Växjö - Färjestad4 - 3
Spännande in i det sista
Växjö inledde kvartsfinalen mot Färjestad hemma i Vida på lördagen. Det blev en lång och spännande tillställning som hade varit underbar att se på plats i en fullsatt arena.
Växjö fick en drömstart i kvartsfinalserien. 2 - 0 efter 2:54. Först Koivisto med sitt första för säsongen (verkligen på tiden) och sedan kämpade Rosén in tvåan. Rädslan att Växjö skulle vara segstartade försvann direkt. Dock så kämpade Färjestad sig tillbaka in i matchen. De bröstade upp sig, vann närkamper och reducerade följaktligen till 2-1.
Den “fördel” som Färjestad kan tänkas ha av att ha spelat två åttondelsfinaler i veckan kan bestå av att man har vant sig vid domarnas slutspelsnivå. Inte sällan så höjs ribban för vad som är tillåtet i hockey när slutspelet börjar. När då ena laget spelat två matcher med den nivån samtidigt som det andra laget varken spelat med den nivån eller match överhuvudtaget på en vecka så kan det finnas en fördel. Det märktes till exempel när Pontus Holmberg ville ha med sig en utvisning för fasthållning (som han troligtvis fått i grundserien) men nekades av domarna. Istället blev det Växjö som drog på sig första utvisningen när Vainio använde klubban felaktigt (slashing). Då kom kvitteringen från Färjestad, på ett skott som Fasth borde ha tagit. Han hamnade lite fel i positionen och fick kapitulera en andra gång. Det övertag som funnits var borta och nu var det Färjestad som var i förarsätet efter två mål och kontroll över spelet. Dock inga fler mål i första perioden.
Om första perioden karaktäriserades av mål så var andra perioden en tid av diskutabla situationer. En enögd värmlänning kan säkerligen argumentera för att Josefsson inte fick iväg pucken på mållinjen och att pucken kunde varit över och att Färjestad skulle haft 2-3. Men domarna bedömde (med all rätt) att Josefsson fick iväg pucken i tid och 2-2 stod sig. De flesta av oss diskuterar nog hellre de två kampsituationerna som ledde till utvisning, en för vardera lag. Först Martin Lundbergs matchstraff efter en tackling på Albert Johansson, som rubriceras som sen tackling. Som tidigare nämnts så tillåter man ofta en högre nivå från domarna så därför förvånas jag av att det blev ett sådant hårt straff, eller ens utvisning överhuvudtaget. Johansson måste skydda sig bättre. Att den sistnämnde senare kommer tillbaka till spel strör extra salt i såren hos motståndarsupportrarna. Inte för att man önskar att spelaren skadas, utan för att man anser att matchstraff är för hårt när en spelare kan fullfölja matchen.
Det blev inte lugnare av att Ejdsell “bara” fick 2 minuter när han trippar Vainio så att denne får bäras ut på bår och avsluta matchen. Utvisningen var klockren och det borde inte vara mer än 2 minuter. Men det lugnar knappast känslorna lagen emellan. Fasth var tidigt framme till Ejdsell och sa några väl valda ord. Dessa känslor märktes på flera håll. Rydahl ville lägga sig i det mesta som vanligt (han var väl likadan när han spelade i Växjö?) och Folin tacklade allt som rörde sig vilket ledde till diskussioner med Åslund i bortalaget. Det var tydligt att det var slutspelskänslor i båda lagen. Målmässigt hände inget mer, trots Färjestads möjlighet till 5 minuters spel i numerärt överläge (som förkortades 35 sekunder när Ejdsell åkte ut). Inte heller Växjö lyckades utnyttja sitt numerära övertag därefter och 2-2 stod sig perioden ut.
Färjestad fortsatte skapa mest och fick ett tidigt 5 mot 4 i början av tredje perioden. Växjö fortsätter vara bra med en man färre på banan och lyckas hålla undan. Sen ställer Färjestad till det för sig själva när man är för många spelare på banan. Utvisning och direkt efter tekning så bombar Melart in 3-2 till Växjö och Färjestad får jaga igen. En jakt som gav utdelning. Växjö var slarviga i egen zon matchen igenom. Man har svårt att få ut pucken, svåra passningar och man positionerar sig fel. Det kapitaliserade Färjestad på och Åslund tryckte dit 3-3 pucken efter att både Persson och Koivisto hamnat efter. Ett resultat höll sig perioden slut och första kvartsfinalmatchen avgjordes på övertid.
Övertiden i slutspel skiljer sig mot grundserien eftersom det är 5 mot 5 spel i 20 minuter långa perioder. Det ger ett annat övertidsspel än i grundserien då det är 5 minuters 4 mot 4. Även övertiden blev jämn men det var Växjö som drog det längsta strået när Karlström åker sig fri och stänker dit 4-3 på ett friläge. 1-0 till Växjö men det är flera saker som måste förbättras.
Både Hallam och Karlström berättade i Cmore att laget måste våga mera och inte vara rädda för att förlora. Det såg också bättre ut i övertidsperioden, men det får inte se så räddhågset ut under stora delar av matchen. Petterson, Drury och Persson måste spela bättre. Det ser för kantigt ut och de måste leverera poäng om det ska bli ett guld till. Melart och Folin är bra fysiskt och Melart prducerar framåt, men det är alldeles för många lsarviga passningar som ställer till det för laget.
Däremot är det kul att se tredjekedjan med Karlström, Holmberg och Sylvegård. De verkar passa i det fysiska och snabba spel som matchen präglades av. De har olika styrkor men de är bra på att använda sin fysik för att skaffa sig yta och lägen för både sig själva och andra. Inte förvånad att de var inne vid avgörandet. Dessutom kul att Ludvig Nilsson var tillbaka efter skada. Han startade matchen som 13e forward men tog Lundbergs position i fjärdekedjan när denne fick matchstraff. Får se vilken plats i laget han får i nästa match som är redan imorgon 15:00 i Vida.
