LUNDSKOG: ”Moppekedjan” briljerar – när miljonerna sitter på läktaren
”Gör man inte jobbet, följer man inte den spelplanen som Örebro har kommit överens om eller klarar av att leverera i SHL:s kvicka tempo. Då ska man heller spela. Ett tufft och obekvämt beslut att sätta en miljonvärvning upp på läktaren. Men ett modigt, ansvarsfullt och rättvist beslut utifrån truppen”
Niklas Erikssons beslut att peta det tilltänkta stjärnförvärvet Petrus Palmu inför förra veckans möte med Färjestad – briserade som i alla fall en knallpuff över hockeysverige.
Ifjol finska ligans främsta spelare under grundserien med hela 59 poäng på lika många matcher i Jukurit. En dragkamp som Örebro gick segrande mot flera andra lag, däribland Brynäs under sommaren i kampen om Palmus signatur. Det var säkerligen inte billigt i plånboken.
– Jättekul att kunna addera Petrus till lagbygget. Vi får in en kvick spelare som är stark på pucken och besitter ett fint avslut. Vi gillar Petrus attityd, blick för spelet och han kommer ta ytterligare kliv hos oss, sade sportchef Niklas Johansson när finländaren presenterades på ett tvåårskontrakt den 7:e juli.
Hans kvickhet har inte direkt visat sig i SHL, inte hans styrkor i puckbehandlingen heller och några kliv har han definitivt inte tagit under sin sejour i SHL. Här är det nog bara att konstatera att scoutingen högre upp i ledningen har brustit. Lite likt Daniel Audette som hämtades in som ett mångmiljförvärv på transfer deadline day under förra säsosngen. Lite på samma sätt som Juuso Puustinen inte blev den tilltänkta målskytten som skulle ersätta Borna Rendulic, även om skador spelade in hos finländaren.
Ledningen har gjort flera starka värvningar så som att fynda William Wikman som tagit sig an SHL med bravur. Eller i att landa Philip Holm i en svår dragkamp. Men som det ser ut nu saknas den där offensiva målgöraren. Den rollen som Palmu var tilltänkt till att kunna axla. Den pusselbiten som Örebro nog behöver om man ska kunna blanda sig i kampen om ett SM-guld. Framförallt med tanke på att truppen är ganska så känslig på forwardssidan med risk för skador.
För andra raka hemmamatchen sattes miljonförvärvet på pressläktaren och som flera andra medier tidigare har rapporterat är det nog bara en tidsfråga innan Palmu kommer att lämna klubben. Man kan inte ana något annat av signalvärdet när flera juniorer går långt före.
Petrus Palmu sattes på läktaren för andra hemmamatchen i rad.
Med facit i hand har faktiskt petningen varit rätt beslut av ledarstaben. Och här ska Niklas Eriksson creddas.
Gör man inte jobbet, följer man inte den spelplanen som Örebro har kommit överens om eller klarar av att leverera i SHL:s kvicka tempo. Då ska man heller spela. Ett tufft och obekvämt beslut att sätta en miljonvärvning upp på läktaren. Men ett modigt, ansvarsfullt och rättvist beslut utifrån truppen. Liknande beslut tog Eriksson i kvartsfinalserien mot Luleå där miljonvärvningen Daniel Audette lämnades utanför.
Istället har Örebros juniorer fått chansen och förvaltat den med hunger, energi, entusiasm och jävlaranamma. Milton Oscarson fick gå in redan inför den tredje perioden i bortamötet mot Malmö när Jani Lajunen gick sönder. En defensiv uppgift som han förvaltade med en galant arbetsinsats.
Klart som korvspad att man ska få chansen då igen.
Och i mötet mot Luleå blev Adam Hofbauer, Milton Oscarson och Elias Ekström ihopsatta i en kedjekonstellation som vi får kalla för Örebros egna ”Moppekedja”.
Adam Hofbauer fick sätta sitt första mål i SHL-sammanhang när Örebro straffade Luleå med 3–2.
Redan under starten klev de ut som kalvar på grönbete. Av bara farten efter ett riktigt fint anfall kunde också Hofbauer sätta sitt första mål i SHL och Örebro i förarsätet. Dem här konstellationen visade också att de må vara kalvar, men de håller på långa vägar i SHL-sammanhang.
Adam Hofbauer som drar fram på isen som en virvelvind. Milton Oscarson med sitt driv in mot målet, inställning och jävlarannama. Sedan Elias Ekström som på allvar har växt in i SHL-kostymen och kännetecknas av ett enormt spelsinne, eller Hockey-IQ som det brukar benämnas.
Det är inget annat än urstarkt av Niklas Eriksson att ge de som förtjänar förtroende, det förtroendet. Det gjorde att Örebro återigen kunde dra det längsta strået och segra starkt på nytt.
Även om det kanske var något med rånarluvorna rent spelmässigt. Men att ändå kunna bärga två poäng, dra det längsta strået mot en topptippad seriekonkurrent är råstyrka. Mycket tack vare Jhonas Enroth i NHL-klass under aftonen som så ofta.
Örebro visade också att bredden är starkare än den tilltänkta spetsen. Man gjorde det med miljonerna på läktaren.
