Västerås - Tingsryd 4-2
En regntung och dyster novemberfredag möttes Tingsryd och Västerås uppe i ABB arena. Efter tre perioder hade det ännu en gång bevisats att man inte vinner några matcher i utvisningsbåset.
Efter mycket om och men fick vi iväg en minibuss full med supportrar för att tillsammans med Stockholmsfalangen, och några andra försöka stödja Taif till 3 poäng. Resan var lång, lite för lång för vissa. Men efter att marken i Örebro besudlats med lite maginnehåll kom vi tillslut fram efter närmare 6 timmars färd. Tillsammans blev vi ett glatt gäng på ca 20 personer som till och med, enligt SMP kunde vinna läktarkampen i en pinsamt tyst arena. Kändes nästan som att vara i Kirseberg stundtals.
Men, över till som resan gällde. Matchen.
Tingsryd börjar riktigt bra, och skapar ett par halvchanser. Får ett powerplay och spelar riktigt bra. Då slänger en gulsvart iväg ett skott från blå, som går i en båge förbi två man och in över Tisells axel. Ingen skugga skall falla över Victor för detta, han var skymd, och skottet kom riktigt oväntat. 1-0 där, och det kändes riktigt tungt.
Tingsryd fortsätter och att spela bra, och får återigen powerplay. Och denna gången gör en av planens absolut bästa spelare mål. David Fredriksson står och bökar framför mål, och styr in Elomos eleganta passning vid bortre stolpen.
Efter det tar det inte ens 40 sekunder innan Simon Stark skjuter ett skott från dålig vinkel, som tar på minst en västeråsare innan den smiter in mellan Sperrles ben. 1-2 Tingsryd spelar av perioden, men tyvärr tvingas Matt Davidson ta en utvisning med bara 1,10 kvar. VIK utnyttjar inte detta i första perioden. Men det tar bara 16 sekunder in i andra innan 2-2 är ett faktum. Man måste vara vaken från början.
Efter att Sperrle tvingats göra några bra räddningar blir han vid en kontring överspelad, och 2-3 är nära. Tyvärr prickar Hjalmarsson stolpen på Starks passning.
7,30 in i perioden faller Victor Tisell ihop, situationen ser helt ofarlig ut. Men något händer. Exakt vad vet vi inte ännu. Men seriens hittills bästa målvakt tvingas ge upp och in kommer istället 18-årige Johan Salomonsson. En kille som vid detta tillfället hade 0 minuter seniorhockey i kroppen.
Grabben är visserligen lovande, och har gjort flera riktigt bra matcher i J20 i år. Men det känns inte rättvist mot honom att behöva hoppa in i så här viktiga matcher. Han skötte sig visserligen riktigt bra, och kan inte lastas för något. Men det är för viktiga matcher för att chansa med målvaktssidan nu. Jag ställer mig mycket frågande till varför inte Axel Brage var på plats. Har man ett avtal med LHC ska han väll vara med när det dessutom är landslagsuppehåll för elitserien! Annars kan man lika gärna bryta det och söka en annan lösning.
Med några minuter kvar av andra lyckas Västerås göra 3-2 genom en styrning framför mål.
Tredje perioden börjar jämt. Matchen hettar till och Taif skapar ett antal bra lägen. Men efter 11.16 åker Kaupilla på en avvaktande för fasthållning. Och innan domaren hunnit blåsa åker dessutom Elomo ut på en vansinnig tackling i ryggen. Inte något att säga om. Fruktansvärt onödig. Västerås utnyttjar fem mot tre situationen omedelbart och 4-2 lyser fult på tavlan. Västerås är ett alldeles för bra lag för att man ska ha råd att ta liknande utvisningar. Matchen som fram till detta varit helt oviss får plötsligt en stor uppförsbacke.
Janos Vas är visserligen riktigt nära att sätta 4-3 men målvakten gjorde en riktig idioträddnining.
Sammanfattningsvis gjorde Taif en bra bortamatch. Man spelade med fart och skapade en hel del chanser. Det är tillfälligheter och utvisningar som avgör. På onsdag gäller nya tag. Fredagens match är historia. Nya tag och ett jävlar anamma ska ge tre poäng mot Borås.
I Dackehallen ska vi vara kungar, så är det bara!
Fredagens knäppaste situation är annars när vi på väg hemåt, uppe på motorvägen strax innan Örebro kör om en bil på väg mot just Örebro. Grejen är bara det att bilen inte kör på vår halva av vägen, utan på den som leder mot Västerås. Smart...
