Juletid ger inte alltid Julefrid
Är det inte så?. För en hockeysupporter vars lag harvar i division ett så är juletiden en ganska intressant tid, en tid då laget man hejar på letar förstärkningar till en kommande Alletta. Här nedanför tänkte jag summera säsongen såhär långt och ge mina tankar om densamma.
Visst vore det skönt om laget låg högre upp, men visst är det charmigt med denna ”bakgårdsserie” där vi oftast dominerar innan jul för att sedan kunna spekulera och hoppas på någon ”frän” värvning efter ju
Till den här säsongen förlorade vi en hel del namn från förra årets ganska starka trupp.
Spelare som Joakim Olsson, Victor Ringberg, Mattias Guter och Linus Eriksson valde att testa sina vingar på mer ”proffsiga” ställen.
Men precis som många andra anser även jag att vi spetsade till truppen betydligt med de spelare vi fick in, jämfört med de vi hade under förra året.
Sportgruppen gjorde ett jäkla bra jobb och med hjälp från oss supportrar har vi värvat hit en hel drös med spelare som håller riktigt hög klass i division ett.
Spelare som tillkommit är Johan Bülow, Johan Ohlsson, Sebastian Ellerstad, Jimmy Andersson, Marcus Jonsson och Sebastian Harrysson . Det finns självklart många fler, men när jag tänker nya namn till denna säsong så är det just dessa som först poppar upp i mitt huvud.
Försäsongen såg ut som en traditionellt vanligt försäsong med Vita Hästen, killarna i laget varvade bra insatser med en del mindre bra, och turneringen i Karlskrona (som jag tyvärr inte kunde se på plats) får ses som klart godkänd, förutom den första perioden mot just Karlskrona i premiärmatchen.
Man spelade jämt med Örebro som är ett mittenlag i Allsvenskan och man vann tämligen enkelt över Bofors som nu hänger på toppen i Allsvenskan.
Efter turneringen så spelade man också jämnt med division ett kollegorna Nybro och Huddinge på hemmaplan, dock så orkade man inte med samma bedrift mot dessa två på bortaplan.
Så vart det då dags för serien att dra igång.
Många var vi spända på vad laget kunde göra mot förra årets Allsvenska Mariestad, som också var våra premiärmotståndare.
Många förväntningsfulla supportrar var vi som åkte till Mariestad den där varma sensommardagen. De flesta av oss åkte också därifrån besvikna, detta eftersom laget var fullständigt uddlöst och riktigt blekt i den första perioden, en period som också ledde till att man förlorade matchen eftersom man sedan spelade jämnt och till och med aningens bättre i den avslutande perioderna.
Besvikna var nog även de flesta av de 985 i publiken som kom för att se Vita Hästen förlora hemmapremiären mot Tranås med 3-6. Inget kul och folk började nog undra vad det var frågan om.
En tråkigt inledning på säsongen alltså, men det har blivit bättre ju längre det lidit får man nog påstå. Självklart har det sett ut som vanligt när man hejar på Vita Hästen, riktiga monsterinsatser mot toppmotsånd har varvats med rejäla bottennapp mot sämre motstånd.
Eller vem minns inte den totala utskåpningen av Västervik med 12-1, samma Västervik som man sedan gästade och fick stryk med 5-2.
Eller segern mot Munkfors på hemmaplan med 11-3, samma Munkfors som man förlorade mot på bortaplan med 3-2.
Vad jag ser som säsongens bästa match och absolut bästa insats måste vara matchen mot Skövde hemma. Visserligen ingen storseger, men hockeyn vi i publiken bjöds på och den inställningen killarna i de svarta tröjorna med den vita hästen på magen visade var fantastisk med division ett ögon mätt.
Självklart ska vi inte glömma 8-3 segern över Mariestad på hemmais heller.
Ser ni samma samband mellan dessa olika resultat som jag gör?
Vita Hästen spelandes hemma i Himmelstalundshallen är inte samma lag som kommer till spel i t.ex. Klingevi ishall i Munkfors eller MOAB-arena i Kumla.
