Markus berättar, premiären säsongen 2018/2019.
SvenskaFans Örebrobloggare Markus Eklund delar med sig berättelsen om den första resan från den gångna säsongen. Resan till Mora och Jalas Arena som blev den perfekta premiären för Örebro.
Det var fredagen den 14 september, kvällstid, jag hade under en period haft det lite jäkligt, och det med anledning av ett förhållande som gått käpprätt åt skogen. Folk som känner mig vet att jag är en väldigt öppen och känslofull kille, ni som inte, ja now you know.
"Tårarna rann och jag satt mest o kollade in i en vägg"
Hur som haver så var ju hockeysäsongen nära o HERREJÖSSES som jag hade längtat att på lördag morgon sätta mig på bussen till Mora och äntligen kolla på SHL-Hockey igen. Den där fredagkvällen skulle dock få mig att knappt vela åka, för den kvällen gick jag iväg en bit för att hämta ett paket med några Örebro Hockey-saker jag köpt ,(Officiell merch såklart) och på väg till stället där jag skulle hämta mitt lilla paket går jag förbi en restaurang, och vem ser jag?
Jo den tjejen som nyligen dumpat mig, med en ny kille. Jag vart helt knäckt. Tårarna rann och jag satt mest o kollade in i en vägg resten av kvällen. Jag vet vad några av er tänker ”Men Markus för fan det där är inga riktiga problem.” Och så vidare, nja för mig var det en väldigt stor grej, och som sagt, jag är en väldigt känslofull kille, okej?
Jag hade väldigt svårt att sova den natten, oklart om de var för att jag va nervös för hockeyn eller för det jag just berättat om, kanske en kombo? Oklart. 06:30 på lördagen började min telefon spela ”To hell and back” med mitt favoritband Sabaton, o jäklar vad jag vaknade till, och jag vaknade upp med 2 klumpar i magen, en för vad som skulle komma den dagen i Mora, den andra för jag upplevt kvällen innan. Jag gjorde iordning en termos med te och några mackor som jag tog med mig, samt möjligen ett par öl hehe..
"Hundratals rödvit klädda Örebroare invaderade och marscherade genom Mora"
Klockan 8:00 gick dom 3 välfyllda bussarna i full fart mot Mora, jag själv hamnade som bussvärd på den i särklass lugnaste bussen, jag va lite sugen på att partaja, men jaja, man kan inte få allt här i livet. Vill minnas att jag var så sjukt orolig och nervös för vad som komma skulle, jag var säker på att allting skulle fungera bra med stället vi hade bokat och så, men ofta blir ju succén alltid lite större om resultatet går ens väg, så är det bara.
Väl framme i Mora på ”Strand Kök o bar” eller vad det nu hette så fungerade allting bra, tror dock det var mycket nerver inblandat för det var inte så värst livat, det var rätt lugnt, dock väldigt trevligt. Samtidigt var vädergudarna på våran sida, kanonfint väder och rätt skön temperatur, vilket självklart bidrog till att det vart mer en succé än något annat.
Marschen gick, mot Jalas Arena, hundratals rödvit klädda Örebroare invaderade och marscherade genom mora, våra sånger hördes säkert till andra sidan siljan.
Jag gick och slog på trumman och höll på att svettas ihjäl, det är fan rätt tungt att och släpa på den runt axeln, sen var det ju som tidigare nämnt lite varmt också, dock så njöt man, herre jösses vad man hade saknat detta.
"Våran SHL-Säsong var igång med dunder och brak"
Mora-bor stannade längs gatorna vi marscherade längs och kollade på oss, en och annan Mora tröja såg man också, jag minns en herre jag såg med en Mora matchtröja, han såg oss komma gående med ett jäkla liv, han kollade på oss med skräck i ögonen, när jag såg den blicken så kändes det lite som en seger i sig, maffigt. Att dominera ljudnivån i Jalas Arena är inte så oerhört svårt, deras klack är inte den största eller mest högljudda, jag säger inte att dom inte har några supportrar, för det har dom, men nja, dom har lite att jobba på.
Matchstart 15:15, äntligen, pucken släpptes. ”Vad gör vi? Nu kör vi!” Ramsan drog igång, och våran SHL-Säsong var igång med dunder och brak, 14-3 ägde läktaren.Det dröjde inte så länge innan Jere Sallinen gjorde 1-0 till våran fördel, jösses vilket jubel. Det var som att en sten släpptes från axlarna, att äntligen få jubla igen, gud vad skönt, och fasiken så kul!
Helt ärligt så har jag bara fåtal bilder kvar i huvudet från resten av matchen, som en slags blackout, vafan jag var ju nykter? Typ.. Är ju tvungen att vara nykter för annars tappar man ju takten hehe...
Minns väl när Anton Hedman bröt sig loss och gjorde 2-4 i öppen kasse, matchen var vunnen, och det fanns bara en klack i hallen, vilken succé, då mådde man fint, vilt jubel från bortastå, inte lika glatt på resterande delar i hallen.
Laget tackades av traditionsenligt och vi skulle nu resa hem, den resan hem blev ju betydligt enklare med tanke på resultatet, och allting annat som fungerat den dagen.
"Den perfekta starten på en SHL-säsong"
Jaa, jag var ju såklart sugen på dricka lite öl och festa och partaja med alla goa människor, men jag hamnade ju som tidigare nämnt på den lugna bussen, men men.Vi fick våra matlådor, och jag satte mig ner och käkade och slog på kvällsmatchen på c-more på telefonen och bara njöt, då mådde jag riktigt gott, att jag kvällen innan haft hjärtat krossat fanns det inga helst tecken på, och då finns det väll inte så mycket att klaga på va?
Att summera resan till Mora kort så får man kalla det för en stor succé, allting och lite till gick våran väg, det var den perfekta starten på en SHL-säsong, en säsong fylld med dom flesta känslor som finns, och vi alla vet hur det gick sen. Nu delar vi alla den saknaden som kommer varje år.
/Markus
