Tack för allt!
Det har varit en resa på över tusen mil. En resa som har innehållit det mesta. Vi har kört på många guppiga landsvägar utan vägräcken, vi har sladdat omkring, varit nära att volta och blivit rejält blåslagna ett antal gånger. Men vi gjorde det, alla tillsammans. Vårt älskade Örebro Hockey spelar i SHL efter en bragdavslutning på säsongen. Detta är en krönika om hur Örebro höll sig kvar med näbbar och klor. Om en säsong som har betytt så mycket för mig personligen!
Vi ska backa bandet till sommarkvällen den 29 juni 2017. I konferensrummet Röda Rummet inne i Behrn Arena dit jag och några hundra andra hade tagit oss. Ryktena om en brakförlust hade spridit sig som en radhusbrand och man förväntade en kväll som kunde bli småstökig. Det hela slutade i en fullständig kalabalik där en förlust på 12,5 miljoner. Detta fortsatte med en galen röstning om ansvarsfrihet för ordförande Ulf Gejhammar och sportchef Pontus Gustavsson där den sista slängdes framför bussen rejält. Mötet var mer upplagt som en parodi och såg mer ut att höra hemma i Hjalmars nya revy. Jag gick ut från mötet med en känsla om att denna säsong kommer att bli en rejäl berg och dalbana. Det här var inte att vända på en finnjolle för nya Vd:n Mikael Johansson. Det här skulle bli som att vända på ett av det mest otympliga kryssningsfartyg utrustad med ett halvskadad radar. Det skulle bli en tuff utmaning.
Truppen byggdes också därefter ekonomin där sportchef Niklas Johansson fick söka med ljus och lykta efter spelare med en näst intill halverad budget. Det kan inte ha varit det lättaste att räta munnen efter matsäcken där. I någon kanadensisk hockeyhåla hittades bröderna Spink. På namnet låter det som en duo i någon amerikansk sitcom.
Försäsongen var igång och det såg riktigt bra ut för laget där man spelade en underhållande hockey med ett högt pressspel. Man gick segrande i försäsongscupen nere i Köln och det kändes som att något var på gång. Löven började sedan falla och det var tid för den bästa stunden på året. Och det var en höst där man svävade på moln som Örebrosupportrar. Och när laget den 21 oktober besegrade serieettan för tillfället Färjestad. Tom Wandell slog pucken med drygt 40 sekunder rakt på Wikstrands hand och in i mål. Hela Behrn Arena fullständigt exploderade. Laget hade vunnit 7 av sina 11 första matcher inledningen av säsongen och var fullständigt grillheta. Tyvärr kom sedan mörka november med förluster mot Rögle, Karlskrona och Mora. Laget började sjunka i tabellen med hedersamma förluster. Och det gick upp och ner innan den riktiga härdsmältan kom i slutet av januari. Och den 10e januari var jag nära att ge upp efter att laget klappat ihop hemma mot Luleå och förlorat med 0-5. Jag bara kokade inombords, känslor av panik, ångest, och rädsla. Jag håller Örebro Hockey så otroligt kärt, det är ändå min ungdomskärlek.
Jag var näst intill 100 % säker på att Sundblad skulle få foten direkt och att Perra Johnsson skulle komma in med brandslangen. Men då klev han fram när det som behövdes som mest. Vår sportchef som nästan borde få nobelpriset i hockey om det fanns. Han litade på vår hockeymästare Sundblad. Han plockade in Anton ”The Bulldozer” Hedman som jag är så tacksam för. Oj vad han har kämpat för Örebro Hockey, jag tror att han kan bli vår nästa kulturbärare faktiskt. Han symboliserar precis det man vill se av en hockeyspelare. Hjärta, stolthet och kämpanda som bara pumpar. NJ fortsatte sedan med att skeppa iväg Libor Hudacek som varit som en ubåt genom hela säsongen.
