Krönika: Djurgården har aldrig varit så intressant att följa
Den fräscha starten efter återkomsten till SHL har fört med sig nya sätt att tänka inom föreningen. Det förändrade spelsättet, de nya visionerna och beslutsamheten gör att Djurgården är mer intressant att följa än någonsin. Det är en ynnest att få vara med på tåget.
Slutspel, SM-guld, toppstrid i Hockeyallsvenskan och avancemang. Det har varken saknats spänning eller framgång i Djurgårdens historia. Det har självklart också gått dåligt. Degraderingen, de två säsongerna i Hockeyallsvenskan och det snabba avancemanget har gjort att Djurgården haft en ovanlig chans till förnyelse på kort tid. En chans som föreningen tycks ta vara på. Det är fortfarande för tidigt för att med säkerhet veta att allt slår väl ut, men det mesta pekar på det. Djurgården har på kort tid återtagit något av sin position i Hockeysverige och ser ut att fortsätta på den vägen.
Djurgården sprattlade till och överlevde första säsongen efter återkomsten. Bet sig kvar för glatta livet med en kämpaglöd som de lag som hamnade under Djurgården i tabellen inte hade. På bara en säsong hade Djurgården flyttat fram sin position och det fortsätter även denna säsong. Trots chansvärvningarna, sportchefskarusellen, den hockeyallsvenskan prägeln på laget och den höga åldern på många nyckelpositioner lyckades Djurgården överleva.
Thomas Johansson berättade i veckans PowerPlay-avsnitt att han kände en oro för Djurgården. Som statistikintresserad kunde han även bekräfta att Djurgården inte låg bra till. En bekräftelse i siffror som visar det som känslan på isen gav. Motståndarna sköt mer och bättre, hade mer puckinnehav och matcherna spenderas mest på Djurgårdens sida av isen. Djurgården fick slita defensivt och fick försöka sticka upp emellanåt för att skapa något. I många matcher led det offensiva spelet stort som en följd av laget var tillbakatryckt. Men det var en nödåtgärd för överlevnad. Djurgården siktar nu uppåt utan att ta fler överlevnadssäsonger och vägrar bli sedda som ett ”nytt” lag i serien.
De satta rollerna med två sportchefer är en smart åtgärd. Det har ofta sagts att sportchefer har för mycket att göra, men få verkar ha försökt förändra problematiken. Joakim Eriksson är strategisk sportchef som styr över lagbygget och Thomas Johansson är teknisk sportchef som ser över spelsystemet och att det finns en röd tråd genom hela föreningen.
Utan visionerna, idéerna och den nya inslagna vägen vore läget helt annorlunda. Säsongens trupp består av unga backar för att lyckas förverkliga spelidén, som kräver rörliga spelande försvarare. Det är svårt att få en känsla av trygghet om man tänker sig Djurgårdens position i dag utan sportcheferna och deras idéer som fundament. Känslan av att få kämpa för att överleva hade ”aldrig” försvunnit. Att bli ett topplag igen inom en viss framtid är faktiskt en realistisk förhoppning.
* * *
En intressant aspekt i avsnittet var när Thomas berättade att Säcken hade motsättningar mot det nya sättet att spela. Det är förväntat att Säcken reagerade så och kanske finns det även kvar hos honom. Många i supporterledet frågade sig hur sportcheferna, deras spelidé och tränarsidan skulle gå ihop. Ett ifrågasättande som är berättigat. Säcken visade sig dock anpassningsbar och duktig i sitt sätt att förändra spelet – och sig själv. Det kan ingen ta ifrån honom.
Frågan är vad som händer när Säckens kontrakt går ut efter nästa säsong. Ledningen kommer att vilja fortsätta utveckla spelet och frågan är om Säcken är rätt tränare för uppdraget på längre sikt. Möjligt är han anpassningsbar – det vore fel att utgå från att han inte är det. Men det finns andra namn.
Anders Forsberg är just nu scout för Buffalo Sabres, men har tidigare uttryckt en önskan om att träna ett Stockholmslag. Sett till det han presterade i Skellefteå under sina år där och sett till vad han inte kunde göra med Modos begränsade material kan Forsberg vara ett namn för framtiden. Han var bra i ett bra lag, men hade svårigheter utan rätt pjäser i ett annat lag. En offensivt präglad tränare som kanske passar Djurgårdens sätt att spela.
* * *
Som supporter gäller det att sitta ned i båten med ro. Det är ingen idé att hetsa upp sig om spelsystemet baktänder några matcher. Om denna inslagna väg ska bära frukt måste även supporterinställningen förändras. Det är ej konstruktivt att skrika sig hes eller skriva sig trött över en dålig insats. Vilket många gör. Gör en back ett misstag så ska den skickas till Hockeyallsvenskan. Blir laget nollat måste minst två snipers värvas. Och så vidare.
Sanningen är att det inte finns någon snabblösning för långsiktig framgång. Därför är den individuella matchen bara ett steg i en riktning mot ett större mål, oavsett om Djurgården vinner eller förlorar. Den individuella insatsen i matchen är bara ett steg i utvecklingen oavsett om passningarna gick fram och skotten i nät, eller tvärtom.
Jag kommer att sitta lugnt i min båt och njuta av Djurgårdens utveckling som förhoppningsvis bär mot framgångar som endast kan matchas av svunna tider. Att följa Djurgården nu har aldrig varit så pass intressant. Det är en ynnest att få stå mitt i tunneln, med den mörka delen bakom sig och den begynnande resan mot ljuset framför. Precis som Thomas säger så blåser det friska vindar över Djurgården, på ett sätt jag aldrig har upplevt tidigare.
* * *
I samband med varje PowerPlay-program kommer en uppföljande krönika att publiceras på SvenskaFans. Den kan kopplas till ett övergripande ämne eller så tar den sikte mot en specifik diskussion i programmet. Den här veckan är det Robin Mattebo, redaktör för Djurgårdens sida här på SvenskaFans, som tar ton.
* * *
