Örebro Hockey Säsongskrönika 2014/15
Kvartsfinal. Herregud vilken säsong det blev. Inför säsongen blev jag ombedd att lämna in ett tips på hur jag trodde säsongen skulle sluta. Jag hade Örebro som åtta och med det var jag troligen närmast av alla tipslämnare. Örebro slutade sexa och fick spela kvartsfinal mot Växjö. Vi var tippade i botten av genomsnittet.
Örebro Hockey gick in i sin andra säsong i SHL med förhoppningen om att slippa negativt kval. En väldigt ödmjuk inställning, men den andra säsongen har historiskt varit väldigt viktig för att kunna etablera sig i högsta serien. Örebro överlevde den första säsongen via spel i kvalserien. Under den andra fick media för sig att tippa oss som guldkandidater mot slutet av säsongen på grund av vårt starka spel mot andra topplag i serien.
Inför denna säsong presenterade Örebro flera intressanta nyförvärv, varav den kanske mest spännande var målvakten Julius Hudacek. Han kände tränaren Kenta Johansson sedan tiden han spelade i Frölunda och ville komma tillbaka till Sverige för att få en större utmaning och kunna utvecklas som spelare. Örebros satsning på unga, oerfarna målvakter hade inte slagit väl ut under den förra säsongen och den här värvningen var precis vad många hade efterfrågat.
Vad vi visste sedan tidigare var att han hade en ganska osvensk spelstil och var ganska spektakulär som person. Det tog inte många matcher innan publiken blivit totalt och fullständigt förälskade i honom. Han bjöd inte bara på ett stabilt och säkert grundspel, han levererade matchvinnande räddningar och spexande efter matchen som gjorde publiken än mer exalterad. Hans #HudaShow spred sig världen över faktiskt och det talades om honom lite varstans på Internet.
Behrn Arena har haft en beläggning på över 99% i år. Hudacek har självklart spelat in i detta.
Två andra nyförvärv som kom in i laget som sågs som lite mer av chansningar var Daniel Viksten och Derek Ryan. Viksten anslöt från Malmö där han växt till en ledande spelare som kunde avgöra matcher med viktiga mål. Han var inte rädd för att grisa till det om det behövdes för att ge sina kedjekamrater yta, men hans förmåga att bryta in i slottet och avlossa sitt grymma handledsskott gjorde att hans målproduktion var nästan helt otrolig under inledningen. Han kom in laget bra och utvecklades till en ledande spelare på många sätt och fick avsluta säsongen med att välförtjänt debutera i landslaget.
En stor del i Vikstens framgångar är så klart Derek Ryan. Hans passningar nådde inte bara Daniel Viksten utan även den tredje delen av den kedjan: Martin Johansson, men mer om honom senare. Ryan kom till Örebro från Villacher i den Österrikiska ligan. Kanske inte den liga SHL-klubbar spanar in mest när de letar spetsförvärv, men Ryan hade dominerat stort i Villacher och hade anbud från fler klubbar. Han valde Örebro och vi är otroligt tacksamma att det blev så.
Derek Ryan vann hela SHL:s poängliga 2014/15. Han vann även Guldhjälmen. Priset när spelarna i SHL får rösta fram den bästa spelare, och han förtjänade det. Jag har sagt det många gånger förut, men till skillnad från många andra spetsspelare tog Ryan ansvar för pucken över hela isen. Hans fantastiska balans gjorde det svårt att ta pucken av honom samtidigt som han kunde komma nära inpå andra spelare för att vinna pucken. Hans storlek, som var ifrågasatt, var aldrig ett bekymmer. Han och Martin Johansson bildade dessutom ett gediget par i boxplay, något säkert många inte visste.
