Tillsammans!
En julkrönika om att vara supporter till Örebro Hockey när vinden blåser emot.
" Det är mitt lag"
Det har varit tungt, inte bara tungt utan mycket tungt under den första delen av denna säsong. Det här var säsongen som Örebro Hockey hade spänt bågen och siktat uppåt. Med en ny uppgraderad backsida och en Jönssonligan-kupp där Aaron Palushaj värvades. Drömmarna och visionen fanns om ett slutspel fram mot snösmältningen i april. Istället har det blivit en rejäl snedträff där Örebro Hockey har varit framgångsrika innovatörer på att hitta på nya sätt att förlora. Det har varit upp som en sol och ned som en pannkaka från ena perioden till den andra. Klart som korvspad är att ingen ville att det skulle bli såhär. Definitivt inte jag, inte du som läser det här, inte spelarna, inte ledarna och inte klubben. I julklapp önskar jag mig därför en bok, en bok som gör att vi kan vända blad från denna del av säsongen.
Än så länge är det mycket hockey kvar att spela. Och som bekant kan det gå fort i hockey, kolla bara på konkurrenten som gick från iskalla till stekheta på bara någon månad. Jag vet att frustrationen bubblar inombords när laget går tungt, det rödvita hjärtat pumpar ut testosteron i varenda ådra i kroppen. Det klart att man har ifrågasatt varför man egentligen stöttar Örebro Hockey? Men svaret blir alltid detsamma, jo för att det är mitt lag. Det där laget som jag började stötta när jag var 10-bast. Jag kommer ihåg att jag gick till arenan påpälsad med urfula termobyxor och tjocka vantar i en läckande islada när lag som Skåre och Grums. Men redan då fastnade jag.
"Blir det bättre av det?"
Dramatiken, spänningen och känslan att få tillhöra ett lag. Om någon då skulle ha sagt att vi en dag då skulle nå SHL hade jag nog bara skrattat och sagt nu ljuger du bra. Idag följer jag laget på ett lite annorlunda sätt som skribent och reporter här. Jag får göra det jag tycker är roligast, att få följa mitt lag lite mer på insidan och har ynnesten att få ventilera mina åsikter till Sveriges bästa hockeyfans. Det är verkligen en förmån att få göra. Att få berätta om klubben i mitt hjärta. Det som gör att man överlever den svenska vintern som är lite som att bo i ett kylskåp vars lampa har gått sönder. Det sägs att i motgång så finns det två sätt att handskas med problemet. Antingen antar man utmaningen eller så flyr man problemet. Det är en psykologisk kamp där alla människor reagerar olika efter erfarenheter och kulturer. Det gäller att vinna den kampen och styra utmaningen mot en positiv upplevelse. Jag har sett en del Örebrosupportar som har hotat med bojkott av hemmamatcher och då flyr man ju verkligen problemet och ger upp.
Blir det bättre av det? Mår klubben bättre av det? Ger den aktionen större chans till ett trendbrott: Nä, jag skulle nog inte tro det. Samma sak ”Fake News” om att sponsorerna skulle vilja minska stödet till laget. Det är nu när det går som det går som tyngst som laget behöver mest stöd. Just DU kan faktiskt göra mycket. Man kan vräka ur sig det ena och det andra om spelare, ledare och att den ena och den andra ska sparkas. Men det kommer återigen inte att lösa problemet.
"Upp till spelarna"
Tillsammans hoppas jag att spelarna att slappna av mer, få tillbaka glädjen till hockeyn igen. Den här truppen har potentialen att kunna göra det. Kvaliteten finns, det har vi redan sett under den här säsongen. Men just nu känns det som att varenda individ tänker för mycket. Vi säger såhär om man tänker ”jag kan inte missa nästa skott” så kommer jag förmodligen missa nästa skott. Det hela blir tillslut en ond cirkel. Det är upp till spelarna att bryta den nu. Att komma ihop som ett lag och besegra den där kampen, att anta utmaningen och inte fly. Med en armé av rödvita supportrar i ryggen på ståplats är jag övertygad att man kan göra det. Potentialen finns som sagt. Nu är det upp till spelarna själva att göra det tillsammans som laget Örebro Hockey. Laget som DU och jag håller kärt.
Till sist vill jag önska dig en riktigt god rödvit jul med klappar, mat och kärlek. Sedan laddar vi för mellandagshockey, Tillsammans!
