TAIF föll i Ljungby
Trots att man stundtals hade massivt spelövertag låg man allt som oftast under, men lyckades slutligen få med sig en poäng hem.
Tingsryd startar riktigt starkt. Man pressar tillbaka ett ängsligt Troja som knappt lyckas få ut pucken ur sin zon. Och Taif får också mycket rättvist in 1-0 pucken. Janos Vas lyckas på ett märkligt sätt lobba pucken över en helt bortkollrad Idoff i Trojakassen.
I detta skedet av matchen känns Taifs seger redan kassaskåpssäker. Trojas backar klarar sällan av att få ut puckarna, och får ut puckarna klarar dom inte av att spela den vidare. Tyvärr omsätts inte Taifs spelövertag i fler mål, trots frilägen och flera två mot ettor. Istället är det Troja som får kvittera genom Mattias Persson, på ett helt onödigt friläge. Efter detta känner man att Troja fått vittring, och dom lyckas lyfta upp spelet lite.
I andra perioden fortsätter Taif att skapa öppna lägen. Man missar ett par frilägen och ytterligare någon två mot etta. Men efter sju minuter åker Tingsryd på en utvisning, och precis när den är klar tar domaren en mycket märklig utvisning på Julius Larsson. Troja gör mål, och har helt ologiskt tagit ledningen.
Victor Rollin-Carlsson lyckas visserligen kvittera bara en minut senare, när han pangar in ett mål snyggt i ett av dom där otaliga tillfällena när Taif kommer två mot en.
Tyvärr tillåts Troja åter igen ta ledningen. Taif anfaller huvudlöst innan dom har fått kontroll på pucken och stackars Brage lämnas ensam och chanslös.
I tredje perioden byter lagen chanser med varandra. Det går snabbt, lite för snabbt för vissa ibland. Efter 13 minuter visar dock Tom Koivisto vilken oerhörd klassback han är. Taif står uppstälda i anfallszonen. En av trojas anfallare tappar klubban. Koivisto får pucken. Rundar den rödvite anfalleren upp på läktaren och prickskjuter in kvitteringen. Tyvärr känns det som att man inte var riktigt på tårna igår. För Troja får återigen ta ledningen, bara 49 sekunder senare. Kaupilla träffas olyckligt av en styrning i ansiktet efter 56 minuter, blodvite uppstår. och vaktmästaren får gå in på isen och skrapa undan blodet. Desto roligare att Kaupilla verkligen visar att han är en ledare. För han är på isen bara något byte senare. Han växer för varje match. Riktigt riktigt kul att se.
Janos Vas och grabbarna hänger som tur var inte läpp för det. Man lyckas åter igen kvittera, denna gång i powerplay. Och det känns riktigt skönt, att man orkar komma igen gång på gång, både igår, och mot Västerås i lördags.
Resten av perioden blir mållös, liksom övertiden. Sedan följer en straffläggning som knappast skrämmer någon. Taif missar sju, Troja sex innan Sebastian Ellerstad får avgöra.
Riktigt kul att Ellerstad fortfarande gillar Gröna Brigaden så pass efter två år också, jag menar. Varför skulle han annars strunta i Troja klacken och hela hemmapubliken och åka över hela diagonalen för att kasta sig mot Gröna Brigaden? Det är kärlek det. Men han gjorde ju samma sak förra året, när han var i Hästen. Kredd till honom, en riktig idrottsman det.
Sammanfattningsvis kan man väll säga att det fortfarande finns lite att jobba på, ett lite väl valpigt division ett spel lyser igenom. Men får illarna bara någon match till på sig så kommer det blir RIKTIGT bra detta. Man lyckas åter igen ta ifatt tre underlägen. Och första poängen på bortaplan i Allsvenskan lyckas bärgas.
