Vita Hästens säsong över, men vi kan ändå skönja en ny vår
Så tog då säsongen slut på riktigt. Egentligen har den varit slut sedan i söndags då Väsby föll ihop borta mot Enköping, men vi ska inte skylla Hästens misslyckande i kvalet på andra lag. Till syvende och sist får laget betala priset för förluster mot t.ex. M/B hemma och ett mer eller mindre avsågat Borlänge på bortaplan.
Dessa är matcher som bara ska vinnas om man vill ha något att göra i ett kval till Allsvenskan. Jag kallar detta för barnsjukdomar för de har följt Hästen under hela Allettan. De viktiga matcherna, de matcher som det är blåställ på, blod i munnen och tre, fyra tänder på isen som gäller, då har Hästen vikt ned sig. De matcher som sållat pojkar från män, agnarna från vetet, de matcherna har Hästen inte alls kommit upp i normal standard. Laget måste bli kvitt dessa tendenser om nästa säsong ska bli roligare och vara längre än till slutet av februari.
Missförstå mig rätt. Laget har gjort en helt OK säsong med 19 raka segrar i grundserien som största utropstecken. Men, när det gällde som mest så presterade de som sämst. Fast, vi ska samtidigt vara på det klara med att Div 1 D, den s k Stockholmsserien, inte alls håller någon vidare hög klass. Det är en sak att möta Skå, Trångsund, Botkyrka m.fl och en helt annan att möta Valbo, Enköping m.fl, och dessutom under en större press.
Hästen har för det mesta haft förtvivlat svårt att göra mål under Allettan (med undantag för sista matchen mot helt avsågade Haninge, då) och har fått kämpa kopiöst för de flesta av målen. Om detta beror på att motståndet nu är bättre än i grundserien eller om det är något mentalt, det är omöjigt att svara på. Min gissning är att det främst är mentalt. Det som under grundserien var ett mål med stora luckor i har under Allettan blivit en vägg, nästintill omöjlig att penetrera, bortsett från ett par matcher.
Förmodligen hade inte laget kunnat ta sig hela vägen till Allsvenskan redan denna säsong då de fortfarande har för djupa dalar i sitt spel, men det hade varit en lärorik process och även ett bra tillskott i klubbkassan med x antal hemmamatcher inför 2000-3000 åskådare, gissningsvis.
Även om det nu känns väldigt trist så ser jag med tillförsikt på framtiden för vårt hockeylag. Vita Hästen har alla förutsättningar att ta sig till Allsvenskan, kanske redan nästa säsong, om en femma av bra allsvensk klass kan värvas samtidigt som våra bästa spelare kan behållas. Främst tänker jag på spelare som Jesper Samuelsson som under säsongen utvecklats till lagets kanske störste stjärna. Mycket roligt att se egna produkter ta för sig sådär. Norrköping som stad har bättre förutsättningar än de flesta div 1-lag och även många Allsvenska lag, skulle jag vilja påstå. Himmelstalundshallen må vara ca 30 år gammal och lite sliten på sina håll, men ”Himpan” håller fortfarande hög allsvensk klass.
I staden finns ett genuint idrotts- och även ishockeyintresse som ligger och pyr.
Folk är luttrade efter flera år på ishockeyns bakgård men när vi en dag nosar på Allsvenskan på riktigt så är jag övertygad om att vi kan fylla hallen igen. Med universitetets ständiga expansion och nya företagsetableringar och satsningar i staden finns alla möjligheter att skapa de förutsättningar som krävs för ett bra lag. Med universitetet (Linköping inräknat) har vi en möjlighet att låta spelare utbilda sig vid sidan om hockeyn och med det gynnsamma företagsklimat som råder i staden så finns alla möjligheter för sponsring på sikt, om Hästen som klubb kan sköta sina kort rätt och därmed attrahera företagen.
Avslutningsvis vill jag säga att denna säsong betytt mycket när det gäller att få Vita Hästen på kartan igen. Äntligen uppmärksammar lokalpressen laget såsom det förtjänar. Norrköpings Tidningar sänder programmet 24NT Hockey efter varje hemmamatch i Allettan och det har skrivits mer om laget denna säsong än på många, många år. Detta är givetvis extremt värdefullt och mycket roligt. Jag hoppas och tror att klubben, med den vind man fått i seglen under denna säsong, nu kan ta skjuts för att på allvar sikta mot Allsvenskan till nästa säsong. Det förtjänar vi, efter alla svåra år.
*Åsikterna i denna krönika är självfallet högst personliga
