Zigge, zagge, zigge, zagge, Ett stålpsyke
En krönika om en match där pianon lyftes från axlar, en match där Örebro visade upp ett järnpsyke som jag inte trodde fanns. En krönika om varför jag står och dansar zigge, zagge, hej,hej ikväll.
Zigge, zagge, zigge, zagge hej, hej, hej. Det är de underbara orden som vrålas rakt igenom Löfbergs Arenas katakomber. Efter så många hedersamma och ack så jobbiga förluster så fick vi uppleva en vinst som en av de mest sköna som jag har fått upplevt sedan vi tog steget till SHL. Lyckan av att få smaka på segerns sötma är ljuvlig, lättnaden efter att ha brutit en förlusttrend och fallet mot ett brännande kvalstreck kändes som att pianon lyfte från axlarna. Adrenalinet bara pumpade av lycka, zigge zagge zigge, zagge hej hej höll jag på att dansa in till presskonferensen.
Det var länge sedan jag upplevde en sådan här stark insats av LAGET Örebro Hockey. Jag ska personligen erkänna att jag hade lite kalla kårar när jag satte mig i bilen för resan över länsgränsen. Örebro hade inte vunnit i kaffefabriken Löfbergs Arena sedan den 16 februari 2016 och jag trodde nog att man skulle bli mörkrostade även denna gång. Och Färjestad började matchen i ett rasande tempo som Örebro inte hängde med i. Man var illa ute med utvisning efter utvisning. Wikstrand träffade ribban med ett skott som nog ekade i hela Kilsbergen. Nygård och Thörngren såg sådär otäckt bra som antagonister i en skräckfilm.
Målnollan borde ha varit spräckt men på något sätt höll Eero Kilpeläinen målnollan intakt efter den ena kalasräddningen efter den andra. Han var en levande tegelvägg ikväll där det inte fanns tillstymmelse till formsvacka. Han hade ett järnpsyke som inte gick att rubba.
Men när sedan succényförvärvet från Skellefteå, Morgan Ellis pangade in 1-0 i mitten av den andra perioden flög känslorna att det kunde bli en jobbig kväll. Men man reste sig direkt efter smällen på kinden och 65 sekunder senare kunde Joakim Andersson sprätta in kvitteringen. Detta efter att Anton ” The bulldozer” Hedman stressat FBK-backarna. Oj så nyttig Hedman har varit för detta lag. Han är som en bulldozer som bara vill fram och riva hål i motståndarnas försvarsmurar. Han har en attityd där han alltid säter laget före jaget med uppoffrande spel. Han personifierar vad som handlar om stolthet och passion för spelet.
Och något hände i samband med målet, det är svårt att förklara men någonting inträffade i laget. Man vågade mycket, mycket mer än tidigare. I pausvilan inför den tredje akten hade jag ändå en liten konstig känsla i kroppen. Skulle det bli en ytterligare en hedersam förlust. Nej det får inte hända. Och det hade varenda individ i hela laget också bestämt. Man tog tag i stafettpinnen direkt och när Marcus Weinstock pricksköt in 1-2 i powerplay kom rycket i ren Charlotte Kalla klass. Så skönt för Weinstock också som har varit som en ubåt under isen de senaste matcherna där det mesta har gått emot. Och inte blev man ängsliga och försökte spela på ledningen som tidigare.
Nej man visade upp ett stålpsyke och höll undan genom att kontrollera matchen som om man hade en fjärrkontroll. Och när Kalle Olsson rullade in 3-1 stod jag bara och hoppade av lycka uppe på pressläktaren. De andra journalisterna måste ha trott att jag drabbats av galna kaninsjukan men det strutar jag i. Jag har upplevt många häftiga matcher i Löfbergs Arena, speciellt straffsegern i återkomsten i SHL. Men det var länge sedan jag kände en sådan här lycka. Det här var så mycket mer än bara en seger. Det här var ett bevis att det här laget har en indre styrka som jag är så himla imponerad av.
Av veckor som har varit så tuffa, jag tänker på individerna i laget. Hur skulle du känna dig om du gick till jobbet varje dag efter motgång efter motgång?. Att känna sådan press med kritik efter kritik med sågningar utanför?, att spela med kniven mot strupen för en överlevnad?. Jag hade aldrig klarat av det. Jag är så stolt, glad och tacksam mot varenda spelare i hela Örebro ikväll. Ni har visat upp att ni är beredda att gå över lik för att rädda upp det här, ni har visat att ni drar åt samma håll. Ni har visat upp ett djävulskt stålpsyke som få skulle klara av. Jag säger som Henry Ford ” Teamwork- coming together is a begginning, keeping together is progress, working together is success. Örebro gjorde verkligen allt tillsammans ikväll. Det sägs att bly är ett tungt material. Men det tyngsta som just nu existerar är poängen som Örebro hämtar hem från Karlstad. De enda som kan lyfta de är det här laget.
Självklart vet jag att nästa vecka blir en riktigt tuff kamp. Men det kan vi fundera på måndag om. Ikväll vill jag bara njuta av segerns sötma, jag vill andas ut av lättnad. Jag vill lyssna på Örebro är underbart, jag vill se highlights och jag vill dansa Zigge, zagge, zigge, zagge hej, hej, hej.
