Summering av Troja/Ljungbys säsong
Troja har gjort en mycket bra säsong. Jag är mycket imponerad även om det efter slutsignalen i Bofors bara kändes tomt. Nu med lite distans förstår jag vilken bedrift Troja-laget gjort.
När jag såg nyförvärven var det bara Välilä, Lundbäck och Falkenhäll som jag kände igen. Övriga var oskrivna kort för mig. Visst, Ross skrev ju på men han var ju med sedan tidigare. Efter att ha sett Trojas träningsmatcher fick jag en föraning om att Pär Arlbrandt skulle bli något extra.
När sedan serien kom igång började Troja med två segrar mot nykomlingarna HC Örebro och Halmstad.
Efter det förlorade Troja och gjorde en mycket dålig match mot GSK. Sedan vann Troja två matcher och förlorade en för att därefter göra årets bottennapp mot Bofors - de förlorade med 7-0 och jag undrade vad som hänt med mitt lag. Visserligen brukar Troja göra åtminstone en sådan match varje säsong men 7-0 var svårt att smälta. Såhär fortsatte det hela säsongen; några vinster sedan förlust. Troja hade även denna säsong svårt mot Rögle, det blev bara en vinst på fyra matcher; Troja vann en mycket bra hemmamatch med 3-0.
En spelare som man kan kalla "Gislaveds-dödaren" är Johan Andersson som avgjorde två gånger mot GSK. Troja kämpade men kom tyvärr inte till SA utan hamnade på 5:e plats. Under den här tiden hade också Falkenhäll lämnat Troja för spel i Tyskland. Synd för han hade varit en av de bättre backarna.
Fortsättningserien började Troja med sju poäng och dessa skulle visa sig vara värda mycket i slutändan. Troja började med två segrar och fem förluster, varav en på övertid samt en på straffar. Därefter kom vändningen mot Mörrum borta. Det började inte bra och Troja låg under med 2-0 efter två perioder. Jag och de övriga som var där trodde nog inte att det skulle gå vägen men hoppet överger ju aldrig ett fan. Troja gjorde då en vändning som jag aldrig glömmer och vinner till slut med 2-4. En otroligt skön seger och alla förtjänar högsta betyg.
Efter det så vann Troja fe, matcher och förlorade bara mot Tranås borta. När serien var slut låg Troja 2:a och var i Play off 1. Sedan var det då dags för derby mot Tingsryd i Play off 1. Det är ju alltid något extra att möta TAIF och nu gällde ju bäst av tre matcher, Troja vann två mycket jämna matcher med 4-2 och 3-4. Det hade den bästa målvakten Kimmo Vesa, som bl a räddade en straff, stor del i. Men hela laget ska ha en stor eloge för sättet de genomförde matcherna. Det känns som de här matcherna var årets höjdpunkt.
Otroligt, men nu var Troja i Play off 2 och skulle där möta Bofors, det lag som Troja alltid har svårt emot. Troja vann första matchen med 2-1 efter 7 (!) perioder och 41 sekunder. Det var den längsta hockeymatchen i Sveriges hockeyhistoria. Mika Välilä var mycket trött när han slog in pucken och det blev helt tyst i hallen innan jublet bröt ut. Alla var så trötta att man inte reagerade.
I andra matchen vann Bofors rättvist med 3-1 och det kändes deppigt när vi åkte hem den natten. I tredje matchen låg Troja under med 1-0 men vände till 2-1 och liksom alla andra fans som var där började tro på kvalserien. Men efter en snöplig kvittering, cirka två minuter innan slutet av 3:e perioden, blev det förlängning. I förlängningen gjorde Calle Steen 3-2 till Bofors och säsongen var över.
Några som växte allt eftersom tiden gick anser jag var Jungbeck, Homlstedt, Melinder samt Johan Andersson gjorde. Jag tycker dessutom att Välilä och Lundbäck blev stora utropstecken i slutet av säsongen. Det var kul att se alla unga spelare gå in i närkamperna, spela utan respekt och jobba samt slita i varje byte. Mycket roligt att Sune och Jerry vågar släppa fram dem i varje match, något att bygga på i framtiden. Sedan är det ju klart att Troja inte kommit så långt utan Ross och Arlbrandt. De har varit mycket bra men bäst tycker jag att Kimmo Vesa varit.
De fem bästa Troja-spelarna den gångna säsongen:
1. Kimmo Vesa
2. Patrik Ross
3. Pär Arlbrandt
4. Henric Jonasson
5. Jörgen Nordlöf
