Ett lyft för Vita Hästen
För många är det tråkigaste som finns att flytta. Så är det någon gång man verkligen får reda på vilka ens vänner är, så är det då man ringer upp och frågar om de har lust att hjälpa till med pianot och de där tvåhundra flyttlådorna. Sen har vi dem som gör det gratis.
supporter (engelska), ivrig anhängare och beundrare (av idrottsklubb e.d.); stödjande person.
Det är National Encyklopedins beskrivning på vad vi är och håller på med. Vi har rätt många sådana inom Vita Hästen och Hästenfanz, jag skulle till och med vilja påstå att utan supportrar så skulle många klubbar på den här nivån gå under. Personer som brinner för sin klubb och förening, människor som viger sin fritid, sina pengar och ja, rent av sina liv åt att arbeta för ett lag.
Man skapar inga stora rubriker och ens jobb är bara en del i ett större arbete som man delar med många andra, men arbetet är ändå stimulerande och lönen får man i form av glädje över lagets framgångar och spelarnas prestationer på isen. Det är ingen tid man lägger ner för att få några ryggdunkningar eller för att få sola sig i den icke existerande glansen – då hade man valt att bli något annat än att vara supporter till ett lag i Division1.
Nej, det är eldsjälar som arbetar idéelt och som oftast rent av betalar för att hjälpa till. Personer vars familjer efterlyser dem då de spenderar semestern i en ishall där man kollar på träningar mitt i sommarvärmen, som är ute och säljer lotter eller åker på någon avlägsen bortamatch i ett plåtskjul som gud glömde. Personer som får SMS med frågor som; ”Är du riktigt frisk, du verkar inte må bra?!”, när man ser till att flytta lagets nyförvärv och dennes bohag till sin nya adress. Det var nämligen vad ett antal supportrar ägnade sig åt som fredagsnöje.
Men nu var det här ingen vanlig flytt, tvärtom så såg man fram emot att få deltag och göra sitt i värvningen av en av lagets viktigaste nyförvärv den här säsongen. Som en del i värvningen av Johan Bülow till Vita Hästen så hade Hästenfanz erbjudit sig att hjälpa till med flytten. När saken var klar och pappret påskrivet så kontaktade vi vår supporterkollega, Fredrik, på E-Xpress flytt i Norrköping. Han ställde gärna upp med bil och experthjälp, men någon mer måste ju hjälpa till att bära också – och vilka bättre än supportrarna själva?
-Har någon frågat killen om han äger några pianon, undrade jag. Ingen visste.
Lite oroliga för om Johan Bülow skulle ha 3-4 pianon så ringde vi upp för att kolla läget inför flytten, nej då, inga pianon och allt skulle vara packat och klart så det var bara att lyfta ut sakerna i bilen. En lättnadens suck drog igenom supportergänget som skulle bära. Vi samlade ihop hästkrafterna, fyra personer från Norrköping och två från Örebro och i tidig morgonstund så drog vi på oss matchtröjorna och gav oss iväg mot Karlskoga.
Men hur mycket saker var det egentligen som skulle flyttas? Det var ändå ett ganska stort hus så Fredik på E-Xpress bad oss att ta med en av hans släpkärror bakom våran bil. Det var väl inga problem, innan vi insåg att ingen av oss hade dragkrok på bilen. Men vad ska man med styrelsemedlemmar till om inte för att dra nytta av dem, så vi tackade Glenna för förtroendet och tog hans bil. Klockan fem på fredagsmorgonen bar det så iväg i den trötta Volvon som med nöd och näppe skar igenom morgondiset på väg upp till de värmländska skogarna.
Väl på plats mötte vi upp en gnällbältes duo bestående av Anders och Niklas, samt en genomsvettig Johan Bülow, de tre var redan i fullfärd med att bära ut grejer då vi kom dit. Vi kunde snabbt konstatera att allt var välpackat, uppstaplat och organiserat, precis som Johan utlovat, allt vi behövde göra var att bära ut det.
Det första som mötte oss innanför dörren var dock en stor blå hockeytrunk som gav kalla kårar redan vid första skymten av den, och mycket riktigt, visst satt det en otäck liten LHC-logotyp ovanpå den.
-Den där måste du ta bort, konstaterade Anders kort på sin karaktäristiska dialekt med glimten i ögat, allt medan han pekade på det lilla broderade tygmärket.
-Låt den vara bara, jag kan ta den själv så slipper ni röra den, sa Johan leendes medan han själv kånkade och bar på 3 flyttlådor av den tyngre sorten. Niklas Mohlin tog en åt gången och undertecknad själv tog två. Tre lådor kände jag bara på och drog snart slutsatsen att det var ryggskottsvarningen på det…
Johan själv hade gjort vårat jobb oerhört enkelt då han varit uppe till klockan tre på natten för att förbereda samt packa i den egna släpkärran. Snart var huset tömt och vi var rörande överrens om att flytta iklädda våra supporterreplikor på matchtröjor, mitt i sommarvärmen, inte var en helt genial idé. När allt var klart i kanonernas och mullrets Karlskoga så tackade Johan Bülow för hjälpen och stack iväg ned till bensinmacken för att skaffa oss lite nödproviant i form av dricka, kakor och muffins till den välbehövliga pausen.
