Krönika: Raketen håller på att krascha
Hösten har bjudit på både himmel och helvete för Växjö Lakers. Likt en månraket startade säsongen med en lyckad färd mot stjärnorna, men efter ett par månader gick något fel och nu är raketen med alldeles för hög fart på väg rakt ner mot en stenhård jordskorpa. Ska raketen inte krascha krävs nya tag.
Just när allt kändes så positivt och uppåt började raset för Växjö Lakers. Säsongsinledningen var strålande – kanske för bra och kanske över lagets förmåga. Laget vann i princip allt man skulle och etablerade sig som ett av topplagen i den jämna och tuffa HockeyAllsvenskan.
Till och med det beryktade mardrömschemat i november med dubbelmöten mot topplagen Rögle, Leksand, Södertälje och Björklöven började på bästa sätt; Seger i Leksand, storvinst hemma mot Löven och poäng i Ängelholm. Sedan började lagbygget falla samman.
- Saviano bröt foten i matchen mot Rögle
- Pikkarainen skadade knäet mot Björklöven
Vacklande form – fyra förluster på fem matcher – och två av lagets viktigaste spelare långtidsskadade. Förlusterna mot topplagen var dock inte mycket att säga något om, värre var skadorna.
Lakers kom tillbaka och vann tre raka matcher efter mötena med topplagen, men sedan har laget fallit ihop som ett korthus. Den framgångraket som så vackert steg mot högre höjder planade inte ut, den började åka rakt neråt. Raset började hemma mot jumboplacerade Huddinge och har sedan följts av en rad – snällt sagt – mindre smickrande insatser.
I dagsläget har laget bara en enda trepoängare – Sundsvall borta – på de sju senaste kamperna. Där finns hemmaförluster mot Bofors och Arboga, bortaförluster mot Almtuna och Nybro. En fantastiskt usel svit att avsluta ishockeyåret 2006 med. Visserligen har Lakers förlorat alla matcher med uddamålet, men det spel man långa stunder visat upp är inget att skriva hem om.
När lag har ställt upp i mittzon för att försvara sig har Lakers inte haft något motmedel.
- Alldeles för långsamma uppspel från försvare
- För lite spel går via centern, och därmed förs pucken inte in under kontroll i anfallszon
- Ytterforwards har för låg fart genom mittzon för att kunna forechecka framgångsrikt
- Nedläggen är för svaga och fångas lätt upp av försvarande spelare
När sedan lagen får kontra på Lakers har laget stora problem att freda sitt eget mål, och på sistone är det bara ett backpar som fungerat – och det räcker verkligen inte. Laget måste hitta en kontinuitet i laget, och tränaren Tomas Kempe måste ryta till – vilket jag betvivlar att han gjort hittills – för att väcka manskapet.
Hemmaförlusten mot Arboga och bortaförlusten mot Nybro som avslutade året var under all kritik från Lakers sida.
Ska man stanna kvar i toppen så måste man vinna sådana matcher. Det är den enkla verkligheten i den stenhårda HockeyAllsvenskan där lag slår varandra till höger och vänster.
Ett lag som kunde besegra Björklöven på bortaplan då de vid det tillfället inte tappat en enda poäng hemma ska inte behöva förlora mot ett av seriens sämsta bortalag, Arboga, hemma.
Henrik Evertsson sade innan säsongen att de onödiga förlusterna skulle elimineras – tyvärr har det inte fungerat. Det är inte lagbygget det är fel på, men det verkar som att bensinen i den flygande raketen håller på att ta slut. Kunnandet finns – nu gäller det att få fram energin, viljan och flytet i laget.
Det finns där någonstans.
Jag vill inte att raketen ska störta som den gjorde ifjol – då avslutades säsongen med sju raka förluster.
Växjö Lakers är tillräckligt bra för att vara bland de sju bästa i HockeyAllsvenskan.
Nu gäller det att visa det också.
Nytt år – nya tag.
