Hoffenheim - 1. FC Köln6 - 0
Tingsryd tog äntligen 3 poäng.
Det tog nio omgångar, en fruktansvärd mängd frustration och ilska. Men tillslut ramlade äntligen den där efterlängtade segern in. Efter en tappad ledning i Sundsvall, ett felaktigt godkänt mål mot Borås, stolpträffar mot VIK och Leksand och ett par rejäla genomklappningar började det faktiskt kännas som vi var förbannade. Men grabbarna fortsatte att kämpa, och sällan har tre poäng i en så här lång serie smakat så gott.
Med Koivisto tillbaka, och med tanke på att vi historiskt har haft rätt lätt mot Almtuna kände man redan i går morse att det var dags för poäng. Och matchens inledning gjorde mig än mer säker på detta. Grabbarna i grönt satte ett högt tempo direkt från start. Redan efter 4 minuter hade man skapat mer chanser än vad man lyckades skapa på 60 mot SSK i fredags. Trycket Taif skapar tvingar AIS Rollin-Carlsson att slänga upp pucken på läktaren. I ppt som följer gör Taif allt rätt, mycket folk i trafik framför målvakten och rejält med avslut. Robin J skjuter från blå, och Johner håller sig framme och styr in.
Efter detta kostar Laudius på sig att missa ett friläge innan det är dags för Johner att måla igen. En snygg spelvändning där Johner nästan får öppet mål, snyggt framspelad av Santorelli och Larsson.
I slutet av första drar annars fläckfria Santorelli på sig en onödig utvisning för puck-out. Detta utnyttjar AIS direkt i början på andra perioden. Hermansson får stå allt för omarkerad mitt i slottet, och Zajkowski har inte en chans på direktskottet. Men Taif tappar inte modet för detta. I ett annars rätt dåligt PP bara några minuter senare lyckas Taif fastställa slutresultatet. I något som absolut inte liknar PP spel kommer Santorelli, Johner och Björklund rusande. Santorelli lägger pucken till Johner som står mitt i slottet, men istället för att skjuta lägger han ut den till Björklund som kommer på högerkanten, och bara kan raka in den i öppen kasse. Mycket stiligt. Efter detta kontrollerar Taif matchen på ett bra sätt. dom 14 minuter som återstår av andra perioden spelas av utan att det egentligen händer någonting alls. Det enda av värde är Stark, som inte får träff när han har öppen bur, och Ottosson som sånär lyckas prickskjuta in pucken tätt över Fernströms axel i AIS målet.
För ett lag med mer poäng hade tredje perioden varit en riktig gäspning, men som Taifare vågade man inte slappna av. Men Taif klarar ett par boxplay. I ett av powerplayen skapar man faktiskt betydligt mer än av Almtuna mäktar med, då Kaupilla kommer ren med målvakten. Tråkigt för Kaupilla att han inte fick göra mål där, då han lurat ned målvakten. Men det blev någon dragning för mycket. Annat som är värt att nämna från dom sista tjugo minuterarna är Starks friläge, där han träffar klockrent i stolpen samt de grönvitas uppoffrande spel dom sista två minuterarna. Grabbarna kasade sig för att täcka skott utan någon som helst tanke på sin egen säkerhet. Det är sånt som vinner matcher.
För att sammanfatta. Taif vinner med 3-1 efter två mål av Johner, samt ett av Björklund. Extra kul att se att grabbarna som skall leda laget kliver fram. Både Johner, Kaupilla, Santorelli och Koivisto gör en bra insats. Dessutom fortsätter dom unga killarna att prestera en energirik ishockey, full av fart och inspiration. Även om det kan bli lite fel ibland.
Riktigt härligt att gå till jobbet efter matchen, och arbeta med glädje i kroppen, för första gången på flera veckor. Men nu slutar vi fira, och siktar in oss på morgondagens tuffa bortamatch i Karlskoga. Vi ses väll där.
