ÖIK-bloggen: Östersund inför säsongen 2011/2012

Det har varit en lite turbulent vår i hockeyjämtland efter att det kom ut uppgifter om att Östersund/Brunflo IF (en förening med a-lag och J18) ville slå sig ihop med Östersunds IK (ren barn- och ungdomsförening). Turbulensen rörde vilken av föreningarna som utgjorde samarbetet Östersund/Brunflo IF som skulle ha division 1-platsen då man hade skrivit en intern överenskommelse om bland annat den saken vid föreningens bildande.

 

Det som nu hänt med division 1-platsen är att den stannar i den gamla organisationen, och att samma organisation byter namn och knyter till sig barn- och ungdomsverksamhet.

 

För egen del innebär det att jag på sätt och vis åter får vara del av den förening jag själv växte upp i, där jag lärde mig åka skridskor och där jag hade mina idoler i a-laget.

 

Lagbygget är i stort klart redan i mitten av juni, vilket är en lyx denna förening inte är bortskämda med. Vanligtvis står man med en handfull spelare månaden innan seriestart och väntar otåligt på underskrifter från gamla trotjänare eller nya förvärv.

Att ha truppen klar så tidigt ger positiva effekter i träningsmöjligheter och lagbygge, men jag ser den största vinsten som att någonting gör vi ändå rätt när spelare vill vara kvar i föreningen, för det finns inga pengar att göra i Östersund.

Stanna kvar är också nyckelordet i årets trupp, sju spelare ut och fem spelare in är förändringarna än så länge, resten är kontraktsförlängningar. Och då är några av förlusterna spelare som lånades ut redan i fjol.

 

Fredrik Alcén i målet ska bli intressant att se. Jag minns att jag har förbannat honom under någon match då han spelade för Kiruna, och det måste ha varit på den tiden 1A och 1B var sammanslagna derbyserier, alltså nåt i stil med fyra möten lokalt och två möten långväga. Jag saknar det serieupplägget, det var bra matcher hela tiden då.

Fredriks senare karriär har jag ingen koll på, så för mig återstår det att se om han är lika bra, bättre eller sämre än vad han var sist jag såg honom.

 

Förlusten av Sebastian Tjärnberg är den jag anser vara tyngst. Att Sebbe tar en plats i a-laget är givet, så det är något annat som gör att han går ner en division. Jag hoppas att det sitter mer i tid och motivation, och han är alltid välkommen tillbaka om jag vore sportchef. Brunflo IK är bara att gratulera till det förvärvet.

Även Karl Malmqvist – som även han går till Brunflo – kommer jag sakna. En bra målvakt och en skön kille utanför isen.

 

Som truppen ser ut nu är ÖIK givetvis inget favoritlag. Som vanligt lär vi vara en av favoriterna till serieseger i div 1B, men i Allettan Norra är platserna 4-7 ett bra förhandstips. Skönt ändå att truppen i stort sett är intakt från i fjol och redan har den sociala sidan av lagbygget klart. Vi underpresterade i fjol och borde höja oss i år.

Division 1B i övrigt verkar som vanligt vara ett hockeyns ingenmansland, även om jag tycker att en del så kallade bloggexperters uttalanden om serien är alldeles för nedlåtande.

Kramfors har fixat in ett par intressanta utländska namn, men är nog i övrigt inte mycket bättre än förr.

Örnsköldsvik floppade rejält i fjol och lyckades inte bygga vidare på det svårstoppade KB65, kanske får man ordning på det i år. På pappret var truppen i fjol inte mycket sämre än KB-truppen, så det finns nog potential. Även här finns en del intressanta nyförvärv som kan sätta fart på isunderhållningen i vinter.

Sollefteå som överraskade stort i fjol verkar också i mångt och mycket ha samma trupp som i fjol.  Och det lovar gott, för serien behöver krig i toppen.

Att Hudiksvall försvann från 1B skadar en redan märkt serie avsevärt, som trogen prenumerant på platserna 3-1 behövs Hudik i serien. Hoppet ligger nu i Örnsköldsvik.
Annars finns det i 1B alltid utrymme för överraskningar, det är svårt att glömma hur Njurunda gick från ständig strykpåse och konstant flytt mellan div 1 och div 2 till att bli seriens andra bästa lag ett år. Härnösand gjorde något liknande ett år och lyckades även förvånansvårt bra i Allettan. LN91 kom från ingenstans och gjorde livet surt för alla lag. KB65 gjorde något av division 1-hockeyn i Örnsköldsvik. Och det är svårt att glömma hur Kovland ett år låg och lurade bakom alla stornamn i Allettan och när nerverna började dallra på Kiruna och Jämtland Hockey, och Brunflo och Asplöven redan var borträknade, kom kovlingarna segt lurande i kölvattnet och tog hem den enda platsen i Allettan som då var värt någonting.

Jag har svårt att se vad som skulle kunna vara den överraskningen i år, men hoppet finns alltid.

 

Laget är på is och träningsmatcherna ska precis börja. Vi inleder traditionsenligt med norska Rosenborg, men får i år även Hudiksvall, Borlänge och IFK Ore på besök.

 

Angående byte av föreningsnamn tycker jag det ska bli skönt att äntligen få frångå det löjliga storsjöodjuret och gå tillbaka till den gröngulvita logotypen. Den såg inte ut exakt så när jag spelade knattehockey för snart 30 år sen, men något liknande.

En av mitt livs bästa stunder är när en kompis bryter benet och jag är mer intresserad av vem som hoppar ur ambulansen. Jag har lärt mig empati senare, men när en hockeyhjälte kommer i ambulans glömmer en 10-åring allt annat.

Det gröngulvita betyder något för mig.