Problem i Sundsvall Hockey
Efter 17 av 32 spelade omgångar kan man sammanfatta Sundsvalls insats med ett enda ord - bedrövligt.
Styrelsen, spelarna och ledarna i Sundsvall Hockey har alla en och samma målsättning för säsongen 2001/02, nämligen spel i Kvalserien efter jul. Med 15 matcher kvar av Grundserien är läget mörkt. Det är tio poäng som måste hämtas upp till Skellefteå och Boden som innehar tredje- och fjärdeplatsen i tabellen. Skellefteå har dock en match mer spelad än Sundsvall. Läget är svårt, men samtidigt finns det 45 poäng kvar att spela om och med en formtopp är man snabbt ikapp. Det hela känns dock än mer hopplöst när man tänker på hur pass uddlöst och stereotyot Sundsvall spelat så här långt, speciellt i matcherna mot de fem främsta lagen. Man har nämligen endast tagit två vinster mot dessa lag. En hemmavinst mot Nyköping efter overtime samt en trepoängare borta mot Skellefteå.
Varför har då Sundsvall spelat så pass dåligt? Jag ser flera orsaker. För det första så har man för få kreativa spelare och därmed får man ett förutsägbart anfallsspel med väldigt få kombinationer. Man hamnar oftast ute i hörnen och alltför sällan får man rena chanser från slottet.
För det andra så saknas den riktiga "Sundsvallssandan" i dagens upplaga av Sundsvall Hockey. Med Sundsvallssandan menar jag kämpaglöd, hårt jobb och viljan att stå upp för varandra och ta stryk för att vinna. Tidigare säsonger har det alltid funnits i stora mängder. Nu är det bortblåst och det känns som att man spelar för sig själva i stället för laget. Mattias Wiklund, Robert Vavroch och Daniel Jonsson är de enda som visat att de står upp för sina lagkamrater. Wiklund och Jonsson är dessutom tillsammans med Pelle Gustafsson, de enda som visat rätt inställning i match efter match. Vidare så har de flesta spelare inte kommit upp i normal standard. Lagkaptenen Daniel Olsson har inte varit bra. Detsamma gäller backen Jimmie Lindström som tidigare säsonger varit en av Allsvenskans bästa backar. Numer är han en skugga av sitt forna jag. Martin Romö fick sitt stora genombrott förra säsongen. Den här säsongen har han inte gjort ett enda mål. Listan kan göras lång. De enda spelarna som kommer undan med godkänt betyg är Robert Vavroch, Mattias Wiklund, Niklas Dyrén, Johan Svedberg, Libor Polasek, Per Gustafsson, Hans Ottinger och i viss mån också Ivan Puncochar, Christoffer Landin och Weine Sjöberg. Övriga kräver jag mycket mer av.
Det enda glädjande är målvakts- och försvarsspelet som varit relativt bra. Visserligen har Dyrén släppt en del billiga mål som kostat ett par viktiga poäng, men han har samtidigt gjort en hel del toppmatcher. Försvarsspelet håller ofta hög klass, men det händer lite för ofta att det kollapsar. Matcherna mot Björklöven och Skellefteå är bra exempel på det. Alla spelare gör misstag men grova markeringsmissar är något som måste försvinna.
Om Sundsvall ska ta sig till Kvalserien, antingen via Superallsvenskan eller Play Off, så krävs en enorm uppryckning från samtliga spelare. Nu måste man börja spela för varandra, ta stryk och ge allt i varje match och i varje närkamp. Det finns chans att visa detta redan ikväll då Björklöven kommer på besök. Tre poäng där och vandringen mot Superallsvenskan har börjat.
Jag vill också passa på att göra reklam för www.sundsvallhockey.se, som i sammarbete med sundsvall.nu och Sundsvalls Tidning, startat en ny tjänst med onlinerapportering och highlights från hemmamatcherna. Perfekt för den supporter som missar matcherna av en eller annan anledning.
Till sist så vill jag rikta en stor känga mot förbundet som gav Wiklund och Skellefteås Riku Varjamo tre matchers avstängning för en oskyldig liten fight. Wiklund missar därmed också kvällens match. De stora syndarna i den matchen, Daniel Jonsson (som startade det hela med en cross-checking i ansiktet på Kivenmäki) samt den Skellefteåspelare som först lämnade båset för att delta i slagsmålen klarade sig helt från så väl utvisningar som avstängningar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Svensk Hockey riktar blicken åt helt fel håll. Fighting är inget problem, utan de stora problemen är de vårdslösa slag med klubborna och tacklingarna bakifrån. Helt enkelt de livsfarliga överfallen mot spelare som inte har någon chans att försvara sig. Wiklund har exempelvis fått fyra hjärnskakningar på kort tid, åtminstonde två av dem beroende på hämnd i form av rena överfall. Hade fighting varit tillåtet hade han förmodligen fått tillbaka på ett annat sätt, nämligen i en ärlig och (oftast) ofarlig fight. Det finns dessutom inget som tänder publiken mer än ett slagsmål.