Krönika: ”Det är i HockeyAllsvenskan det händer”
Är HockeyAllsvenskan på väg att bli SHL:s AHL? Är det verkligen bara för Sveriges högstaliga att plocka spelare som intresserar dem? Eller är det rent ut sagt SHL som ska oroa sig för att bara bli en liga mellan HockeyAllsvenskan och NHL?
I onsdags sändes det andra avsnittet av PowerPlay, en FanTV-satsning av SvenskaFans, Hockeysverige och EliteProspects. I studion fanns precis som veckan innan programledaren Björn Johnson samt Peter Sibner och Uffe Bodin. Med fokus på bland annat HockeyAllsvenskan hade man även valt att ta med sig AIK:s Malte Strömwall, som just nu toppar skytteligan.
En utav diskussionerna i programmet handlade om HockeyAllsvenskan gentemot SHL, fjolårets supersatsningar då högsta serien utökades med två lag och vad för typ av ”baksmälla” årets säsong kan tänkas bli. En mening som fortfarande ringer i mina öron och som även användes som titel på avsnittet är ”Börjar bli farmarlagsvarning” som menat att HockeyAllsvenskan börjar bli AHL åt SHL.
Jag har vridit på det uttalandet till förbannelse i min egen hjärna. Först ville jag starta världskrig då jag tyckte att det var en fruktansvärd jämförelse. Jag står fortfarande kvar vid den åsikten att det vi i Sverige har i supporterväg är helt unikt, att det aldrig borde jämföras med jippomatcherna som NHL och AHL står för.
Med risk för att göra någon arg så; Vi i Sverige har supportrar. NHL har fans. Det är en stor skillnad på det. Här är allting på liv och död, oavsett kuriosa så lockar man inte mer folk till matcherna, de som går gör det för att de brinner för sporten och laget. I NHL krävs ståtliga arenor och pausunderhållning, alla som har varit där beskriver det som en häftig ”upplevelse”.
Här hemma i Sverige är det inte en upplevelse, det är på blodigt allvar, det är vad vi lever för och vi kastas i ilska och eufori mer än några andra hockeymänniskor i hela världen. Jämförelsen mellan HockeyAllsvenskan och AHL är brutal och opassande, jag skulle mer vilja säga att; HockeyAllsvenskan är det första riktiga steget på väg mot toppen, som ofta går via SHL och vidare till andra sidan pölen.
Det är inte bara för SHL att ”plocka spelare” som många uttrycker det. Det är en längre process än så och det ligger någonting fruktansvärt fint i att HockeyAllsvenskan ofta är både början och slutet på en karriär. En serie där man känner sig hemma. Där man slår igenom från första början, och dit man väljer att komma hem när man känner att man har gjort karriär och behöver mer stabilitet, kanske tid med familjen och behöver runda av sitt livs äventyr. Varför finns det så många där ute som svartmålar det?
SHL är en liga som lever på att den är störst och att det är där man måste vara med och fajtas för att vinna guld. Man lever på att man har stabilitet i spelet och många trotjänare, mer än så är det inte i mina ögon. Jag föredrar HockeyAllsvenskan alla dagar i veckan och jag vet att många gör det med mig. SHL är lite som svenska landslaget i hockey, och HockeyAllsvenskan är lite som JVM.
Iallafall jag kan på mindre än en sekund välja vilket jag föredrar och tycker är roligast, och vet också vad som engagerar flest människor.
Ta André Burakovsky som ett exempel. Just nu spelar han i världens bästa liga, i Washington närmare bestämt och han har Malmö Redhawks och tiden i HockeyAllsvenskan att tacka för det. Han valde att ta vägen via OHL och hoppade till och med över SHL, ännu ett bevis på att man ska tänka efter både två och tre gånger innan man hävdar att HockeyAllsvenskan bara är på väg att bli en farmarliga till SHL. Filip Forsberg från Leksand är också ett sådant exempel.
I år är det ännu fler krönikörer, sportjournalister och allmänna tyckare som ska höja varningsflaggan. Förra året spelades vad som tituleras som seriernas serie i HockeyAllsvenskan. Utökningen av lag i SHL gjorde att det var lättare än någonsin att ta sig upp och det gjorde att nästan alla lag valde att kapprusta. Både på gott och ont. Karlskrona som egentligen inte är ett jättelag gick upp, Västerås föll på målsnöret och Södertälje som tippades som favoriter är ända nere i Division 1 och spelar nu.
Det här årets upplaga av HockeyAllsvenskan kommer inte alls bli lika spännande som förra, självklart inte. Men det gör inte att serien tappar sin glans. Hela hockeysveriges Niklas Jihde säger att han är orolig för HockeyAllsvenskan. Han hävdar att det är profillöst och att SHL är bättre än på många år. Jag hävdar motsatsen. De mest omskrivna hockeyspelarna just nu har vi i HockeyAllsvenskan. Malte Strömwall och Viktor Amnér för att nämna några.
I SHL däremot har bottenlaget inte tagit mer än fyra poäng och det är som vanligt samma lag i toppen.
Att säga att HockeyAllsvenskan kommer att bli en tråkig liga framöver är som att underskatta Sveriges alla supportrar och håna all utveckling som nuvarande spelare gör där just nu och kommer fortsätta att göra. Det är i HockeyAllsvenskan det händer på riktigt.
Det är utvecklingen man vill se och värna om, det är juniorer som är den mest spännande produkten. Fullfjädrade spelare är också underbart, men till slut finns det bara fina mål att följa och inte någon utveckling och då svalnar även intresset.
Det är nog SHL som borde oroa sig för att bara var en liga mellan HockeyAllsvenskan och NHL. Visst, man kan vinna SM-guld men det är oftast samma lag med och slåss i den toppen också, och vad är ett SM-guld jämfört med Lord Stanleys buckla?
###
I samband med varje PowerPlay-program kommer en uppföljande krönika att publiceras på SvenskaFans. Den kan kopplas till ett övergripande ämne eller så tar den sikte mot en specifik diskussion i programmet.
###
