Panel Poseidon #3
Panel Poseidon är efter ett för långt uppehåll äntligen tillbaka igen, och just nu finns det en hel del att diskutera kring Växjö Lakers. Formen är för närvarande på neråtgående och laget har tappat mark i tabellen. Frågor kommer diskuteras, analyseras och sågas!
Panelen:
Jonas Gustavsson, 24, Skribent Poseidon
Niclas Viberg, 21, Skribent Poseidon
Efter en lysande start på säsongen, har organisationen Lakers närmast nog förvandlats till en cirkus där spelare kommer och går lika ofta som laget släpper in mål – vilket för tillfället är alldeles för ofta. Samma scenario utspelades ifjol och innebär att det är oerhört svårt att skapa en kontinuitet i klubben. Vad har spelaromsättningen betytt för Lakers egentligen, och behövs det fler spelarrockader?
Jonas:
Liksom ifjol är jag övertygad om att spelaromsättningen påverkar laget negativt. Man ska dock komma ihåg att omsättningen inte är lika stor eller allvarlig som ifjol – i år är det bara två spelare som lämnat och de har ersatts. Ifjol försvann spelare utan att nya plockades in och därmed försvann den värdefulla bredden, och Lakers orkade heller inte att – föga överraskande –genomföra hela säsongen på bästa sätt. Jag är övertygad om att de sju raka förlusterna i slutet av säsongen bland annat grundade sig i ett tröttkört lag.
I år har man haft otur med långtidsskador på nyckelspelarna Jarno Pikkarainen och Steve Saviano vilket har tvingat organisationen till att göra förändringar, men det har man löst på ett bra sätt tycker jag. Cirkus Lakers är ett överdrivet namngivande på läget i Växjö just nu, i alla fall med i spelartruppen i åtanke. Spelmässigt är en annan sak. Några spelarrockader tror jag inte är nödvändiga, men både innan och under säsongen har en stor, tung och fysiskt spelande defensiv back stått på min önskelista. Av det verkar dock bli intet – och jag tror det kan bli ödesdigert i slutändan.
Niclas:
För stor truppomsättning är nästan aldrig bra, men i och med tränarbyten så brukar det alltid bli så. Av spelarna som lämnade under sommaren så var det några som slutade, några som ville varva ner eller flytta hem och några som ville prova lyckan i bättre lag och divisioner. Det är ingen mening att behålla spelare som inte vill stanna i klubben – det har vi sett förut i många olika lag och sporter. För många nyförvärv under säsongen är inte heller det optimala, men även här har Lakers mer eller mindre tvingats till det då två spelare blev långtidsskadade och Brandon Nolan ville flytta hem till Nordamerika. Det enda ”riktiga” nyförvärvet Lakers har gjort under säsongen är att hämta in Daniel Ström från Brynäs då de märkte att Patrik Bäärnhielm inte var en man för Allsvenskan.
Lagbygget som Lakers har skapat är det inget fel på. Långtidsskador på de två kanske bästa forwardsen i klubben är höjden av otur och att värva transatlanter är alltid en chansning, i Brandon Nolans fall gick det inget vidare. Han var en mycket duktig spelare, men då det sociala inte fungerade valde han att flytta hem. När sedan spelare som normalt sett är oerhört bra (främst Torsten Yngveson, Aki Heino och Markku Paukkunen) underpresterar å det grövsta kan man inte klaga på lagsammansättningen.
Den enda spelartyp jag saknar är en tung, defensiv försvarare a la Jani Honkanen som kan parkera framför egen kasse och ge målvakten fritt synfält. Men någon sådan spelare lär det inte bli i Lakers den här säsongen.
Det är oerhört viktigt att skapa kontinuitet i truppen i alla lagsporter, men i år anser jag att Lakers har tvingats till för stor spelaromsättning.
---
Dyre supporterspelaren Markku Paukkunen har knappast rosat marknaden under hösten, och har de senaste veckorna fått finna sig i att nöta bänk som sjundeback. Förväntningarna på finländaren var höga inför säsongen, men vad ska man göra med honom nu? Ska han skeppas iväg för att skapa ekonomiskt utrymme för ett nyförvärv, eller ska han få en ny chans att visa sina kvaliteter?
Jonas:
För det första måste jag understryka att Paukkunen är en grym besvikelse. Han målades – från Lakers håll – upp som en stjärnback med stora meriter från den finska ligan, men antingen är de ryktena ordentligt överdrivna eller så är finländaren inne i en svacka som inte verkar ha något slut. Jag hörde från en finsk supporter att de skrattade i Finland när de hörde att Aki Heino och Markku Paukkunen skulle spela tillsammans. I vårt grannland är de båda nämligen kända som defensiva riskobjekt – något vi verkligen har fått se prov på under hösten i Lakerdome.
