Mörka November
En krönika om supporterskap och ledarskap när det går tyngre.
Jag hatar verkligen månaden november, är det någon månad på året som jag snabbt skulle vilja spola igenom så snabbt som möjligt är det just november. Det börjar bli sådär mörkt, råkallt så att det biter i kinderna och snön som orsakar ett mindre kaos i trafiken när Stockholm där jag bor till stor del lamslås. November är ingen rolig hockeymässig månad har vi alla Örebrosupportrar fått erfara. Och som på grädden på moset klappade vårt kära Örebro fullständigt ihop som så många gånger i skräckarenan Lindab Arena.
Jag valde att skriva denna krönika idag och inte igår kväll för då hade man skrivit den i total affekt. Matchen igår behöver jag knappt kommentera då ingen spelare lämnar Lindab Arena med ett godkänt betyg. Det var en total genomklappning som var rent ut sagt pinsam att bevittna. 6-1 mot bottenplacerade Rögle med 9 raka förluster på kontot. Det är en insats man bara vill lägga bakom sig och glömma.
Alla kan ha en dålig dag på jobbet det spelar ingen roll om du är banktjänsteman, kassörska, polis eller elitidrottare. Vi är alla individer där livet går upp och ner och visst kan vi till viss del styra riktningar men långt ifrån allt. Ibland går det uppför ett tag och sedan får man en rejäl skjuts i en nedförsbacke.
Samma är det med ett supporterskap, ena dagen briljerar sitt lag med en underbar vinst i sista minuten i ett kokande hockeytempel mot sin största antagonist i ligan. Månaden senare har du mer lust att kasta ut tv:n genom fönstret när laget klappar ihop fullständigt. Men hur skulle det vara om allt bara var en dans på rosor hela tiden? Jag tror att det inte skulle vara så roligt i längden. Det är av motgångar man lär sig och utvecklas både individuellt och lagmässigt.
Första tanken efter förlusten igår var varför hejar jag på detta lag som viker ner sig med jämna mellanrum? Efter en natts sömn fick jag svaret. Jo för att jag har en brinnande kärlek och passion för föreningen. Hur många gånger har jag inte lämnat Behrn Arena med en glädje inombords efter en magisk kväll med bra hockey och en publikinramning som får hela hjärtat att klappa extra mycket? Hur många veckor under den kalla vintern har känts så mycket enklare för att vi har matcher att se fram emot? Tänk efter själv visst är det ganska många genom åren? Det är när det går tungt som igår som man får tänka på de magiska hockeykvällarna. Skulle jag helt plötsligt börja heja på Växjö bara för att de vinner mest hockeymatcher, hur skulle det se ut? Du lämnar väl inte ett kärleksförhållande bara för att smekmånaden är över?
Totalt har det blivit 6 poäng av 15 möjliga hittills under mörka november. Inga katastrofsiffror men sämre än under fina oktober då vi tog 17 av 30 möjliga poäng och segrar mot Färjestad, Linköping och HV71 har bytts mot förluster mot Karlskrona och Rögle. Örebro brukar ha det svårt i november statistiskt sett. På de senaste 5 säsongerna har vi tagit 35 poäng av 126 möjliga vilket är sämst i hela SHL.
Så vad beror detta på varför kommer alltid ett mindre ras poängmässigt under denna tråkiga månad. Jo hockey handlar om upprepning och livet som hockeyspelare är ganska inrutat. Det är träna, äta, resa och spela matcher. I oktober fick Örebro en bra start med starka segrar och beröm för sitt spel från hela hockeysverige. I november får man skoskav av skridskorna och träningsvärken börjar komma. Då gäller det att fortsätta hålla fokus och bearbeta sig igenom en tråkig månad precis som ett lag som Växjö.
Varför just Örebro fått en formsvacka då under november då? Laget har inte spelmässigt varit lika noggranna i matcherna utan har stundtals börjat fuska i olika moment. Örebro behöver jobba stenhårt som ett lag för att kunna vinna. Vi är inte laget i ligan med de mest flashiga spelarna. Och det är just lagmässigt som man har börjat slarva och när en spelare inte gör jobbet så spricker hela spelplanen.
Niklas Sundblad är en man som verkligen andas och är hockey 24 timmar om dygnet tror jag. Det är en tränare som ställer krav och som inte accepterar slarv. Det jag undrar är dock hur han är vid förluster. Laget uppträdde som vettskrämda när puck efter puck studsade emot igår. Hur man tar en förlust och hur reagerar man mot kritik är väldigt individuellt.
Vissa mår bra och vaknar till av en hårtork medans andra blir rädda för att göra misstag. Och det sistnämnda såg det lite ut som igår. Jag vet inte vad som sas i omklädningsrummet men hade jag varit tränare hade jag samlat laget och ventilerat med varje spelare vad som egentligen gick fel och varför. Förluster kommer och går det gör de alltid men en sådan kollaps som gårdagens är en indikation på att något inte står rätt till och behöver redas ut och fixas. Jag är dock ingen hockeytränare utan en 21 årig hockeynörd och jag ifrågasätter inte Sundblad men en sådan kollaps är en indikation.
Men nu fokuserar vi mot det mera positiva hållet.
1, Vi släpper in väldigt lite mål speciellt hemma i vår häxkittel.
2, Vi har 3 poäng mer än vid samma tid ifjol och en bättre stabilitet.
3, Vi har ett nybygge som kommer att växa mer och mer.
4, Vi har Sveriges bästa hockeypublik som förvandlar Behrn Arena till en häxkittel som man får gåshud av match efter match.
Nu blickar vi framåt och tar nya tag, imorgon väntar ett glödhett möte mot största antagonisten igen och senast de gästade oss blev det en magisk hockeyafton. Snart lämnar vi mörka november och går in i juliga december med julbord, paket och Jvm. Och i de mörka stunderna glöm aldrig vilket lag du har en kärlek och passion till, DET ÄR VI SOM ÄR ÖREBRO
