Örebro Hockey har kört fast
Samma gamla välkända visa för de rödvita Örebrosupportarna. Detta håller inte längre, återigen måste klubben dra igång en räddningsplan.
"Det här går inte längre"
Som jag skrev senast förra veckan, ni vet den där filmen Måndag Hela Veckan där Bill Murray vaknar upp och lever om samma måndag om och om igen? Precis så känns det för de flesta Örebrosupportarna igen. Jag återupprepar mig från min förra krönika. Och just återupprepar, det gjorde återigen Örebro Hockey som bekant återigen.
Hyperviktig är nog det där ordet vad matchen mot Timrå var på förhand för Örebro Hockey. Och det började ypperligt när Aaron Palushaj, var just så Palushajiskt-perfekt i powerplay när han smällde in pucken i de högsta nätmaskorna bakom en chanslös Svedberg i Timråmålet efter 8:29. Och Örebro gick verkligen ut och visade att man vill ta tag i taktpinnen av matchen. Man kändes starka trots fyra minuter i numerärt underläge efter att domarna tagit en högst tvivelaktig utvisning, snudd på bedrövlig i mina ögon där Palushaj krockat med Svedberg som föll likt en fura i decemberblåsten utanför målgården. Laget skapade som alltid chanser men som oftast fick man heller inte utdelning.
Istället tappade man initiativet något i en andraperiod där det spelmässigt blev rena Honolulu-hockeyn. Det bjöds från båda håll på den ena öppna spelvändingen efter den andra med riktiga kalaslägen. Och så kunde Timrå böka och stöka in kvitteringen i powerplay där Filip Hållander agerade grävling och kämpade in pucken i mål. Ett sådant där typiskt skitmål som jag inte har sett Örebro göra på år och dagar. Och som vanligt är hockey inte någon idrott där du får några extra stilpoäng.
Chansen att ändå kunna hämta hem tre poäng i även denna match med 1-1 inför den tredje akten. Men mönstret är broderat så tydligt. Laget har så förbaskat svårt att sätta en svart och rund trissa gjord av gummi in i ett ganska så stort hockeymål som täcks av en bra men inte omöjlig målvakt. Istället på patenterat Örebrovis så hittade man en väg att förlora i förläggningen när Johannes Kinnvall som troligen var den enda i hela hallen som upptäckte att pucken var levande efter att Kilpeläinen räddat den andra Johannes nämligen Salomonsson avlossat ett rappt skott från nära håll. Alla hockeyvägar verkar just nu leda mot en Örebroförlust. Det här går inte längre.
Man kan prata om oflyt, corsi och att en vändning har varit i sikte. Men det har vi sagt sedan novembermörkret började tränga in längs vårt avlånga land. Och när man gör samma sak om och om igen och man får samma negativa resultat, har man inte kört fast då?
"Ett paket surkål när man hade förväntat sig en Aladdinask"
Ordet kris är ingenting som man behöver hymla om kring Örebro just nu för att det är den bistra sanningen just nu. Laget håller på att göra en ytterligare säsong som blir ett ytterligare bottennapp för tredje gången på raken. Och upphör inte detta fria fall så är jag rädd att det hela kan sluta i en rejäl kraschlandning.
Och jag tror att det är på ledarsidan som jag tror att man behöver genomföra en förändring. Nog för att Sundblad räddade Örebro ifjol när hela föreningen var i ett ekonomiskt stålbad men när mönstret återigen broderas gång på gång så är det dags att byta.
Man måste bryta mönstret, visa handlingskraft utåt till supportrar och sponsorer. För det var verkligen inte såhär förhoppningarna var inför säsongen. Laget var uppgraderat starkt på backsidan och där man hade genomfört den största transferbomben i ligan. Målet var solklart, slutspel var det som gällde. Istället känns det nu som att man får ett paket surkål när man hade förväntat sig en Aladdinask när läget nu ser mer allvarligare ut än ifjol.
Sedan så tycker jag att klubben borde vara mer tydliga i sin kommunikation mot supportrarna. Jag har vi flera tillfällen försökt att kontakta både VD och Sportchef den senaste veckan men svaren har lyst med sin frånvaro. Det klart att fans och sponsorer vill ha svar när läget är som det är. Dock måste jag rikta ett stort credd till Sundblad som alltid ställer upp på intervjuer och ringer upp. Det borde fler högre upp i ledningen också göra.