Med tanke på hur Lakers försvar ser ut i dagsläget, kombinerat med Paukkunens lönekuvert, är det inte mycket som motiverar hans fortsatta vistelse i Småland. Han gör knappast någon nytta som sjundeback på bänken, och med tanke på att en av få komponenter som Lakers lagbygge saknar är ytterligare en stor defensiv back tycker jag att man ska frigöra Paukkunens lönekostnader och hämta in någon bidrar till att göra laget bättre. Det gör inte Paukkunen just nu.
Niclas:
Markku Paukkunen visade under försäsongen och de inledande seriematcherna att han har kvalitet i kroppen, men sen dess har han blivit sämre och sämre för varje dag, träning och match som går. Vad detta beror på är näst intill omöjligt att svara på, kanske är det lagkamraterna, tränarstaben, omklädningsrummet eller livet utanför isen som inte passar Paukkunen? Som jag ser det har Lakers tre alternativ på att lösa problemet: antingen river de kontraktet och skickar hem honom till Finland, ger honom någon veckas ledighet så att han kan resa hem till Finland och helt koppla bort hockeyn, eller så petar de honom helt och hållet i två-tre matcher för att se hur han reagerar på det. Det fjärde alternativet, att bara låta situationen fortgå, är ohållbart ur såväl ekonomisk som spelmässig synpunkt. Om Paukkunens spel inte förbättras anser jag att Lakers ska riva kontraktet med honom och istället satsa på den egna talangen Emil Rantatalo-Thomas som sjundeback, eftersom de envisas med att ha med en sådan i varje match.
Det bästa vore ju dock självklart om Paukkunen kunde hittade tillbaka till det spel han visade upp under sina första veckor i Lakers. I 10-1-segern mot Hammarby visade han för första gången på väldigt länge stundtals lite av sin klass – och då är han en riktigt bra försvarare.
---
Det är uppenbart att Lakers har problem i försvarsspelet och det är egentligen bara backparet med David Holmqvist och Christoffer Persson som fungerat på sistone. De är också lagets bästa defensiva backar. Ska Lakers dela på de två – trots att de fungerar utmärkt tillsammans – för att stadga upp resten av försvarsspelet?
Jonas:
Jag tycker att Holmqvist och Persson är lagets bästa backar och utan tvekan är det par som fungerar bäst i ett just nu defensivt svagt lag. De två övriga backparen fungerar inte speciellt bra, och jag tycker absolut att man ska dela på de två försvarsbjässarna för att skapa en bättre balans.
Daniel Ström är defensivt labil men har en del hockey i sig, och med Christoffer Persson bredvid sig som defensivt ankare och pådrivare kanske Ström kan bli säkrare. Holmqvist skulle jag gärna se med stabile Jonas Eriksson vid sin sida, han gör få misstag även om han inte är spektakulär. Dessa två backpar skulle överösas med istid medan Aki Heino och Jeremias Augustin i mitt drömscenario skulle matchas sparsamt som tredje par.
Sedan är det självklart avskräckande att en back som Daniel Ström – som säkerligen har stor talang men då rakt inte visat den i Lakers – ska ges så mycket istid i ett potentiellt topplag som Lakers. Men just nu har Lakers inte bättre spelare till förfogande. Tyvärr. Hans insats mot Hammarby senast var dock onekligen ett fall framåt, hoppas Ström fortsätter på det sättet.
Niclas:
Jag brukar normalt sett inte vilja splittra på forwards- eller backpar som fungerar, men situationen i Lakers kräver det. När Aki Heino, Markku Paukkunen eller Daniel Ström är på isen så är det inte bara de två som stundtals ser rent ut sagt katastrofala ut, utan även deras backpartner drabbas. Exempelvis så har Heinos partner för större delen av säsongen, Jeremias Augustin, sett ut att ha lidit av att ha just Heino som backpartner. Därför tycker jag att man ska splittra på Holmqvist och Persson och låta dem spela med någon ur trion Heino, Ström och Paukkunen, om Paukkunen nu höjer sig en hel del snäpp. Jag skulle vilja formera backparen enligt följande.
Christoffer Persson – Markku Paukkunen
David Holmqvist – Aki Heino
Daniel Ström – Jeremias Augustin
Jonas Eriksson
Om Lakers gör som jag vill göra med Paukkunen om han inte höjer sig, det vill säga riva kontraktet, så spelar Ström med Persson och Eriksson bildar backpar med Augustin.
I numerära underlägen kan Holmqvist och Persson matchas tillsammans i första backpar. Matchas hårt.
