Min ungdomskärlek
En krönika om mitt förhållande till Örebro Hockey. En krönika med en uppmaning inför morgondagens oerhört viktiga match mot Karlskrona. En krönika om min ungdomskärlek.
Klockan stod på 17:58 på lördagskvällen och jag hade precis landat på Arlanda efter en jobbdag. Jag tog med en stor portion ångest upp mobilen för att se resultatet. 6-1 till Rögle och den här föreningen hade gjort det igen. Fallit ihop likt ett korthus borta i Ängelholm i en av de absolut viktigaste matcherna på säsongen. Känslorna började bubbla rakt ifrån hjärtat och ut i hela kroppen. En känsla av ilska och uppgivenhet, en skamsen känsla som att bli hånad. Efter att sedan läst om matchen på diverse forum började jag sedan ifrågasätta. Varför har jag mitt hjärta i detta lag? Varför lägger jag ner mängder med timmar på att följa det slaviskt? Vad får jag egentligen tillbaka?
Jag sov på saken och vaknade under söndagsmorgonen fortfarande arg och besviken men ju mer veckan har gått har bilden klarnat betydligt. Att följa hockey är ju bland det mest underbaraste som finns. Självklart går familj och vänner först i alla lägen men sedan kommer hockeyn. Mitt absolut största intresse. Det som gör att den här förbannade vintern med iskyla och ett täcke av mörker blir så mycket enklare. Och varför har jag det här laget Örebro Hockey i mitt hjärta? Jo för att det är mitt lag, ett lag som jag började följa som 12 åring och såg matcherna tillsammans med runt 300 andra i en läckande lada påpälsad med långkalsonger och dubbla jackor för att inte frysa häcken av mig. Det var matcher mot lag som Skåre, Kumla och Huddinge. Men varje gång jag besökte arenan blev jag frälst, det är en svår känsla att beskriva men lite av en ungdomsförälskelse. Inte då hade jag någon tanke på att få se det här laget lira i Sveriges högsta serie och slå giganter så som Färjestad och Frölunda.Det var kärlek vid första ögonkastet redan då.
Jag hade inlett ett förhållande med Örebro Hockey. Ett förhållande som sedan har växt starkare och starkare med först en uppflyttning i Hockeyallsvenskan, och sedan steg till landets högsta serie och det stora giftermålet var nog när vi slog Växjö i den första kvartsfinalen genom en bragdvändning i den tredje perioden den där magiska marskvällen för snart tre år sedan. Det var en magisk känsla som jag kommer att ha på näthinnan i många många år. En känsla av eufori som att sväva på moln.
De senaste två säsongerna har förhållandet dock varit mera tufft. Det har varit tuffa prövningar där smekmånaden i förhållandet har varit över. Det har blivit en vardag med stora problem med mycket som inte har fungerat. Man har börjat störa sig mer och mer på den andra merparten. Det har uppstått fler och fler gräl och i lördags nåddes nog botten tänkte jag att det var dags för skilsmässa. Men jag lämnar aldrig ungdomskärlek. Jag skulle aldrig vara otrogen och blir tillsammans med Växjö eller Färjestad bara för att de är vackrare på ytan genom att de spelar en bättre hockey. När jag är äldre och ska presentera min ungdomskärlek för nästa generations supportrar kommer jag att berätta samma historia och om alla resor vi har gjort jag och Örebro Hockey. Om en kärlek vid första ögonkastet. Om den häftigaste berg och dalbanan som finns.
Jag läste på forumet om ord om bojkott och att man skulle protestera. Det kallas att vara en så kallad ”medgångssupporter” och sådana är inte värda ett förhållande. Ett förhållande handlar till största del att vara där och stötta när det behövs som mest. Att kämpa för varandra. Och jag har en djävulsk vilja för att stötta den här föreningen nu när det krävs som mest. Vi ska till vilket pris som helst klara det här SHL-kontraktet.Det har jag bestämt punkt slut.
Men då krävs det att VI som har ett förhållande med Örebro Hockey kliver fram. Är vägvisare, stöttar och visar en djävulsk vilja och ett hjärta lika stort att det krävs en operation. Imorgon visar vi en djävulsk vilja i hela arenan att vi är med laget. Laget som är min ungdomskärlek!
