Växjö - Örebro2 - 3
Inte bra nog
Man kan skylla på att man inte får med sig alla utvisningar man ska ha med sig eller att Andréns misstag händer 1 gång per säsong eller till och med att Pesonens skott var inne innan perioden var slut. I mina ögon spelar det ingen roll eftersom, trist nog, det finns bara en sak som är anledningen till varför det ser ut som det gör. Växjö är inte bättre än så här.
Ni vet hur det är när man tränar. De första minuterna är stapplande, stela och lite anspända. Det spelar ingen roll om det är de första stegen i löpspåret eller de första seten på gymmet. Det känns tungt och stelt och tar emot när man kör.
Efter ett tag blir det dock bättre. Man kommer in i det. Det känns lättare. Det flyter på utan problem. Samma känsla får jag av att se Växjö spela hockey. Framför allt de två senaste matcherna. Det är stelt och anspänt i början av matchen. Man får ingen struktur i spelet och det känns som att det går långsamt. Senare i matchen, gärna efter man fått in några puckar, då lossnar det. Fötterna går fortare, passningarna sitter bättre och man börjar få kontroll på spelet.
Att Örebro ledde efter första perioden var inte konstigt. De skapade lägen, Palushaj kändes farlig och de hade en stabil Stéen i kassen. Växjö å sin sida fick inte riktigt ihop spelet. Viktiga spelare var osynliga. Misstag och felbedömningar släppte till kontringar bakåt. Sen borde nog Andrén ha tagit Näkyväs skott, eller tar den på någon? Oavsett så kändes det som att det skulle bli en jobbig kväll.
I andra så spelar Växjö upp sig. Var det det bättre spelet som gör att man skapar målchanserna eller är det att målen gör så att anspänningen släpper (likt Brynäsmatchen)? Det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. I vilket fall som helst så var det nu Växjö som hade ledningen i matchen efter två fina mål av nyförvärven Ortega och Horák. Ortegas kvittering var inte otagbar för Stéen, även om han säkert förvånades av att han valde att skjuta i det läget. Horáks mål var å andra sidan ett kämparmål där han trycker in pucken efter hårt jobb framför kassen i powerplay.
I tredje perioden så kommer Örebro tillbaka in i matchen. Växjö känns inte som att de vill skapa något framåt utan bara säkra segern. Örebro skapar flera lägen, Palushaj känns farlig så fort han är på isen. Men det var inte han som kvällens värsta motståndare. Det var faktiskt ingen i Örebro. Den här kvällen var det oss själva som var den värsta motståndaren. Andrén och Bohm missförstår varandra, jag skyller mest på Andrén, Örebro får öppet mål och kvitterar matchen. Så otroligt surt. När man nästan räknat hem poängen och tänker att ”säsongsöppningen är inte SÅ farlig ändå” så klantar man till det och ger bort matchen. Det fanns ingenting som gav en känsla av att Växjö kunde ta tillbaka ledningen i tredje perioden. Ingen såg spännande ut. Att man bara mäktar med 4 skott på mål i tredje säger rätt mycket. Framför allt när man skjuter 38 totalt under matchen…
Det blir övertid. Igen. Tack vare en klantig Örebroutvisning för illegal equipment så har Växjö ett perfekt läge att vinna matchen och komma undan med LITE heder i alla fall. Man får också in en puck. Tyvärr så sker det efter tiden runnit ut och målet döms bort efter videogranskning. Straffläggning följer.
En straffläggning där Örebro gör mål på båda sina straffar och Växjö lägger bland de sämsta straffarna jag sett. Det var en sådan kväll denna kväll.
Det är ingen kris. Ännu. Säsongen är ung och mycket kan hända. Det är dessutom viktigt att inte jämföra laget med fjolårets lag, som var exceptionellt på flera sätt. Men det ser oroväckande ut. Junttila är helt osynlig. Vi skjuter massa skott, men får knappt in pucken. Backarna är inte så stabila som väntat och ligans bästa målvaktspar har mycket kvar att bevisa. Dags för Hallam att visa att han verkligen är SHLs bästa coach. Det kan inte se ut så här.
