Inför Växjö Lakers - Tingsryds AIF
Åtta långa år, åtta fruktansvärt långa år har gått. Åtta år av misslyckanden, misslyckanden som förenat oss, misslyckanden som gjort oss starkare, misslyckanden som fått oss att ge oss fan i att vi aldrig någonsin kommer ge upp och lägga oss ned. Nu är vi tillbaka, och vi är det för att stanna.
Kanske blir detta inte en införrapport i ordets rätta bemärkelse, kanske blir det snarare en krönika. Men ni får ursäkta, bokstäverna bara rinner på. Jag vill förklara betydelsen av denna vår återkomst i Allsvenskan, och betydelsen av att det just är Växjö vi möter i denna första match.
Jag börjar i mitten av 90-talet
I Växjö hade hockeyn fört en i stort sett osynlig tillvaro så länge någon kunde minnas. Medan det i både Tingsryd och Ljungby spelades hockey på elitnivå. Nu kom någon med den smarta idén att dessa båda lag skulle mötas i Växjö ishall. Jag minns inte exakt hur detta gick till, inte heller exakt vems denna idén var. Men så blev det i alla fall. Detta var startskottet på den moderna hockeyn i Växjö. Det var detta som fick några affärsmän och en före detta Taifare att börja drömma. Strax efter detta bildas Växjö Lakers, i spillrorna efter det Växjö HC ingen brydde sig om.
Här har jag många gånger tänkt mig hur dom satt inne i Växjö, och filosoferade. Dom behövde något som lockade folk, helst barnfamiljer. Något glatt och familjärt. Glada färger och ett tufft amerikanskt klingande namn. Något helt ofarligt men samtidigt spännande. Resultatet tänker jag inte gå in på, då det talar sitt tydliga språk.
År 2000, året där vägarna valdes
Ett år där relationerna mellan Taif och Lakers fryser, för att sedan förbli frysta. Efter ett par år i trean och tvåan, där Lakers vunnit match efter match med tio mål eller mer, och medgångarna flockats i vad som nu kallas Lakerdome, slår dom på stort. Ifrån Tingsryd värvas Markus Andersson, Christian Jacobsson, Fredrik Persson och lagkaptenen Johan Johansson. Man värvar också ett par före detta Taifspelare från andra klubbar. Förmodligen har jag ändå glömt någon. Givetvis har spelare ett fritt val att röra sig hur som helst. Men det fanns fortfarande vissa principer. Idrottsvärlden, men framförallt här nere i sydost hade liknande aldrig hänt.Här förhöll det sig så, att en spelare gick mellan Troja och Tingsryd eller Mörrum var tionde år, på sin höjd. Klubbarna hade lärt sig att leva med varandra. Man var inte inne och vevade i varandras bon och man respekterade det. Sverige är ett stort land med många ishockeyspelare, det fanns ingen anledning att reta upp grannen. Att detta förstördes sved då, och det svider fortfarande, balansen rubbades.
Det är även under denna period som snacket om "bönner" och "clowner" verkligen började.
2002 - Året då vi föll, men reste oss
Mindre hastigt och lustigt spelar vi plötsligt i division ett. Inte mycket att snacka om. Ett ovanligt hårt straff enligt oss. Vi var ju inte dom första att fela. Men fel hade vi gjort. Och då ska man bestraffas, Vi valde att stå med raka ryggar och börja arbeta stenhårt för att betala tillbaka, varenda öre.
Vad vi inte räknat med, det var att vi skulle få det upptryckt i ansiktet varenda dag i flera år. Ja ännu idag får vi höra det dagligen. Främst då från Lakers håll. Detta har vi lärt oss leva med. Det har gjort oss starkare. 2002 spelade vi dock i samma serie. Ett Lakers på extrem uppgång och ett Taif nere i svår parterr var dock inte mycket att hurra för. Lakers gick upp i allsvenskan, det gjorde inte vi. Dom mötena som spelades då går Inte alls att jämföra med mötet på onsdag, då det är långt mer likvärdiga utgångslägen.
Åren i ettan gick, ibland fick vi ett "stråhatt" kastat på oss, ibland fick vi ett "bonnjävel" sparkat mot oss. Och för varje gång vi misslyckades med att ta steget upp fick vi höra ett ännu högre "Ni klarar det aldrig" eller "Er tid är ute". Först efter Väsbymatchen 2007, sedan efter den långa resan till Haparanda 2009. Men allra helst efter dom där säsongerna när vi inte ens tog oss till kval. När vi snubblat mot lag som Tyringe, Borås, Örebro och Mariestad. Platser man inte ens visste hade ishockeylag innan man reste dit, och faktiskt såg deras ishallar med egna ögon.
Återkomsten
Men under alla dessa misslyckanden växte sakta publiksiffrorna, ishallen fick ansiktslyftning efter ansiktslyftning. Vi lärde oss av misstagen och knöt våra nävar ännu lite hårdare. Och så i våras fick vi äntligen en belöning för allt vårt slit, vi besegrade Sundsvall och var åter i Allsvenskan. Glädjetårarna rann, och nävarna knöts ännu så både händer och armar vitnade, för nu skulle vi minsann bevisa att dom verkligen hade fel, att det inte var en märklig slump som tagit oss tillbaka...
Onsdagen 15/9 2010
Och på onsdag, efter den längsta sommaren i mitt liv är det äntligen dags för pucken att släppas. Hösten 2010 ska gå till historien som Taifs upprättelse i hockeysverige. Året då vi visade att vi fortfarande var en kraft att räkna med. Och att vi så ska förbli.
Om ingenting förändras kommer båda lagen komma till spel med fulla trupper. Även om Växjös Johan Markusson enbart kommer spela två matcher innan han läggs på operationsbordet för att fixa sin trasiga höft.
Senast lagen möttes i tävlingssammanhang slutade matchen 3-3 i Dackehallen inför 2125. Men detta var våren 2003.
Växjö får, framförallt efter att dom dunkade in duktige Josh Soares från ingenstans, med pengar ingen trodde fanns, ses som favoriter. Tingsryds AIF är nykomling, och som en sådan är alltid främsta målet vara att hänga kvar, även om man givetvis tittar uppåt i tabellen. Men derbyn är alltid luriga och kan sluta hur som helst. Det är mycket känslor.
Höstens träningsmatcher
För Tingsryds del kan man sammanfatta sensommaren med ett enda ord. Ojämt. Fina matcher mot Borås och Malmö borta, samt en utskåpning av både Herning och Nybro på bortaplan har blandats med plattmatcher mot Nybro och KHK på hemmaplan.
Lakers har även dom blandat och gett en del, precis som det brukar vara i träningsmatcher. Även om dom har vunnit mer, och mot bättre lag. Dom slog bland annat IKO med 6-1 i Oskarshamn. Men dom lyckades samtidigt bara vinna mot Gislaved med 3-4, Gislaved som är allt annat än ett topplag i ettan.
Är du Taifare, glöm då inte att ta på dig den fina halsduken och samlas med oss på Harrys innan matchen för en bit mat och kanske något att dricka. Harrys slår upp portarna kl 16.00. Sedan börjar vi röra oss upp mot Växjö ishall runt kl 18.00 för att vara i tid till nedsläppet kl 19.00
