ÖHC-bloggen: Säsongens sista långresa
Det kan svänga snabbt i kvalserier. Inför Östersunds dubbelmöte mot Hudiksvall skrev jag något om att det enda som kunde lösa upp kriget om fjärdeplatsen lite grann var om Östersund tog några poäng mot Hudiksvall och om Piteå samtidigt passade på att vinna. Varken Östersund eller Piteå levde upp till det.
Och då kändes playoff-kriget avgjort.
Men efter en rejäl uppryckning står nu Sollefteå och knackar på, och jag vill bara inflika att det inte låg någon pik bakom att utelämna Sollefteå från PO-snacket. Det var bara det att dom låg ett antal ytterligare poäng bakom och dessutom skulle ställas mot Björklöven.
Jag räknade ut Sollefteå och jag räknade fel. Tji fick jag.
Nåväl, för Östersunds del gäller nu att avsluta serien snyggt. Det arbetet tycker jag vi skötte bra mot Björklöven hemma senast även om poängen uteblev.
Vår vana trogen inledde vi svagt, men krigade oss sen in i matchen på ett bra sätt.
Mer av sånt i helgen så blir det en rolig resa.
Asplöven har förstärkt ytterligare och har förhoppningsvis hittat den bredd man saknade från mötet i Östersund, och kanske gjort något åt backbesättningen också.
I förra mötet utmärkte sig första femman och sen inte så mycket mer än så. Det lär man ha ordnat till, och man slipper dessutom 70 bussmil i benen.
Det ska bli spännande att se, för någon gång måste en av alla dessa satsningar från Asplöven bära frukt. Vänner i Norrbotten säger att i år är Asplövens år. Jag är inte lika övertygad, inte för att Asplöven är sämre i år än tidigare, helt klart tvärtom, men jag har en gnagande känsla av att lagen söderifrån är ännu vassare.
Återstår att se. Själv är jag inne i bandyslutspel vid den tiden så jag kan låtsas att jag inte följer med händelserna.
Men givetvis önskar jag vilket norrlag det än blir som får chansen ett stort lycka till.
På söndag väntar Lombia och vad jag förstått av resplanen en chans att se lite mer av stan. Dom två senaste gångerna har vi fått sticka på stört för att hinna med anslutningar.
Matcherna mot Kiruna är mina årliga favoriter, det brukar bli sköna tillställningar med lite av derbykaraktär på matcherna avståndet till trots. Det kan sluta 7-5 lika gärna som det kan bli 1-1.
Dessutom har vi lärt känna en del sköna tomtar där uppe genom åren.
Från matchen senast är jag imponerad av Kirunas bredd över formationerna, och att det som vanligt är ett skridskoskickligt lag, det är väl en naturlag där uppe.
Sen senast har man fått in bröderna Fredriksson och åtminstone Joel har varit med och spelat bort oss förut. Han vet förvisso hur det känns att bli bortspelad av Östersund också. Den här gången står dock inget sånt på spel, men jag vet att Joel är livsfarlig när han är på humör.
Det är två riktigt tuffa motståndare, och Östersund är helt klart underdogs. Jag tror ändå att det blir två bra matcher där vi kommer slåss rejält för poäng.
Jag ser i alla fall fram emot säsongens sista långresa, sen får vi försöka bygga inför nästa säsong.
I med- eller motgång, oavsett arena, har Östersund alltid läktarrepresentation.
Och till lagen i playoff... Lycka till!
