Piteå är på gång
Egentligen kan man inte kräva så mycket mer av Piteå Hockey än vad man presterat den här säsongen.
Okej det finns några matcher som är stora besvikelser. Förlusterna mot Tierp hemma – eller rättare sagt i Delfinen i Luleå och de tre tappade poängen borta mot Arboga.
Piteå hade allt i den matchen i 30 minuter, men sen tappade man spelet helt och förlorade till slut.
Det är också dom två matcherna som gör att chansen till super allsvenskan är försvunnen.
Med sex poäng där hade man bara varit sex till bakom Skellefteå inför den sista halvan, men nu är det istället tolv poäng, och det är förstås alldeles för mycket.
Men som stor pitesupporter så visst hoppas man än. Skellefteå är inne i en djup svacka och har problem för tillfället, och har Piteå kunnat ta tre av sex poäng borta mot lill-AIK så visst borde man ha chansen i de två hemmamatcherna som återstår. Men då ska inte spelet fungera bara mot dom utan, det gäller att det fungerar i alla matcher.
Piteås stora fördel är att man nu äntligen får flytta in i sin nyrenoverade hall, och jag lovar att den kommer att bli en av norrlands finaste om än den inte har kapacitet för mellan 2 500 och 3 000 personer.
I matcherna fram till jul kommer man dock inte att få använda hela hallen eftersom det fortfarande byggs i nya kvarnis. Men man kommer i alla fall att få ta in omkring 1 500 och det borde räcka en bra bit.
Det har varit nästan pinsamt att läsa publiksiffrorna när man satt sig ner dagen efter och jämfört.
Piteå har haft omkring 300 personer medan alla andra lag haft som minst närmare 1 000 åskådare på läktaren. Men då har man ju inte heller behövt åka fem mil för att se en hemmamatch.
Tillbaka till hockeyn. Den senaste veckan var mycket positiv för Piteå.
Först slog man Skellefteå för första gången på två säsongen (okej efter straffar men det blev vinst), och sen av bara farten fick Löven ge sig i den sista hemmamatchen i Delfinen.
Den stora skillnaden var inställningen, Piteå kämapde och stred om varenda puck i båda matcherna och det var roligt att se.
Dessutom har målvakten Matti Viitakoski verkligen vaknat. Matti i praktiken spikade igen mot de båda västerbottenslagen och spelade formidabelt.
Och om Piteå ska kunna sluta på en femte plats i serien krävs det att man krigar hela matcherna och att Matti fortsätter vara nästan omutlig.
Piteås bästa hittills har dock varit backarna Urban Lundberg och Daniel Holmström.
Att Holmström ännu inte fått chansen i elitserien är en gåta.
Daniel som förra säsongen spelade i Hammarby har kommit tillbaka till den här säsongen och är nu en i stort sett komplett back. Tidigare säsonger han spelat i Piteå har han mest producerat framåt. Men nu är han lika säker bakåt också.
Bland forwards har kedjan med Sami Salonen, Anders Nordberg och Daniel Johansson varit de tongivande.
Förstakedjan som man hade så stora förhoppningar till med Björn Lavander, Daniel Olofsson och Magnus Berglund har bara glimtat till stundvis, och dom kan man nästa kräva mer av, och förhoppningsvis kommer det så småningom.
Att norrlagen i den norra allsvenskan blir lidande, det kan man ganska snabbt räkna ut när man tittar på tabellen.
Där är det bara Kiruna som sladdar, men annars är det stentuffa matcher varje gång, och alla verkar slå alla.
Men serien är uppbyggd som den är, och det är bara hoppas att det fortsätter vara lika jämnt för då har faktiskt PHC en liten chans att nå SA.
Skam den som ger sig.
Men nu laddar vi mest för mötet med ärkerivalen Boden nästa onsdag. Ny hall, laget har hittat formen – kan det bli så mycket bättre än så.
Forza Piteå.
