LUNDSKOG: ”Rock'n'roll – I Örebros egna hemmaborg”
"Örebro har växlat upp i marathonloppet och flåsar snart konkurenterna i nacken om det fortsätter såhär. Det är rock'n'roll i Örebros hemmaborg"
Vi börjar gå in i mörka november som det brukar benämnas. Dropparna från regnet sänker sig mot bilrutan gång på gång, soltimmarna blir färre och färre och löven får en ytterst vacker glans. Det är lite sådär melankoliskt vackert på något sätt, Winter is coming med andra ord.
Inom hockeyn är det minst sagt en matchtät period där det mestadels handlar om match, ladda om, ny match. Ingen period där tränarteamet kan sätta stora taktiska förändringar eller bättra på fysträningen. Det är en period där det som klyschan brukar sägas ”Det gäller att ta en match i taget”.
I tisdags mot Linköping såg det till en början helt fastfruset ut, som om två bilar hade fått motorstopp inne i Saab Arena. Nu ryckte sig både Linköping och Örebro upp sig under matchens gång och närkingarna lyckades bärga med sig extrapoängen efter en relativt hyfsad matchinsats.
Inför matchen mot Skellefteå hade Niklas Eriksson förväntat sig en helt annan matchbild. Rätt fick han också. Gästerna från västerbottningarna klev ut direkt och for fram som Formel 1-bilar till en början. En aggressiv forechek som Örebro stundtals till en början hade svårt att kunna hantera. Inte blev det bättre av av Måns Forsfjäll fick göra sitt första SHL-mål i karriären och spräcka målnollan i matchen.
Faktum är att Örebro kan tacka Jonas Arntzen, målstolparna och Fru Fortuna för att underläget inte var större genom den första perioden. Uppförsbacken kunde ha varit betydligt brantare än enbart Forsfjälls fullträff.
Men i andra hände det något markant med Örebros spel. Skellefteå fick inte alls till samma tryck in mot kassen samtidigt som hemmalaget började tugga igång. Mycket med hjälp av hemmapubliken som återigen bara pumpade på från läktarhåll. Sådant ger energi till laget, det kan jag lova.
Och utav bara farten fick de se Robin Kovacs och Jani Lajuen vända på steken på mindre än två minuter i mitten av andra. Nu kanske många av supportrarna lämnade Behrn Arena denna kväll med en liten bitter eftersmak efter 2–2 med drygt en och en halv minut kvar av den tredje perioden.
Men supportrarna ska nog inte hänga så läpp om man ser till insatsen i stort. Att Örebro lyckades bärga två poäng mot ett riktigt bra Skellefteå är ett styrkebesked. Samtidigt bjöd laget på en rock and roll-hockey inuti sin egna hemmaborg. För hemmaborg är precis det som Örebro har förvandlat Behrn Arena till.
Örebro Hockey tog under torsdagen sin sjätte raka hemmaseger inne i Behrn Arena.
Kvällens seger var blott den sjunde på raken på hemmaplan och sett till statistiken är nu Niklas Erikssons mannar ligans näst främsta hemmalag. Självförtroendet verkar nästan sitta inne i väggarna inuti den pulserande hemmaborgen.
Trycket, akustiken, engagemanget är bevisligen svårbemästrat för motståndarna.
Ska man ta fram flera positiva bitar så ser nu kedjekonstellationerna ut att ha hittat mer och mer kemi. Christopher Mastomäki ser ut att komplettera Robin Kovacs på ett ypperligt vis och Elias Ekström ser ut att kunna hitta passningar till Jani Lajunen. Det var förövrigt kvällens delikatess vid 2–1 målet, nej det var definitivt Jonas Arntzens helt galna räddning i förlängningen.
Jag hade redan slagit igen datorloket när Linus Lindström fick totalt öppen kasse. Men med en lång klubba och reflexer i kobraklass lyckades Arntzen på något osannolikt sätt rädda pucken. I hans ögon efter matchen såg man hur mycket den här segern betydde för Arntzen själv. Efter tidigare ha stått i fyra matcher under säsongen och förlorat samtliga matcher. Nu fick den ack så ödmjuka norrmannen stå som matchhjälte och för första gången fira med fansen inne i hemmaborgen.
Han var deras konung ikväll.
Jonas Arntzen fick fira sin första seger inför hemmafansen.
En seger är att Örebro Hockey också har börjat hitta vägar till att vinna igen. Fem raka segrar är starka papper och att i förlängnings och straffavgörandet hitta förmågan till att dra det längsta strået är en enorm styrka. Det är sådant som skapar en stark karaktär till gruppen. Nu finns det förbättringspotential i att kunna säkra ledningarna på ett bättre sätt och ta fler trepoängare.
Men SHL:s grundserie är ett rejält marathonlopp och Örebro Hockey börjar få upp farten mer och mer. Efter en inledning där en del av supporterskaran började rada upp krisrubriker och nästan gallskrek efter förstärkningar.
Ibland är tålamod en av huvudingredienserna till ett vinnande koncept.
Mörka november börjar inte se så dyster och melankolisk ut för supportrarna till de rödvita närkingarna. Örebro har växlat upp i marathonloppet och flåsar snart konkurenterna i nacken om det fortsätter såhär.
Det är rock'n'roll– I Örebros egna hemmaborg
