Nu blir det åka av!
En krönika med känslorna som bubblar i kroppen inför SHL-premiären. En krönika om starten på en resa som kommer att innehålla känslor, gemenskap och episka ögonblick. Nu blir det åka av!
Det är exakt 190 dagar sedan, en ångestfylld onsdagskväll inne i Jalas Arena. Blott 30 sekunder återstod när Tom Wandell drev upp pucken, snubblade men fick ändå pucken till Sakari Manninen. Öppet mål, nätrassel och vild eufori. Knäpptysta dalmasar, och 0-3 på tavlan och det där djävulskt viktiga kontraktet var påkritat. En sådan där perfekt prestation när det behövdes som mest. Efter en säsong som innehållit mer drama en än svensk relaitysåpa. Förra säsongen var en säsong där varenda känsla berördes inombords, storglädjen efter den fina starten, bekymmer när förlusterna började rada upp sig, ilskan efter matcherna borta mot Rögle. Och så den där känslan när avgörandet var säkrat, De ögonblicken som bara är episka. Känslan av att vi gjorde det tillsammans när läget var som mest kritiskt. Det var en häftig resa att få vara med på från början till slut.
Och mycket har hänt på de här 190 dagarna kan man minst sagt säga. Vi har gjort ligans största transferbomb och retat gallfeber på varenda kotte i Gästrikland med dess omnejd. Vi har fått in en back som nog hade fått hål på en kärnkraftreaktor i det utstrålande stjärnskottet, Marcus Björk. En backsida som jag bara drömmer av vad de kan komma att åstadkomma. Ledd av en 24-åring från staden Livingston I New Jersey som jag tror komma att dominera i denna liga.
Örebro har av många tippats få en säsong där man återigen hamnar runt botten. Perfekt säger jag faktiskt, laget har sådan stor potential att kunna vara en livsfarlig darkhorse som många underskattar. Okej, det finns några spetsplatser att fylla till dess men jag är säker på att sportchef Niklas Johansson har en knivskarp plan a ´la Sickan i Jönssonligan. Personligen så har jag en riktigt bra känsla i hela kroppen runt denna säsong. Det är dags att ta klivet mot de stora matcherna. Det behöver vi, laget och föreningen. Det är dags att visa hockeysverige att visa att det är vi som är Örebro igen.
191-dagars väntan är äntligen över, det är dags att börja packa väskan. Den rödvita matchtröjan där det röda står för hjärtat i varje kamp och det vita för isens klara glans. Den vackra halsduken med samma kulörer som vi höjer mot taket. Flaggan med emblemet som visar vår identitet.
Var beredd på en resa som innehåller fler höjdpunkter än en rundresa i Asien. Var beredd på en resa med en känslostorm med rosa moln och guppiga turbulensområden. En resa där band knyts mellan supportrar, där nya bekantskaper möts mellan oss som med samma intresse och passion till ett lag från Hjälmarens grund. En resa som får en att kunna genomlida kylan, snöskottning, slaskiga trottoarer och urfula termobyxor.
Men nu vill jag bara åka, jag vill se Björk skjuta hål i Cristian Engstrands mål. Jag vill se Palushaj dribbla brallorna av Adam Masuhr, och att Rissanen snackar bort snackpåsen Bromé. Jag längtar efter en blaskig kaffe och en mazarin, efter Van Halen-synth och Elonskott. Jag längtar efter lördagskvällar med gåshud och rysningar efter ett besök i tryckkokaren Behrn Arena. Jag vill berätta på jobbet om laget som jag brinner för, Örebro Hockey.
Så spänn fast säkerhetsbältet, Nu blir det åka av!