Han ringde sedan försäkringsbolaget Trygg-Hansa och köpte dubbla livförsäkringar i Ebert och Gröndahl. Ett genidrag som kanske kostade men som kanske räddade hela klubben existens. Det gjorde nog även performence coach Chris Hamilton. Först trodde jag att klubben värvat en countrysångare från Texas som skulle underhålla i periodpaus. Men han blev räddningen av Örebros bottensargade självförtroende. Jag vet inte hur engelsmannen med rötter från Jamaica har lyckats men han har varit en glädjespridare av guds nåde. Han var ett ishockeymedium och skrämde bort alla demoner som bodde i Behrn Arena. Jag säger bara ”Ya Mon Hamilton” Skutan vände när Örebro besegrade Brynäs den 15e februari efter en makalöst stark vändning.
En förlustrad på 9 raka var över och bilden på en leende Niklas Sundblad efteråt ska jag banne mig rama in. Och när allt skulle avgöras klev ett gäng riktiga hjältar fram. Hjältar som offrade allt för denna förening, en fullständig bragdvändning där jag stod och fullständigt hoppade av lycka. Detta följdes upp av en överkörning av Karlskrona. Sedan kom den där matchen där allt skulle avgöras Örebro skulle ställas mot Moraknivar upp mot halsen. Man trodde att det skulle bli en gastkramning. Då svarade laget med kanske sin bästa match sedan man gick upp i SHL med att fullständigt spela ut dalmasarna. Jag undrar om det var samma spelare som spelade i klubben i januari. Vilket jäkla hjärta dessa hjältar har.
Jag fällde ett antal glädjetårar när slutsignalen gick. Trots en lång ökenvandring som har varit så otroligt lång där priset har varit så högt som visade samtliga i klubben vad Örebro Hockey är. En klubb som så många håller kär. Det är en klubb där så många har ett bultande hjärta fyllt av passion, stolthet och kärlek för den klubben vi älskar mest i världen, Örebro Hockey. Med minimala resurser som fanns ändå det dyraste där nämligen hjärtat och stoltheten.
För mig personligen har denna säsong också varit så speciell. I slutet av augusti blev jag ensam redaktionsmedlem för Örebro Hockey här på SvenskaFans. Och jag vill bara tacka alla här inne för allt ni har gett mig. Att få bevaka och nå ut med sina åsikter och analyser vecka för vecka om det man brinner för mest för har gjort min vinter underbar. Ni har bidragit med så mycket energi och engagemang att jag er evigt tacksam. Det ideella arbetet har varit stundtals varit tufft med minimala resurser och där nästan all ledig tid har gått åt till sidan med många sena nätter och med matchbevakningar från världens alla hörn. Men det har varit så värt det och jag hade inte kunnat göra det utan er respons.
Ett stort tack vill jag också rikta till 14-3. Ni har också stått upp för klubben när det har betytt som mest och blåst som hårdast. Ni är riktiga hjältar.
En person som jag också vill framföra en stor tacksamhet är Niklas Sundblad som har stått upp för klubben när allt har gått emot. Han lyckades vända kryssningsfartyget i Svartån. Och hur än illa läget har varit har han alltid varit tillmötesgående mot mig och ställt upp på intervjuer. Ett stort tack är också skickat till klubbens pressansvarig Ludwig Andersson som hjälpt mig med pressplats och intervjuer. Även pressvärdarna Jan, Bosse, och Rickard med flera som bidragit med ett bemötande i världsklass, roliga anekdoter och intressanta samtal ska ha en stor portion beröm. Och sist men inte minst ett stort tack till min pappa som har korrekturläst och kommit med infallsvinklar till alla artiklar.
Det här halvåret har betytt så otroligt mycket för mig. Så mycket som man har lärt sig. Så underbart det har varit få komma sin ungdomskärlek närmare. Det trodde inte en 21-årig grabbhalva när säsongen startade.
Nu sjunger vi den blomstertid nu kommer och laddar för en stekhet Silly Season med hopp om att ta nästa steg. Och glöm aldrig att DET ÄR VI SOM ÄR ÖREBRO!
Tack för allt!
/Andreas Lundskog
Redaktör SvenskaFans Örebro Hockey