Martin Johansson å sin sida visade redan förra året att han var för bra för att användas som en gnuggare i en fjärdelina (Brynäs, vad fasen tänkte ni?). Martin åkte ifrån, bokstavligen, motståndarna gång på gång och blev bättre och bättre på att förvalta de lägen som han skapade för sig själv. Flytet infann sig och han gjorde mål i match på match på match. Han satte någon form av rekord för mål i modern tid (jag vågar inte påstå något exakt här eftersom det saknas vettig offentlig statistik för tidigt 90-tal och tidigare). Ståplats sjöng ”Martin Johansson gör alltid mål” under flertalet matcher.
Vår förstakedja var fruktad. En av SHL:s främsta.
Bakom sig hade de som oftast Johan Motin och Viktor Ekbom som båda gjorde sin andra säsong i Örebro-tröjan. De växte tidigt fram som det ledande backparet och även om de kanske inte stod för något bländande offensivt spel kunde man känna sig trygg när de var på isen. Tvåhundra kilo muskler som dessutom agerade lugnt och stabilt. Inga onödiga utvisningar, men ändå hårda som sten och svåra att passera. Ingen såg nog fram emot en tryckare från någon av dessa två herrar. Även dessa herrar fick avsluta säsongen med dra på sig den blågula dressen och debutera i Tre Kronor.
Det finns så många fler man vill ta upp som gjort anmärkningsvärda insatser under säsongen: Henrik Löwdahl och Marcus Weinstock som en del var tveksamma om de skulle hålla på den här nivån har båda visat att de gör det under dessa två säsonger. Henrik med sitt lugna spel gör nästan aldrig några misstag och bidrar fortfarande bra med poäng på den här nivån. Weinstock har lyft sitt spel, framförallt med en ny fysisk dimension, medan han behållit sin fina skridskoåkning och teknik. Att Löwdahls tröja kommer hänga i taket i framtiden är det nog ingen som ifrågasätter.
Ur-Örebroaren Johan Adolfsson klev in i SHL med i stort sett inga som helst förväntningar på sig. Inte nog med att han bidragit med ett jäkla grisande, gruffande och allmänt underbart spel, han gjorde mål utöver det. En spelare som alltid ser till att storma mot mål kanske någon sekund efter avblåsning och retar upp motståndarna, får dem ur balans och ser till att de inte ska få ut någon glädje av att möta honom eller resten av de rödvita. Anmärkningsvärt är att han producerade både en och två poäng med ganska minimalt med speltid. Att han dessutom är Örebroare från tå till hjässa gör bara det hela ännu bättre.
Kedjan med Anders Eriksson, Brian Willsie och Kalle Olsson som effektivt stängt ned de bästa kedjorna i SHL har utan tvekan bidragit till att Örebro släppt till minimalt med mål. Deras defensiva spel har varit av absolut toppklass. Inte bara fem mot fem utan även i boxplay. Ett spel som gått från katastrof under förra säsongen till snudd på lysande denna säsong. Känslorna har gått från ”helvete … boxplay, mål igen” till ”det är lugnt, det är bara två minuter av felpass och ineffektivitet från motståndarna”.
Förra årets frälsare Markko Anttila har vandrat mellan kedjorna och hade svårt att hitta en bra roll under första halvan av säsongen, men skulle under 2015 växa fram som en mäktig powerforward. Att han var stor och tung, och hade en mäktig räckvidd, visste vi sedan tidigare, men nu med tacklande och jagande av backar tills de blir blåa i ansiktet hittade han en roll där man verkligen såg att han sprudlade av energi och glädje. Hans målproduktion kom aldrig ikapp den förra året, men den var å andra sidan overkligt bra.
Han fick dessutom en ny kedjekamrat under säsongen när Mikko Lehtonen anslöt från Skellefteå. Lehtonen hade haft det trögt och dessutom fått en knäskada som avbröt säsongen och sedan hindrat honom från att komma upp i sin gamla form. Han kom till Örebro med förhoppningar om att han skulle kunna bidra redan i år, men jag tror nog att det är säsongen 2015/16 som alla hoppas att man ska få se den gamla goda Mikko som slängde in puckar från alla möjliga vinklar och vrår under sin första sejour i Skellefteå AIK.