---
Steve Saviano ryktas vara nära en comeback – hur ska han tryckas in i laget? Ska Johan Thelin få sitta på bänken, ska Patrik Carlsson skickas tillbaka till Frölunda eller finns det någon annan lösning? Hur ska laget formera anfallsstyrkorna nu?
Jonas:
Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag är ingen fan av Johan Thelin. Hans bidrag till laget känns också tämligen övervärderat med tanke på att spelare som Johan Andersson, Johan Markusson och Gustav Hjalmarsson står för samma jobb, fysik och vilja, fast kombinerat med en bättre talang. Jag skulle sätta Thelin på bänken som trettonde forward och låta Patrik Carlsson stanna kvar i truppen. Även om han inte har imponerat väldeliga sedan sin ankomst till laget så besitter 19-åringen i alla fall en intressant potential – och rätt som det är kanske han blommar ut. När Saviano kommer tillbaka skulle jag överväga kedjeformeringar i den här stilen:
Andersson – Yngveson– Jacobsson
Saviano – Rosén – Cabana
Weinstock – Romö – Markusson
Hjalmarsson – Hirvonen – Carlsson
Yngveson vaknade till mot Hammarby och förhoppningsvis pekar formkurvan nu rakt uppåt, och han ska nog vara kvar som förstecenter. Målskytten Jacobsson och rivjärnet Andersson flankerar lagkaptenen i en tung och målfarlig formation. Saviano och Cabana skulle bilda en transatlantisk duo med både fart och kraft medan Rosén förtjänar en större roll i laget med sina egenskaper som playmaker. Parhästarna Romö och Markusson är de givna pådrivarna i laget, och tillsammans med puckskicklige Weinstock skulle den kedjan få en bättre offensiv dimension. Hirvonen skulle få lite mindre istid, men jag tror han skulle må bra av att spela med två ungdomar som Hjalmarsson och Carlsson. ”Hjalles” fysik och Carlssons teknik tillsammans med Hirvonens passningar kan mycket väl utvecklas till en framgångsrik treenighet.
Niclas:
Patrik Carlsson fyller ingen funktion i Lakers överhuvudtaget. Alla utom Lakers vinner på att han spelar här. Hans ordinarie klubb Frölunda är nöjda med att han ges ordentligt med speltid i seniorhockey, likaså Carlsson själv. Hos Lakers har han dock inte visat sig vara någon större succé och som jag ser det bidrar han inte med något. Han är liten och vek och trots att han blixtrar till med lite tekniska nummer någon enstaka gång har han inte övertygat. 2 poäng på 9 matcher är under all kritik för ett lån från Allsvenskan, trots att det kan vara svårt att etablera sig i ett nytt lag. Visst gjorde han ett fint mål mot Hammarby senast, och i samma match visade han också lite vilja och jävlar anamma, för en gångs skull, och stod upp då bortaspelarna började gruffa. När Saviano gör comeback finns det bara en sak att göra – sparka hem Carlsson till Göteborg och Frölunda.
Johan Thelin å sin sida har väl inte heller varit någon större succé, men han är å andra sidan inte spelartypen som ska göra mål för sin klubb. Han är på isen för att göra matchen till ett helvete för motståndarna. Ibland lyckas han med det, men oftast inte. Jag saknar busen eller ”polisen” Thelin som står upp för sina lagkamrater och kanske går någon fight då laget behöver tändas. Om han inte gör detta kan klubben lika gärna göra sig av med honom då Pikkarainen och Saviano kommer tillbaka då spelare som Johan Markusson, Johan Andersson och Martin Romö inte tvekar att smälla till lite extra i närkamperna eller gruffa lite efter avblåsningarna. Den egna talangen Eric Yngwe skulle kunna ges viktig matchning istället för Thelin.
Jag vill se följande kedjor när och om Saviano gör comeback:
Johan Andersson – Robert Rosén – Steve Saviano
Christian Jacobsson – Martin Romö – Johan Markusson
Marcus Weinstock – Ville Hirvonen – Paul Cabana
Johan Thelin – Torsten Yngveson – Gustav Hjalmarsson
Förstakedjan med Andersson, Rosén och Saviano har allt - speluppfattning, snabbhet, styrka och målskytte.
Tillsammans med parhästarna Romö – Markusson vill jag se en målskytt av klass och vem passar då bättre än ”CJ”? Han skulle helt kunna inrikta sig på att hitta öppna ytor i slotet och låta tjurarna Romö och Markusson kriga fram pucken till honom vid sargen.
