupportrarnas hjärtan för många år framöver. Trots att många av dem tragiskt nog aldrig fick uppleva dem på plats. Det har varit en hemsk på så vis där den viktigaste ingrediensen till sporten har saknats i och med supportrarna samtidigt som vi i vår vardag har fyllts av svarta rubriker kring coronaläget dag efter dag.
För många därute tror jag dock ändå att det här laget har kunnat givit något slags ljussken i de mörka levnadstiderna. Och trots att fansen aldrig fick uppleva och skapa den där magiska inramningen inne I Behrn Arena så har de ändå varit en stor del i resan. De har bidragit och visat så enorm mycket hjärta i form av swishkampanjer, pappfigurer, bortskänkta årskort och mängder med stödbiljetter.
Jag ska ärligt säga att tårarna var nära när jag såg välkomnandet av laget efter förra fredagens seger borta mot Växjö. Det var ett levande praktexempel på när ishockeyn är som bäst.
När man tillsammans förenas i det man älskar.
Det får också känneteckna den här truppen som Niklas Johansson och Stefan Bengtzén skräddarsydde med så många otroligt skickliga hockeyspelare, men framför allt otroligt viljestarka, passionerade och laglojala individer. De ska ha en enrom credd för sitt enorma arbete i att kunna snickra ihop en enormt stark lagmaskin.
En lagmaskin som så många under säsongen var uträknade, skadeskjutna och stundtals ifrågasatta. Trots det var det laget som aldrig gav upp.
Det var laget som spelade med en tro i sina hjärtan.
Örebrokaptenen, Stefan Warg efter förlusten.
Ett stort credd ska också ledarstaben också ha med Niklas Eriksson, Jörgen Jönsson och Christer Olsson. En trio som har fått så många individer att ta sådana elefantkliv i sin utveckling och samtidigt kunna få ihop det vad man brukar kalla för laget före jaget. De har byggt upp en lagkultur som nog kommer att vara framgångsrik för många år framöver även om två av tre nu ser ut att lämna.
Men trots det så går Örebro mot en ljus framtid. Laget har visat hockeysverige att det är vi som är Örebro med att nu ta sin bästa placering i klubbens historia. Laget har fortfarande en stabil grundstomme med spelare så som Rodrigo Abols, Jhonas Enroth och Kristian Näkyvä med flera och nog lär herrarna Bengtzén och Johansson sitta inne på en del fina fynd.
Det här var slutet på något, men också början på något stort.
Det här var Örebrolaget som etsade sig fast i fansens hjärtan.
