LUNDSKOG: ”Leo leker hockey – när ringer Hallam?”
Vår reporter Andreas Lundskog ger sin analys av Örebros 6–3 seger hemma mot Skellefteå
Krutröken har precis lagt sig som ett osynligt täcke över Behrn arenas blanka is efter en match som mest på minde om en gammal Vilda Västern-rulle.
Det bjöds på en Honolulu-hockey från de båda lagen med öppna spjäll, videogranskningar, en kavalkad av utvisningar och inget vidare organiserat spel från någon av kombattanterna direkt.
Skellefteå kom till matchen med en rad av tunga avbräck där målvakten Linus Söderström och Joakim Lindström lämnades hemma med skadekänningar. Hemma var också Oscar Möller som väntar tillökning i familjen. Lindström och Möller som båda är två av lagets största stöttepelare.
Men istället var det de unga utifrån som visade prov på ett vasst spel. 04-födda Elias Salomonsson var ständigt hot i matchen och fick stänka dit sina två första SHL-mål i karriären.
Det blev tillslut en slumpartad tillställning som såhär några timmar efter slutsignal är rätt svåranalyserad varför det gick som det gick.
Men det fanns några nyckelfaktorer till varför Örebro kunde bryta den tunga trenden med tre raka förluster.
Det första var att nyckelspelarna Rodrigo Abols och Mathias Bromé verkligen levererade utefter förväntan. Abols var ren och skär klass den här aftonen med sin fart, sin fysik och sin karaktär. Dessutom gav han Örebro en biljett in i matchen med sitt 1–1 mål.
Mathias Bromé hittade nätmaskorna fram till 1–1 i matchen.
Bromé börjar närma sig mer och mer i spelet och kemin. Först en stark skymning vid Abols 1–1 mål som gjorde att Skellefteåmålvakten inte ens hade kunnat gått till Specsavers för se pucken.
2–1 gjorde han på egen hand och det kändes som några kilo lättade från hans axlar.
En annan spelare som verkligen svarade för en bländande insats var Philip Holm. En spelare som det kanske inte har pratats så mycket om under inledningen. Men som inte är något annat än landslagsklass. Så dominant i spelet med puck, blick likt ett hököga och känsla i passningarna.
En tredje faktor var att laget också kunde gå vinnande i special teams. Fem numerära underlägen dödades av samtidigt som laget fortsatte att leverera i powerplay med en fullträff. Det sistnämnda som under de senaste säsongerna har varit ett fullständigt sorgebarn. Nu är Örebro på sjätteplats i powerplayligan med en effektivitet på 25%.
Sist men inte minst till kvällens stora huvudnummer.
Redan inför matchen hade hela 19 NHL-scouter från 10 olika NHL-klubbar samlats i Örebros pressrum. Däribland Detroits vicepresident Nicklas Lidström. De blev minst sagt inte besvikna när de såg en 17-åring fullständigt leka hockey.
Tre assister varav den sista helt avgörande för lagets 5–3 mål. Med det gick han upp i ledningen i den intern poängligan med 10 poäng(2+8) på de 11 inledande omgångarna. Med den noteringen har han ett bättre poängsnitt i än stjärnspelare så som Ryan Lasch, Daniel Zaar och Jonathan Dahlén.
För att hitta något liknande från en 17-åring får man backa bandet till 2014/15 när HV-talangen Kevin Fiala(numera stjärna i Los Angeles Kings) svarade för 11 poäng på 17 matcher under sin debutsäsong i SHL. Annars har få i den åldern ens varit i närheten av den här poängklassen.
Leo Carlsson svarade för tre assist i Örebros 6–3 seger inför ögonen på 19 NHL-scouter.
Det är ingeting annat än landslagsklass på Leo Carlsson just nu. Han är given för en ledande roll i det svenska JVM-truppen som tas ut om drygt två månader. Men fortsätter det här så är det inte någon fråga om, utan när förbundskaptenen Sam Hallam tar ut honom i Tre Kronor?
Vem som helst hade kunnat känna press av att ha ögon från hela NHL på sig veck att och vecka in. Men det är det sista som Leo Carlsson verkar ha.
Han bara går ut och kör, leker hockey och bländar varenda NHL-scout därute.
Har jag sagt att grabben är 17 bast?