Självklart kan man förstå killarna att det inte är kul att åka 3-4 timmar i buss för att sedan möta ett lag som egentligen inte ligger på samma nivå som man själva utan bara vill förstöra spelet och grisa till sig 3 poäng.
Självklart är det inte kul att åka på bortamatcher som ligger 4 timmar bort då man vet att det inte börjar gälla något förens efter jul.
Även om man alltid som supporter kräver en hundraprocentig insats så kanske man ändå ibland kan ha förståelse för att killarna inte ger allt i varje närkamp. Åtminstone på bortaplan. På hemmaplan ska man alltid kunna begära att killarna ger allt, detta är ett måste om man vill vinna publik som i sin tur generar mer pengar och bättre förutsättningar för att laget ska kunna nå långt mot målet som i år är Allsvenskan.
I skrivande stund har laget två seriematcher kvar i Division 1E, laget blev igår helt klart för Allettan efter att man krossat och kört över Mjölby totalt på bortaplan(!) med hela 11-1.
Enligt tidningarna letar sportgruppen med Håkan Sigfridsson redan efter tänkbara nyförvärv till Allettan. En back av hög rang ligger högst på önskelistan samtidigt som man utöver det gärna skulle kunna tänka sig en Transatlantisk forward som tar sikte på mål hundra gånger av hundra.
Jag vet inte riktigt om jag håller med Sportgruppen helt där.
Jag själv ser nog hellre att vi värvar två riktigt bra backar som kan gå in som första backpar, då jag anser att vi inte har tre backpar som håller i Allettan och framtida Playoff.
Visst tycker jag att Ohlsson och Limpan gör ett bra jobb som backpar och även Joakim Englund och Marcus Jonsson, men sen blir det för tunt.
Jocke P börjar visserligen att använda kroppen och har kommit bra nu på slutet, men han kan väldigt mycket bättre. Victor Carlsson är alldeles för liten för att spela back överhuvudtaget. Honom ser jag bra mycket hellre som forward om han ska spela, eller också i fjärde backpar.
David Lindgren har mest sett vilsen ut när han spelat, vilket han inte gjort alls nu på slutet.
Forwardssidan ser jag som sagt inte nödvändig att förstärka.
Med killar som Macke E, Ellerstad, Näsa, Jimmy A och Harrysson i laget känns det som om vi har en riktigt bra grund för att kunna ta oss långt i år.
Sen har vi ju många som inte har visat alls vad vi förväntat oss och vet vad de kan heller.
En sån som Rasmus Schelin har varit helt osynligt denna säsong, och Andreas Palmér har nästan varit mer sjuk än frisk hittills. Oscar Tullinen har bara fått chansen nu på slutet och känns som en perfekt vapendragare i en fjärdekedja ihop med Gustaf Gardell och Björkman.
En fjärdekedja som enbart ska in och jaga och skrämma skiten ut motståndarna så att backarna skickar iväg pucken utan att tänka.
Kanske vore det ändå bra med en forward också, men frågan är om plånboken tillåter tre värvningar efter jul. Det har jag svårt att tro, men med hjälp av en viss hatmatch som stundar inom en vecka så kanske det kan bli möjligt.
En match som för övrigt jag absolut inte ser som någon omöjlighet för våra Vita Hästar att vinna då vi har väldigt många med östgötabakgrund som nog förstår denna rivalitet mer än de pengakåta primadonnorna i LHC. Och som alla vet, Motivation slår Klass. Skulle inte förvåna mig om slutresultatet i Himpa på fredag är 4-3 eller 6-4 till ett vilt kämpande hemmalag.
Detta blev en extremt lång krönika eller om man kanske ska kalla det roman eller novell?
Hoppas det är lite intressant läsning i alla fall och inbjuder till lite debatt i både gästboken och i kommentarfältet.
Önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt år i alla fall .
// Niclas ’Läckis’ Lekander