Nyårskrönika del 2: Dödens kvalserie
Säsongen 2012/13 är inget som de svaghjärtade kommer ihåg med positiva associationer. Örebro hade lyckats vända på en säsong som såg ut att kunna arkiveras under F för fiasko med att ta sig till förkval. Det hela började trevande för att sedan fall ihop helt och allting gick i nyanser av kolsvart. När laget sedan lyckades vända trenden och klara sig till förkval höll allt på att falla på målsnöret.
Jared Aulin hade varit den ledande spelaren under en annars ganska medioker säsong. Vad händer då bara några få matcher innan det är dags för de viktigaste matcherna för säsongen? Vår bästa spelare går sönder. Försvarsspelet hade blivit bättre och bättre, men vem skulle nu leda laget framåt?
Örebro inledde förkvalserien på ett bra sätt, men sedan kom ödesmatchen mot Bofors hemma i Behrn Arena. Örebro tog ledningen med 1-0 i fem mot tre efter att Bofors dragit på sig två snabba utvisningar, men ledningen skulle inte stå sig perioden ut. Bofors skulle sedan ta ledningen i andra perioden innan Anders Eriksson kvitterade kort därefter.
Många Örebroares absoluta hatobjekt från grannorten, Daniel Wessner, skulle sedan skicka 2-3 för gästerna och de skulle även öka på det till 2-4 innan andra perioden var slut. Örebro skulle trycka på under sista perioden, men lyckades inte göra fler mål på Joel Gistedt. Örebro förlorade och var nu tvungna att vinna mot Djurgården borta samtidigt som Bofors förlorade mot förkvalseriejumbon Oskarshamn för att gå vidare till den riktiga kvalserien.
Örebro gjorde sitt och sprang iväg till en fyramålsledning och vann till slut med 5-3 efter bland annat två mål av Marcus Weinstock. Samtidigt hade Bofors en 2-1-ledning när tredje perioden skulle inledas och allting såg mörkare ut än en hög med svart lakrits på väg in i ett svart hål. Stefan Öhman kvitterade efter bara 38 sekunder och ett en strimma av ljus bröt igenom mörkret. Mattias Granlund skulle sedan peta in ett ledningsmål för gästerna och helt plötsligt var Örebro väldigt, väldigt nära spel i kvalserien.
Bofors insåg hur illa det var och tog ut Gistedt redan med 4:20 kvar av perioden, men det skulle bara leda till att Morten Poulsen kunde skicka in 2-4 till Oskarshamn och Örebro var nu obegripligt nära kvalspel till SHL! Bofors skulle fortsätta trycka på och lyckades reducera till 3-4 genom Ponthus Westerholm, men de kom aldrig närmare än så. Kvalserien nästa för Örebro!
Örebro snubblade in på ett bananskal på ett nyvaxat golv i en kvalserie där ingen hade några större förväntningar på laget. Säsongen hade varit en misär där endast avslutningen var värd att minnas. Laget kunde ställa upp på isen och spela avslappnat. Försvarsspelet hade sett bra ut på sistone och Tim Sandbergs målvaktsspel hade varit riktigt stabilt. Med Aulin borta fanns bara en undran om vem eller vilka som skulle göra målen.
Örebro åkte upp till Timrå, som kom från Elitserien, för att spela första matchen och lyckades knipa en poäng efter att man förlorat på straffar. Marcus Weinstock och Anders Eriksson stod för Örebros mål. Härnäst väntade Leksand hemma. Det började inget vidare och efter en period hade Örebro 0-2 i baken, men sedan hände något. Weinstock, Eriksson, Strömberg, Wiklander och Olsson såg till att vända på steken med fem raka mål och Örebro kunde räkna in tre poäng.
Efter det rann det bara på. Fem raka vinster följde mot Västerås (1-0), Rögle (2-0), Södertälje (3-2), Södertälje (3-0) och Rögle (5-2). Efter det blev det ”bara” två poäng mot Västerås efter vinst på straffar med 5-4, två poäng mot Leksand (2-1) efter mål i förlängning och en poäng mot Timrå igen efter förlust på straffar. Örebro gick obesegrade vid full tid genom hela kvalserien. Om sanningen ska fram var laget klart för SHL redan innan de tre avslutande matcherna och många viktiga spelare fick vila de sista matcherna. Därav de lite svagare resultaten.
Ett gediget försvarsspel och stabilt målvaktsspel var utan tvekan de mest tongivande faktorerna bakom avancemanget, men en spelare som Marcus Weinstock förtjänar att sköljas med berömd efter hur han klev fram och tog rollen som offensiv hänförare när det behövdes som mest. Det var många spelare som höjde sig och verkligen klev fram i kvalserien, men allt som allt var det en laginsats som gjorde att Örebro äntligen lyckats kvala in i SHL.
Kapten Löwdahl hade nu spelat 11 säsonger i rödvitt och skulle nu få spela i Sveriges högsta serie i de enda färger som betyder något för honom och oss: de rödvita.
Fortsättning följer.