Tillsammans med Ville Viitaluoma bildade de en kedja som hade lite svårt att komma till bitvis under säsongen. Det kändes som att det fanns mer att ta ut av dem och det ska bli otroligt spännande att se vad de kommer ställa till med under nästa säsong. En frisk Mikko, en glad Markko och en klok Ville borde kunna ställa med stora bekymmer för motståndarna.
Bland backarna kom flera nya namn in i truppen där Joonas Jalvanti anslöt från den finska ligan och med tiden har han växt fram som en riktigt stabil back i SHL. Det sades att hans nerver inte var på topp när han kom hit, men han har visat att han klarar av spel på denna nivå och han har varit en av backarna som bidragit mycket till det stabila boxplay-spelet. Man får intrycket att han verkligen vill gå framåt och utvecklas, att han vill visa mer. Jag hoppas han lyckas. Han osar så mycket potential.
Joonas bildade ofta backpar med Bobbo Petersson under säsongen och den killen verkar gå från klarhet till klarhet för varje säsong. Alla värden från försäsongsträningen har gett ledtrådar om att detta är en kille som älskar att träna och bli bättre. Under Johan Tornberg har han också tagit nya steg och om han fortsätter på samma sätt kommer han att bli en riktigt stor back i de rödvita färgerna.
Utöver alla dessa spelare finns det fler som bidragit till lagets framgångar och som säkerligen hoppas kunna bidra ännu mer under den kommande säsongen. Klubben har säkrat upp de viktigaste posterna till nästa år redan, men det finns fortfarande utrymme för att plocka in en och annan spetsspelare. Håll koll på vår Silly Season-artikel för de senaste nyheterna kring detta.
Tyvärr är det några spelare som redan fått besked om att de inte kommer vara med nästa år och den mest anmärkningsvärda däribland är utan tvekan Jared Aulin. Jared kom till Örebro från Leksand för fyra år sedan och han kom direkt in i laget som en ledande spelare. Han var en starkt bidragande orsak till att klubben gick till två raka kvalseriespel. Tyvärr ådrog han sig en skada precis innan det andra seriespelet och de flesta trodde nog att det var kört. Klubben hade dessutom haft en ganska svag säsong bakom sig, även om avslutningen hade varit stark.
Inför säsongen fick Jareds mamma besked om att hon hade cancer och troligen inte långt kvar att leva. Hela sommaren blev en lång resa mot ett diffust slutdatum där Jared och hans familj gjorde det bästa av situationen. Hela Örebro Hockey och alla fans samlades kring den sympatiske Jared för att visa sitt stöd i denna svåra stund. Jared fick beskedet att hans mamma gått bort under inledningen av säsongen.
Han gjorde alltid sitt bästa ute på isen och kommer alltid att bli ihågkommen för den glädje och positiva energi som han bidrag med. Han kommer att bli saknad, men aldrig glömd. Han gestaltade allt det man som publik ville se från en spelare i hemmafärgerna. Jag har inte hört något om vad som kommer att hända med honom nu, men det finns tydligen intressenter både i Sverige och utomlands. För allt han gjort och för allt han kommer göra för andra vill jag bara säga:
Tack! Du är en inspiration för oss alla och jag hoppas du blir lika väl omhändertagen var du än hamnar som du blev här.
Hur nästa säsong kommer se ut är omöjligt att förutspå, men med truppen nästan spikad står det klart att Örebro föryngrar och fortsätter satsa uppåt. Spets har kommit in, men kärnan består. Det kommer bli ännu ett spännande år av ishockey i Behrn Arena, som för övrigt kommer att byggas ut för att ge plats för fler åskådare under sommaren. Räkna med att de få platser som tillkommer, kommer att säljas slut precis lika fort som säsongen innan. Ramsan kommer dåna högre än någonsin innan:
Det är vi som är Örebro!
