Sundsvall förlorade på straffar
I match med två ansikten och två tränartyper förlorade Sundsvall med 6-5 efter en snabb straffläggning.
Sundsvall var det lag som började matchen absolut bäst men som trots detta det fick det första målet i baken när Almtuna tog ledningen genom – alla fall trodde alla i hallen det – solklar spark, måldomarteamet var dock av en annan åsikt och Almtuna tilldelades ledningen. Det ändrade dock inte matchbilden utan Sundsvall fortsatte med att sätta hög press och vaskade således snabbt fram en kvittering när Högström sköt ett skott som studsade lite fram och tillbaka men som Pär Lindholm tillslut kunde styra in. Sundsvall fortsatte att dominera och tog inte bara ledningen utan utökade den också när endast 40 sekunder återstod av den första perioden. Detta genom samarbete ett brödrasamarbete mellan Erik- och Gustav- Thorell i spel fem emot fyra.
Den andra perioden inleddes också bäst av hemmalaget, men matchen skulle ta en oväntad vändning. Det började med att Sundsvall fick ett 5 mot 3 läge, ett gyllene tillfälle att dra ifrån till 4-1 tänkte de flesta, hemmalaget visade dock upp det sämsta 5 emot 3 spelet jag någonsin sett. Utan att Almtuna var speciellt aggressiva eller smarta så misslyckades hemmalaget om och om igen med passningar som antingen var på tok för duttiga eller genom passningar som hamnade meter bakom designerad spelare. Efter den bedrövliga insatsen tänkte väl Lindvall i Sundsvalls mål att han inte skulle vara sämre han, eftersom han enkelt släppte in Almtunas Johan Wikström ”passade plånbok”. Efter målet tog Almtuna över totalt och Sundsvall backade hem och blev alltmer ängslig i sitt defensiva arbete. Almtuna gick relativt enkelt både ifatt och om i målprotokollet efter mål av Rober Kimby och Richard Rollin-Carlsson. Att Almtuna vann skotten med 21-4 är ganska talade för hur stor bortadominansen var.
Inledningsvis i den tredje perioden fortsatte Almtuna med sin höga press och gång på gång hamnade Sundsvall i bekymmersamma defensivsituationer. Helt logiskt utökade således Almtuna ledningen efter att Mark Hurtubise snyggt passat pucken förbi tre puckstirrande sundsvallsspelare till en fri Jimmy Kraft som ifrån sin position i slottet inte hade några som helst svårigheter att skjuta pucken i mål bakom hemmamålvakten Lindvall. Men åter igen tog matchen en oväntad vändning, när de flesta bara väntade på att Almtuna skulle dra ifrån fick Joakim Mattsson – lite för enkelt – in en pucken puck bakom Magnus Hellberg. Efter målet började Sundsvall ta över spelet igen och med endast tre minuter kvar av ordinarie matchtid kunde samma Mattsson kvittera efter en passning från en snurrfintande Marcus Högström.
Sudden var relativt händelselös och i straffläggningen var det två distinkta straffar ifrån Fredrik Vestberg och Magnus Eriksson som avgjorde straffläggandet till Almtunas fördel.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att resultatet var rättvist, en sådan dålig period som Sundsvall hade i den andra akten är aldrig acceptabelt på denna nivå. Inte heller är det acceptabelt att tränare Djoos endast stod och tuggade på sitt tuggummi utan att göra några som helst åtgärder när man i den andra perioden kunde se Sundsvall bara sjunka längre och längre ner i egen zon, och samtidigt bli passivare och passivare i sin annars ”raggiga” forechecking. Jag tycker inte heller en tränare ska bete sig som sin tränarkollega Bobo som klagade på precis allt i hela matchen, det var otroligt tröttsamt att titta på samtidigt som det smittade av sig på Almtunaspelarna som också dem gnällde och klaga på allt. I sådana lägen måste domarteamet visa mer pondus och visa att sådant beteende inte är OK. Sanningen är att inget utav lagen hade speciellt mycket att anmärka på när det gällde domarinsatsen.
Bäst i Sundsvall var Marcus Högström, Daniel Olsson och Joakim Mattsson. Bäst i Almtuna var Fredrik Vestberg, Robert Kimby och Mark Hurtubise.