Weinstock, Hirvonen och Cabana har förutsättningar för ett bli en giftig kedja. Cabana med sin typiska transatlantiska inställning att alltid driva mot mål skulle skapa ytor för Weinstock och passningsmöjligheter för Hirvonen. Stundtals har de blixtrar till under de matcher de har spelat tillsammans.
Fjärdekedjan är inte dålig och om Yngveson till och med skulle kunna hitta tillbaka till fjolårets klass och börja agera som en lagkapten i varenda match, och inte bara i matchen mot Hammarby, så tar han Hirvonens plats mellan Cabana och Weinstock, Hirvonen skickas då ner i fjärdekedjan.
---
Tomas Kempe kom inför säsongen från division ett och gör nu sin första säsong i Allsvenskan. Han är lugn och avvaktande i båset - kanske för lugn och avvaktande? I intervjuer kommer han med samma standardsvar dag efter dag och ger inte skenet av att vara en tränare som kan ryta till när det behövs. Är Tomas Kempe verkligen rätt man till att leda Växjö Lakers till Elitserien?
Jonas:
I början av säsongen när det gick bra för Lakers var ju Kempes coachande, tillsammans med Andreas Custemo, lika lugnt som det är nu när det går sämre. Jag tror Kempe är en tränare som är duktig på att skapa harmoni och trivsel i ett lag. När laget är i medgång så tror jag han är en riktigt bra tränare. Skenet han har gett i motgång är dock inte lika imponerande än så länge. Han ser förvånansvärt lugn ut i båset, ändrar sällan i formationerna och är lågmäld och tystlåten under presskonferenserna. Alla är olika som personer, och den bild Kempe ger av sig själv är en lugn och sansad person som sällan, eller kanske aldrig, blir riktigt förbannad. Eller i alla fall inte ger uttryck av det genom skrikande och gestikulerande.
Jag hade personligen blivit glad om jag sett lite mer tåga i Kempes agerande, lite mer öppet engagemang, lite mer aktiv coachning. Växjö Lakers är inte på något kafferep i någon lokal hembygdsförening utan inblandad i en hård kamp om en kvalserieplats i HockeyAllsvenskan. Tåga har dock börjat synas i de senaste matcherna. Han har flyttat ner i båset och står nu framför spelarna, och han är högljudd. Det är precis vad laget behöver – jag hoppas han fortsätter på det spåret.
En sak som jag gillar – oftast i alla fall – är hans kedjeformationer. Han vågar spela med fyra anfallare i numerärt överläge, han matchar rätt spelare i numerärt underläge och rullar inte bara runt på spelarna som annars är typiskt svenskt. Men ibland blir han något feg när spelare ska bänkas. Kunnandet finns hos Kempe – nu gäller det bara att visa engagemanget också. Matcherna mot Västerås och Hammarby är utan tvekan ett fall framåt coachmässigt. Kempe ska vara kvar – han har mer att uträtta i Växjö. Man ska betänka att det är hans första säsong i HockeyAllsvenskan.
Korrigering: Det är Kempes andra säsong i HockeyAllsvenskan, han har tidigare tränat Skövde när de var uppe och vände 2004/05.
Niclas:
Jag är inte riktigt nöjd med Tomas Kempe hittills men säsongen är lång och han ska definitivt inte sparkas, som några anser. Det är inte hans fel att lagets två bästa forwards blev långtidsskadade och att våra två, kanske till och med tre, normalt sett främsta backar är helt under isen. När det går bra för Växjö Lakers är allt frid och fröjd, men så fort något går emot laget verkar Kempe bli mer och mer reserverad och nästan paralyserad. Under matcherna står han nästan alltid bakom spelarna med armarna i kors och ger inte skenet av att säga mycket. I de senaste matcherna har han dock tagit klivet ner och står nu framför spelarna samtidigt som han skriker ut direktiv och manar på sina spelare. Hur härligt var det till exempel inte när Kempe manade på Marcus Weinstock i en närkamp bara några meter från båset? De senaste matcherna har han till och med släppt armarna, som tidigare alltid låg i kors över bröstet.
I intervjuer och på presskonferenser mumlar han fram svaren och säger aldrig något kontroversiellt, att Kempe skulle kritisera någon av sina spelare offentligt verkar inte möjligt.
Han ger inte sken av att kunna ryta till när det behövs – och det har behövts flera gånger den här säsongen. Assisterande tränaren Andreas Custemo är inte heller den tränartypen som verkar kunna ryta till och kanske är de två för lika? En Per Bäckman-typ i båset hos Växjö Lakers vore inte helt fel. Men dock som assisterande tränare då Kempe ska få minst en säsong på sig att visa vad han kan åstadkomma. Kunnandet och känslan finns där, det har han visat. Nu vill jag bara se ännu mer engagemang och auktoritet av coach Kempe!