Varför tryckte ingen på nödstoppsknappen?
En krönika efter Örebros pinsamma förlust mot Djurgården med hela 2-8. En krönika om ett för passivt ledarskap och lagtrygghet.
”The bulldozer”
Det var upplagt för en riktig festkväll inne tryckkokaren Behrn Arena igår. Vår egen klassback Nick Ebert var tillbaka efter att ha väntat två matcher för att skippa en skattesmäll deluxe, Jag rös när jag såg bilderna på hur 14-3 hade mobiliserat på ståplats och körde de klassiska örebrosångarna. Det var allt det där som man hade längtat efter en låång saharasommar. Förväntningarna låg i luften efter att Örebro stått för en krigarseger borta mot Luleå och som aldrig hade börjat en SHL-säsong bättre poängmässigt. Mot ett upphaussat Djurgården, kanske seriens bästa lag just nu. Det skulle bli en riktig värdemätare.
Och det började riktigt bra där Örebro verkligen kom ut och ville käka taggtråd. Och när Anton ”The bulldozer” Hedman gjorde ett patenterat krigarmål från Thomas Holmström position efter exakt fyra minuter så kände jag en lagtrygghet.
"Åttan satte Örebro på pottan"
Men sedan började Stockholmarna tugga igång mer och mer och då kom kvitteringen genom Jacob Lilja och med drygt två minuter kvar av den första akten så satte Henrik Eriksson 2-1. Men jag var ändå hoppfull både inför andra som också var helt spelmässigt okej även om Henrik ”The Tank” Eriksson smällde in även 1-3 när vi hade spelat 13 minuter av andra. Men jag hade en känsla av att det här laget faktiskt kunde göra det, speciellt efter att vänt dubbla underlägen mot Luleå. Jag hade en känsla att det här laget redan hade en grundtrygghet att kunna luta sig tillbaka mot. Något man inte riktigt hade ifjol då när det började skava så rasade allt ihop.
Men den här grundtryggheten var bara en illusion. Det var tillbaka till samma hjulspår där fyran kom, femman kom sexan kom och så vidare enda fram till åttan och Örebro verkligen var satta på pottan. Örebrospelarna var ute och åkte en berg och dahlbana med läskiga kurvor och ett gigantiskt stup. Varför tryckte ingen på den röda nödstoppsknappen?
"Ta knäcken på en målvakt"
Frågorna är faktiskt många och svaren är få ,varför inte Sundblad valde ta en timeout när allt skenade iväg? Varför gav man inte laget ett rejält uppvaknande med att byta ut Kilpeläinen som såg lika skakig ut som om han skulle sjunga solo i Brunnsparken? Varför låter man en keeper ta ut pucken från målet hela åtta gånger? Det måste ju ta knäcken på en målvakt.
Frågorna är många och svaren är få men det är inte första gången som det händer i Örebro med Sundblad vid rodret. Precis samma tendenser såg vi ifjol mot Rögle, Luleå med flera. Noll handlingskraft när laget börjar luta nedåt. Det är verkligen en svaghet.
Den som kan förklara hur 22 spelare kan falla ihop såhär borde få nobelpriset.
"147 poäng kvar att spela om"
Jag förstår att just du som läser detta är arg, besviken och förbannad. Det är jag också, jag hade lust att dra fram motorsågen från garaget och såga ner tv-bänken igår. Jag hade lust att slänga ut datorn genom fönstret. Men inget av det hade hjälp. Det här var en skitmatch som bara är att gå vidare ifrån. Om vi som supportar tyckte att det här var jobbigt så kan man bara tänka hur spelarna känner sig. Det är bara bita i det så ätna sura äpplet och ladda om för derbyt mot Linköping på torsdag.
Det är ju faktiskt runt 147 poäng kvar att spela om. Jag hoppas för guds skull att varenda spelare och att tränarteamet tog en rejäl lärdom av detta. Nästa gång vill jag att man hittar nödstoppsknappen.
