Gästkrönika: Hästen och Lejonet

Signaturen Franco har mailat redaktionen sina tankar och reflektioner ihopskrivna till en krönika. Är ni fler där ute som vill få eran röst hörd eller bara vill vädra era åsikter med ett stycke text, så är ni mer än välkomna att maila. -------------------------------------------------

Hästen och Lejonet

Jag känner väl till den gamla klassiska rivaliteten mellan Norrköping och Linköping. Storebror mot lillebror. Norrköping har genom århundranden dominerat maktpositionen i östergötland, det är helt enkelt vi som är östergötland, den stolta industristaden som ledde industrialiseringen och var en maktfaktor i hela landet. Men det är aldrig kul när lillebrorsan växer om, och dessutom klår upp en.

En liten håla
Enda sedan stenåldern har Norrköping varit orten i regionen, den blomstrande hamn- och industristaden, papper, tyg och elektronik. Visst, Linköping är en gammal stad med domkyrka, skolväsende och sjukhus, men det har genom historien också varit allt, Norrköping har alltid varit nummer ett. För 300år sedan tuttade man eld på Linköping och hela rasket brann ned, så när som på Domkyrkan och slottet då, det var ju tyvärr byggt i sten. Så såg det ut, en liten håla mitt på östgötaslätten som inte riktigt återhämtade sig från den där branden. Enda till man lade en garnison där 1911, det gjorde väl sitt för stadens återväxt, men Linköping var alltjämt en lillebrorsa i kampen om östergötland. Men under 30-talets andra hälft så hände något, från ingenstans får man för sig att denna lilla håla, mest känt för ett gammalt slag och en garnison, är stället man ska utveckla flygplan på. Militären i samarbete med SAAB lägger då sin flygplansutveckling där, sen på 70-talet kom ett universitet och ett regionssjukhus med. Det var inte bra. På 60år gick man från en liten skruttstad till Sveriges femte största kommun, men något idrottsliv hade man inte i alla fall, så när som på ett handbollslag då, men vem kollar egentligen på handboll...

Den enes död...
Här i Peking hade vi ju både IFK Norrköping på topp i Allsvenskan, Dolphins som tog SM-Guld i basketen och ett Hästen på väg in i hockeyns finrum. Vi snackar idrottskultur. När vi kvalade till Elitserien så lirade man på uterink i Linköping, eller ja, nästan i alla fall. Skämt åsido, så när vi kvalade för fullt till Elitserien så hade Linköping inget hockeylag värt att nämna, då spelade man i Division 2 i en liten sunkig ishall vid stångebrofältet. Förstärkningarna från Hästens konkurs -96 med tunga namn som Conny Gyllander och Peter ”Firsov” Eriksson var givetvis välkomna tillskott för linköpingslaget som suktade efter de högre divisionerna. Linköping klättrade uppåt på vår bekostnad och vårt kära Hästen fick börja om från början igen, ingen rolig upplevelse för ett sort hästenfan och det är en baksmälla vi lider av än idag publikmässigt.

Inte nog med att vårat kära Hästen klappade ihop ekonomiskt, hela staden hade fått sig en ekonomisk törn, tyg- och pappersindustrin gick dåligt och Ericsson flyttade, med detta även folket, Norrköping befann sig i en djup svacka. Helt plötsligt hade vi gått från landets andra största stad på 1800-talet, till fjärde största stad på 80-talet... nu var vi bara på tiondeplats befolkningsmässigt, så inte bara hade bönderna i Linköping vuxit om oss i antal, snott våra hockeyhjältar och dessutom lockat till sig våra studenter, nu skulle vi ta emot hjälp med Campuset för att hindra avbefolkningen och ingå något slags storstadsprojekt tillsammans med dem också.

Klassisk Rivalitet
Norrköpingsbor är ett folk med en lite egen mentalitet, vi är ganska enkla med en viss skeptisism och stor stolthet, oss sätter man sig inte på. Så när lillebrorsan helt plötligt blir storebrorsan och dessutom klår upp oss i hockey, då surnar vi till, sånt här går inte för sig och vi fnyser och slår ifrån oss. Sämre förlorare får man leta efter. När fotbollslaget dessutom klappar ihop det med, och basketlaget slutar slåss om bucklan, ja, då är måttet rågat. Här ska banne mig inte tiggas spelare från några gamla potatisbönder från Slaka, det här ska vi ordna själva.

Vi har aldrig gillat de där typerna i Linköping egentligen, förstår oss inte riktigt på dem. Vi är industri- och hamnarbetare, hårda och arbetsamma typer med vårat eget lynne, en stolt och rik historia som gjort att vi utvecklat en egen kultur här i staden.

