Starka 16/17 vibbar
Serievinnande Växjö har problem i kvartsfinalen mot ett desperat, fysiskt och hårt kämpande motstånd som tagit sig dit via play in spel. Känns det igen?
Under många tillfällen denna säsong så har jag fått starka 16/17 vibbar. Ni minns väl säsongen då Växjö, för första gången, vann serien och sen åkte ut i kvartsfinalen mot ett vilt kämpande Malmö? Då likt nu har jag varit lite orolig för att spelet inte sett bra nog ut men man ändå fått med sig poäng och därmed seriesegern. Att få med sig poäng trots att man inte spelar på topp är väl ett kännetecken för ett topplag? Jo så sägs det och det upprepades frekvent under säsongen 16/17. När det sen gällde som mest så var det svårt att kliva upp en nivå och göra det som krävs.
Så känns det även i denna kvartsfinal. Förutom de överflödiga mål som kom när Luleå nästan gett upp matchen i 7-2 segern så har Växjös offensiv inte levererat. Så många spelare som är så osynliga och stundtals åker och gömmer sig. Spelet med fler utespelare på banan är så undermåligt att man inte ser vitsen med att de tar ut målvakten eftersom de då spelar sämre.
Vid sidan av bristande offensiv och undermåligt spel i numerärt överläge så har jag flera gånger den här säsongen blivit upprörd över hur man viker ner sig. Man tillåter motståndarna att bara köra över en och visar ingen tillstymmelse till att bita tillbaka. Så var det också i griskvartsfinalen mot Malmö, då motståndarna kämpade ner Växjö som inte hade något att sätta emot (till säsongen efter värvades både Welch och Rahimi in för att undvika samma öde).
Det finns ytterligare en aspekt som oroar mig och det är vilka matcher man har förlorat genom att vika ner sig, tappat fokus eller på något annat mentalt sätt förlorat matcher (snarare än att vara spelmässigt underlägsna) denna säsong. Förutom Timrå borta så tänker jag på Smålandsmöten mot både HV och IKO, båda hemmamatcherna mot Leksand samt ena hemmamatchen mot Brynäs. Man skulle även kunna lägga till när man låter Skellefteå kvittera med sekunder kvar och sen förlora på övertid hemma. Oavsett så har flera av dessa matcher en sak gemensamt. En sak som de har gemensamt med kvartsfinal 5-förlusten mot Luleå. En sak som inte kvartsfinal 3-segern hade. Dessa matcher hade mycket publik.
Visst kan man vinna när det är publik och drag på läktaren (överkörningen av FBK hemma). Men i flera av dessa publikmatcher så har Växjö inte kommit upp i nivå. Finns det något mentalt här? Att när det verkligen gäller så finns det en spärr som håller tillbaka spelarna? För så känns det just nu i kvartsfinalerna. Att man inte riktigt blommar ut. Att man kör med handbromsen i. Att man tror att det ska lösa sig ändå. Ställ det mot ett desperat Luleå som kämpar som att varje byte kan vara det sista.
För så blir det på tisdagen. Något byte blir det sista. För något av lagen, vars säsong tar slut. Vill man inte det så måste man gå in med en annan mentalitet. En mentalitet som finns i klubben. En mentalitet som har funnits där länge. En mentalitet som körde på utan stopp. En mentalitet som tog sig längre än någon hade kunnat tro. En mentalitet som idag finns på VD-posten. Det är dags för Mentalitet Markusson.