När man ser killarna på isen och är det svårt att identifiera sig med dem, det är ett rejält avstånd ned till isen och det är inte ofta man får chans att prata med dem. Jag som dock har tagit på mig att intervjua killarna har fått förmånen att växla ett par ord med dem, man slås av hur trevliga de är rakt igenom och här är Johan Bülow definitivt inget undantag. Han verkar uppskatta hjälpen och berättar lite om hur det är uppe i Karlskoga och Bofors medan vi sitter där och trycker i oss kakor och muffins på hans trappa, han ser fram emot att få spela i Hästen och hoppas på stor publik och bra drag på läktaren.
Tanken på förra årets Enkronasmatch mot Mjölby slår mig och funderingen på hur den gått om vi bara haft fler spelare med Bülows inställning är oundviklig.
Johan nämner även att han arbetar på Nordea och jag frågar hur det löste sig med arbete nu när han flyttade?
-Jag pratade med chefen som kollade med dem i Norrköping, sen ringde Håkan Sigfridsson upp dem och pratade med dem också, så löste det sig.
Flyttbilen och chauffören har nu haft sin lagstadgade rast och vi är redo för att se till att bohaget hamnar nere i Linköping igen. Men innan vi beger oss av så frågar jag Johan om han kan tänka sig att ställa upp på en gruppbild. Det har han inga som helst problem med och vi radar upp oss i skuggan bredvid flyttbilens långsida.
Vi skakar tass med killarna från Örebro och tackar dem för hjälpen innan vi slänger in gammel Ripan bakom ratten med undertecknad på passagerarsidan. Innan vi ens lämnat kommungränsen så har Reggae_Ripan somnat i baksätet, Goffa som däremot sörplar energidrickor är pratglad och fin, en annans försök att sova var bara att glömma.
Väl i Linköping så har flyttbilen och Johan Bülow hunnit före oss och är även nu i full färd med att packa ur då vi kommer fram. Vi hälsar på Johans mycket trevliga fru, Maria, som redan är i full gång med att packa upp i köket och lyssnar på hennes önskemål om vart vi ska ställa sakerna. Jag får tag på en flyttlåda som det står ”DVD” och "Playstationspel” på som jag ställer i vardagsrummet.
-Men kolla vad det är i, det är inte alltid det som står på som är i kartongen, säger Johan.
Tyvärr lydde jag rådet och möttes av en blå matchtröja med ett lejon som grinade mot mig högst upp i lådan.
-Oj då, sa Johan skrattandes.
-Den där kan du ju skicka in till Cloetta Center så kanske du kan få upp den i taket, det har du väl gjort dig förtjänt av, svarade jag.
Sängarna upp, höger, vänster och skänken här och tavlorna där. Vi var snart klara med tömningen och allt gick så otroligt mycket fortare än vad vi hade räknat med. Johans fru Maria hade dukat upp med vätskekontroll och kanelkrans ute på framsidan vilket höll oss igång i den trettiogradiga värmen. När allt var klart frågade Johan om vi skulle äta något?
-Jo, vi hade tänkt sticka och käka bara vi var klara här, svarade jag.
-Vi ordnar det, funkar det med pizza? Undrade Johan.
Pizza funkar alldeles utmärkt och vi sätter oss på verandan medan Maria hämtar pizzorna. Snart kommer Johans svärmor och svärfar dit och tycker det var fint av oss att hjälpa familjen att flytta, jag tycker mig se en viss glädje hos dem över att ha familjen hemma igen. Eftersom Johan numera spelar i Vita Hästen så är det en glädje som vi i sådant fall delar med dem. Ut på altanen vinglar även en synnerligen glad och stabilt byggd krabat i blöjor omkring.
-Det blir en powerforward av den där, säger jag.
-Nej, det blir en nog right back, svarar Johan leendes medan grabben springer iväg bara för att snubbla och slå sig med en duns, inte en tillstymmelse till gråt eller tårar.
-Han gråter väldigt sällan, då har han slagit sig ordentligt, kommenterar Johan och lyfter upp grabben som ser ut att ha fått pappas rejäla ben.
Vi stoppar glatt i oss de välsmakande pizzorna i familjens sällskap, när alla är mätta och belåtna och det är dags för avfärd så sträcker Johan fram näven och tackar oss alla så mycket för hjälpen.
-Du behöver inte tacka, det är vi som ska tacka för att du valde att flytta hem igen, svarar jag. Johan ler lite och vi frågar honom om han ansökt om permission för att få smita ifrån flyttbestyren och deltag på lördagens Kick-off?
-Ansökt och beviljad, ler han.
-Men bara en kort stund, lägger han snart till...
En stor hockeyspelare har nu återvänt till Östergötland. Hästenfanz 67 tackar härmed Johan Bülow med familj för beslutet att flytta hem, och för klubbvalet i synnerhet. Vi hoppas att ni ska trivas bra på den nya adressen.
Med Hästen – Mot Allsvenskan!