I Linköping är man residentsstad, stiftstad, har universitetet, sjukhus och någon domkyrka, inte direkt grabbarna med uppkavlade ärmar och valkar i nävarna. Ja, så har de den där främlingslegionen till hockeylag med. Men själ och hjärta har de har banne mig inte, de har ju byggt upp allt de senaste 60åren och innan dess var dem ingenting, hockeyframgångarna sträcker sig dessutom bara 10år tillbaka och det ska man tacka Hästens gamla styrelse för, men nu helt plötsligt slår man sig för bröstet och tror att man är något.

En upprepning
Vad gäller ishockeyn så ser den ut som städernas historia i övrigt. I Norrköping har vi ett genuint lag med lång hockeytradition, vi har funnits sedan 1967 och har krigat i näst högsta divisionen i runt 20år och där sniffade vi på elitserienplatsen ett flertal gånger innan allt gick i kras. Vi har ett lag med rik historia fylld av stora profiler, anekdoter och klassiska möten.

Linköpings HC bildades först nio år senare, 1976, och har alltid setts som lillebrorsan i regionen. I moderntid har man dock sprungit om oss och har idag nått nivåer som vi aldrig var i närheten av, det är en raketutveckling på laget och på bara 8år så har de etablerat sig som ett av sveriges absoluta topplag.

Så vad skulle ett samarbete mellan det nya storlaget LHC och det historierika, nygamla och uppåtgående Vita Hästen ge?

Präktig prestige
Tar vi av oss de prestigefyllda glasögonen och ser på situationen ur ett utifrån perspektiv, rent sportsligt, så hade det varit så illa egentligen? LHC har idag utvecklat en stark hockeyförening i staden och deras ungdomssatning är riktigt bra och fostrar många talanger. Vita Hästen har ju å sin sida alltid haft en stark ungdomsverksamhet och är en klubb med själ och historia. Då vi inte konkurrerar med LHC i dagsläget utan snarare kämpar för allt vad skridskorna håller för att ta oss till Allsvenskan, så hade ett samarbete med LHC verkat positivt. Inte nog med att det underlättat vid lån och övergångar klubbarna emellan, där vi kunnat få tillgång till lovande elitjuniorer och hemvändare från de högre divisionerna, utan där LHC även kunnat locka till sig grabbar som egentligen hör hemma på en högre nivå utan långväga flyttar och förlorade möjligheter till lån.

Tittar man på hur vårat lagbygge ser ut idag så har vi ett flertal spelare med historia i LHC, Viktor Ringberg gör till exempel ett riktigt bra jobb i Vita Hästen idag, likaså Victor Carlsson och Adam Sigfridsson. Låt säga att den duktige backen Albin Lorentzon nu tackat ja till Hästens bud istället för att gå till Örebro, han hade då varit en välbehövlig backförstärkning, men vad skulle vi gjort då? Skulle man ha buat ut honom varje gång denne hade pucken bara för att han är fostrad i Linköping? Nej, det hade vi givetvis inte, precis lika lite som vi buar ut Ringberg, Carlsson, Sigfridsson, eller någon av de andra spelarna som fostrats eller har gästspelat i Linköping någon gång. Vi hade inte stannat hemma bara för att Albin Lorentzon stärkt upp backsidan heller.

Det tar emot att säga det, men vi kan bara konstatera att Vita Hästen redan idag har ett visst spelarmaterial som lirat i LHC och att ett utökat samarbete hade gynnat oss än mer än vad det redan gör i dagsläget. Det hade även gynnat återväxten i östergötland och gjort att vi fick behålla fler lokala förmågor på hemmaplan. Hur skönt hade det inte varit om Jesper Samuelsson gått till LHC och sluppit flytta, bara för att kunna komma hem och hjälpa Hästen att säkra kvalplatsen i Allettan istället för att lira för Sundsvall för att få speltid?

Jag sitter givetvis bara här och plitar ned lite egna tankar och reflektioner som dyker upp när man hör och läser vad folk säger. Jag är själv inget större fan av LHC även om jag inte är fullt så prestigefylld och avigt inställd som många andra, situationen ser ju dock ut som den gör och ett utvecklat samarbete verkar ju ligga runt hörnet. Med det sagt så får ni tolka mitt inlägg i debatten som ni vill, som en skämtsam tankeställare med glimten i ögat, eller som ett vansinnesinlägg i en redan alldeles för LHC-infekterad lagupställning.

Med Hästen mot Allsvenskan.

- Franco.