Gästkrönika: Inte en ren ton så långt örat når!
Gästkrönikören Magnus Bengtsson ger sin syn på årets upplaga av Växjö Lakers.
Vad har hänt med Växjö Lakers? Förlusterna börjar bli otäckt många nu. Min reaktion har gått från frustrerad till irriterad till förbannad till uppgiven. Är det så spelarna också känner det? Och nu har det stora vemodet rullat in. Vart tog det vinnande spelet vägen som vi fick njuta av i inledningen av serien?
Jag trodde i mitt stilla sinne att effekten av dubbelmöten mot topplagen i november skulle leda till ett snabbt självspelande piano, men efter vinsten mot Björklöven hemma har pianist Kempe inte lyckats få många rena toner ur instrumentet. Det låter snarare för jävligt.
Saknaden av Steve Saviano, Jarno Pikkarainen och en altruistisk Brandon Nolan märks tydligt och ersättarna Patrik Carlsson, Paul Cabana och Ville Hirvonen har inte alls lyckats ersätta dessa som önskat. Självklart är det oerhört svårt att komma till ett lag med dåligt självförtroende och göra succé. Risken är stor att de andra spelarna förlitar sig på att nyförvärven ska göra jobbet och snarare viker ned sig ännu mer. Motsatsen har i alla fall inte bevisats. Att göra sitt bästa räcker inte eller för att använda Sean Connerys kommentar till Nicholas Cage från filmen The Rock:
”Göra ditt bästa? Det är bara förlorare som gör sitt bästa. Vinnaren får sätta på balens drottning”.
Vi ska inte heller ha några större förhoppningar på Steve Saviano när han återvänder, vare sig vi eller spelarna. Utan matchtempo så kan han omöjligt göra mirakel. Han är en hockeyspelare, inte Jesus.
Kris eller haveri?
Tomas Kempe anser inte att det är någon kris i Växjö Lakers utifrån ”man kan inte tala om kris i idrott”. Där håller jag helt med honom. Psykisk kris uppstår vid omskakande moment i en persons liv och för att ta sig ur en kris tar man sig igenom chock-, reaktions-, bearbetnings- och nyorienteringsfaserna. Det gäller att hålla isär begreppen. Jag kallar det hellre för ett mentalt haveri.
Men för att kunna göra något åt situationen måste man först erkänna att det finns ett problem, den välkända insikten. En formsvacka sitter som bekant inte i benen utan i huvudet.
Jag tittade på Björklöven-matchen tillsammans med några av spelarna och en kommentar var ”ruskigt vad snabbt vi spelar, knappt man tror det är sant”. Var det där tvivlet började kanske? På tal om Björklöven-matchen, varför inte titta på den igen och försöka ta fram vinnarkänslan och stormen Gudruns återkomst? För kunde Lakers spela så snabbt så KAN dom göra det igen.
Lögn, förbannad lögn och statistik
Om vi leker lite med statistiken och bryter ned årets säsong i två delar, den minnesvärda inledningen och den mörka, dystra slutdelen så framträder intressanta detaljer:
Omgång:
1 – 13 31 poäng (2,38 poäng/match)
16 – 30 (17 matcher) 17 poäng (1,00 poäng/match)
Kom igen nu och avsluta som ni började. Så tar vi och glömmer det här.
Om målvakterna och försvaret kan följande konstateras:
| 2006 | 2005 | |
| Skott mot eget mål/match: | 27,27 | 30,07 |
| Baklängesmål/match: | 2,80 | 3,28 |
| Skott/mål | 9,74 | 9,15 |
Växjö Lakers släpper till färre skott mot eget mål, motståndarna måste skjuta fler skott för att göra ett mål och totalt släpper Lakers även in mindre mål jämfört mot förra säsongen. Positivt så långt, men förklaringen ligger i den fantastiska inledningen av serien.
Peter Andersson har en räddningsprocent på 90,36 och Tuomo Karjalainen 89,78, vilket placerar honom på 14:e plats. Knappast godkänt. Pål Grotnes hamnade förra säsongen på 90,21 och en 11:e plats. Inte heller det godkänt.
När det gäller forwards kan noteras:
| Skott/Mål 2005/2006 | Poäng/match 2005/2006 | +/- 2005/2006 | |
| Christian Jacobsson | 5,39/4,80 | 1,1/0,93 | 10/2 |
| Johan Andersson | 12,18/6,78 | 0,67/0,93 | 4/6 |
| Robert Rosén | 12/5,67 | 0,12/0,93 | -1/3 |
| Marcus Weinstock | --/5,7 | --/0,65 | --/13 |
| Torsten Yngveson | 6,22/11,5 | 0,79/0,65 | 17/8 |
| Johan Markusson | 23/6,73 | 0,27/0,61 | -2/8 |
Johan Andersson, Robert Rosén och Johan Markusson behöver i år betydligt färre skott för att göra mål än de behövde förra året (Johan A - 12 skott ifjol för att göra ett mål mot 7 i år, Rosén - 12 mot 5,7 och Markusson - 26 mot 6,7). Christian Jacobsson är också effektivare i år (5,4 mot 4,8) medan Torsten Yngveson nästan behöver dubbelt så många skott på sig för att få in pucken (6,2 mot 11,5).
När det gäller poäng per match så är Jacobsson, Johan A och Rosén effektivast. Johan Markusson har höjt sig rejält medan Torsten sänkt sig marginellt. Plus/minus ligan leds av Marcus Weinstock och David Holmqvist på 13 poäng tätt följda av Christoffer Persson på 11 poäng och Steve Saviano på 10. Däremot ligger både Jacobsson och Torsten pyrt till i den statistiken jämfört mot ifjol.
Dom som tagit ett rejält kliv framåt i år är Johan A, Johan M, Robert R. Jacobsson har inte riktigt kommit upp i samma standard som ifjol, medan Torsten har gått i både visuell och statistisk retur. Åldern är ingen ursäkt då finns många exempel på ålderstigna spelare i både NHL och Elitserien.
Kvalspel eller ångestkval?
Femton omgångar kvar att spela, 45 poäng kvar att tävla om. Det är nu det börjar. Det är nu det måste börja. Och det finns inga genvägar. Bra självförtroende, slipade skridskor och ett jävlaranamma är dom enda ingredienserna i receptet. Annars lär Växjö Lakers stå kvar på perrongen när kvaltåget tuffar iväg. Sen vill jag se en rejäl skärpning när det gäller powerplay. Hög fart och att någon endaste spelare för en gångs skull ställer sig framför kassen. Snälla.
Och till sist… Grattis på födelsedagen i efterskott Torsten. Visa nu att det är DU som leder laget.
/Magnus Bengtsson
