Allsvenskan hägrar för Piteå
Under de söndervittrade träplankorna på läktarna sprang jag och mina kamrater och lekte kull. I periodpauserna köpte vi hockeypulver och ibland jagade vi puckar som flög hej vilt över sargkanterna. Ljudet av omotiverade svordomar, doften av snus, svett och gamla gubbar. Det var livet på Kvarna. Nu är det andra tider och i horisonten hägrar spel i Allsvenskan
När en av mina kamrater dundrade in med huvudet i en av hjärnbalkarna som höll de risiga läktarna uppe, hamnade fokus allt mer på de mediokra hockeymatcherna istället för på lekar och hockeypulver. Tillslut uteslöt jag mina kamrater och gick själv på hockey för slippa lägga fokus på allt det andra som inte hörde hockey till. Jag ville inte prata med någon, bara titta.
Det var så mitt hockeyintresse kom till, det var så min kärlek för Piteå Hockey föddes. Många härliga hockeyupplevelser har passerat sedan dess tillsammans med lika många hockeyspelare. Niclas Björnfot, Jakob och Joakim Gunler. Lars Hurtig och Johan Strömwall, Greger Wälivaara och Timo Koskela. Björn Lavander, Magnus Berglund och Daniel Olofsson. Spelare som har satt avtryck och gett mycket glädje.
Säsongen 2003-2004 går till historien som en av de mest minnesvärda. Det var ett lag fullspäckat med bra hockeyspelare och Kvarnvallen fylldes allt som oftast till bredden av Piteåsupportrar som hejade fram laget. Jag vill minnas att Piteå till och med slog Luleå på fingrarna, någon gång under den här perioden. I en träningsmatch givetvis, men trots allt, en seger över Luleå står över det allra mesta.
Tyvärr åkte Piteå ur Allsvenskan säsongen efter och det sved givetvis något oerhört. Sedan dess har laget traglat i ettan med en filosofi om att satsa på egna produkter. I år gav det resultat och det var också första gången sedan säsongen 03/04 som jag faktiskt kände att något stort var på gång. Ett ungt Piteå höll inte hela vägen men rubbade ”giganter” som Tingsryd och Vita Hästen i en underbar kvalserie till Allsvenskan. Avslutningen kunde inte heller ha blivit bättre när Björklöven – Piteå sändes på tv inför 6000 åskådare, och en hel del tv-tittare.
Den här säsongen har onekligen visat att ingenting är omöjligt och om Piteå bara lyckas behålla merparten av spelarna från årets trupp, så kan hockeyåret 13/14 bli riktigt roligt. Jag vill, vågar och hoppas på Allsvenskan. Kanske tidigare än beräknat.
Men ska det bli verklighet krävs spetskompetens. Silly Season kunde inte ha börjat bättre med tidiga värvningar av Magnus Isaksson och Johannes Tornberg. Spelare som inte behöver någon presentation för Piteåpubliken. Vad värre är har klubben fortfarande inte gjort klart med någon ny tränare och dessutom har ingen av årets nyckelspelare kritat på för en förlängning. Som supporter är det svårt att känna sig lugn med vetskapen om att klubbar högre upp i seriesystemet rycker i våra bästa spelare. Oskar Sehlstedt har till exempel redan bestämt sig för att lämna laget.
Även om det kanske är för tidigt att börja oroa sig så anser jag att det är av allra största vikt att snabbt knyta till sig en tränare. Lika snabbt bör klubben förlänga med de mest tongivande spelarna. När Isaksson och Tornberg nu har förstärkt laget i ett tidigt skede har klubben alla möjligheter i världen att faktiskt lyckas med den 5 - års plan som ska innebära spel i Allsvenskan, men då krävs krafttag i ett tidigit skede. Vilka anser ni bör få förnyat förtroende i PHC-tröjan inför nästa säsong och vad tror ni om förutsättningarna inför det som komma skall?
Forza PHC!
