Italien – En hårt begränsad "hockeynation"
De började med ishockeyn mycket tidigt. Men trots sin långa hockeyhistoria har Italien aldrig lyckats blivit en riktig hockeynation och frågan är om man någonsin kommer att bli det?
Italien är inget land man associerar med ishockey. Men faktum är att italienarna har ägnat sig åt sporten sedan 1911.
Det kan tänkas lite märkligt att ishockeyn, som betraktas som en vintersport, kom till Italien innan den kom till Norden. Det skulle ta ett decennium till innan ishockeyn kom till Sverige. Men samtidigt var Bandyn en oerhört stor sport i Sverige och det fanns även andra icke-officiella sporter som påminde om ishockey.
Viktigt är också att norra Italien har rätt stora sociokulturella samt historiska skillnader än centrala, eller södra Italien. För det är i de nordligaste delarna av landet som hockeyn växte fram och har sitt lilla fäste än idag.
Norra Italien gränsar dessutom bland annat till Frankrike, en av grundarna till IIHF och det är mest trolig att det var fransmännen som födde de italienska hockeypionjärerna som 1911 bildade Italiens första hockeylag i staden Turin.
Samma år spelades dessutom den första hockeymatchen mellan det italienska klubblaget Circolo Pattinatori Valentio mot ett franskt hockeylag.
Därefter växte ishockeyn i norra Italien och i början på 20-talet blev sporten så stor i norra Italien att man ville organisera sig på riktigt. De första hockeyrinkarna invigdes i Milan 1923 och 1924 grundades Italiens motsvarighet till vårt svenska hockeyförbund; Federazione Italiana Sport del Chiaccio (FISG). Året därefter ansökte man om medlemskap till det internationella hockeyförbundet IIHF.
Under det europeiska mästerskapet 1929 kom Italien på en fjärde plats vilket är det bästa i landets hockeyhistoria.
Inget landslag på över ett decennium
När det folkliga stödet för något är relativt svagt, och det politiska, nationella landskapet förändras är det svårt att få till en stark rörelse. De flesta av oss känner till Italiens mörka historia under 1900-talets första halva av diktatur och världskrig.
1939 kom Italien på en nionde plats i världsturneringen men sedan skulle det dröja ända till 1951 innan Italien skulle ha ett officiellt landslag som var beredd att ställa upp i de internationella sammanhangen igen.
Sedan dess har Italien en lång historia av de sämre VM-turneringarna där man i närmare 30 år, med undantag 1959, spelade det vi idag kallar för C- och B-VM.
Om man bortser från Italiens första tio år inom ishockeyn är 90-talet det enda man kan förklara som Italiens bästa sportsliga år. 1994 kom Italien på en sjätte placering i VM, vilket är nationens bästa resultat någonsin i en världsturnering.
En liga beroende av andra nationer
1925 i samband med att Italien precis hade organiserat sig med ishockeyn bildade man det så kallade Serie A. Det var Italiens hockeyliga som faktiskt varade så långt till 2012.
Precis som sagts ovan har Italien kantats av en mörk historia under 1900-talet vilket också slog hårt mot en svag hockeyrörelse. Under bland annat det andra världskriget så fanns där ingen liga med undantag 1941.
Det var inte förrän 1947, efter kriget, som ett rackligt och försvagat Italien med sina få hockeyentusiaster i den norra delen av landet, Milan för att vara noga, återupprättade en fungerande hockeyliga igen.
Ligan innehöll 8 lag och sett till övriga Europa mycket svag. Något som Italien också hade gemensamt med sina grannar runt Alperna.
2012 bildades därför Inter-National League där Italien, Slovenien och Österrike gick gemensamt och bildade en liga. Men ligan skulle bli kortvarig, mycket på grund utav finansiella konflikter och att samtliga av de tidigare topplagen från respektive land inte kunde delta. Länder som Österrike hade därför en egen nationell liga på sidan om och klubbar drog sig ur till och från vilket gjorde hela upplägget oerhört ostabilt.
Detta ledde till att AlpsHL (Alps Hockey League) grundades. Ett sätt för Österrike, Slovenien och Italien att upprätthålla en starkare ligga i centrala Europa varav de främsta ekonomiska sponsringen kommer från Österrike och Slovenien.
Man önskar att ligan ska kunna växa och man har därför erbjudit hockeyklubbar från Tjeckien, Tyskland och Slovakien som ligger nära geografiskt att gå med i ligan. Men än så länge har dessa länder inte nappat på betet.
Ska vi vara riktigt ärliga, sett till nationaliteter i AlpsHL är italienarna relativt svagt representerade. Även om det finns italienare bland de italienska lagen så består hockeylagen mångt och mycket av andra nationaliteter.
En rolig notis är att en spelare jag själv en gång i tiden har coachat en kortare tid, den svenske Oliver Nordberg, vann poängligan i AlpsHL 2018/19.
En nation som kan spela hockey snarare än en hockeynation
Italien har det oerhört tungt i detta världsmästerskap och landslaget blir överkörda match efter match. Det är egentligen inte särskilt konstigt. Italien har inga stora världsstjärnor och det är också en konsekvens av landets svaga hockeykultur som aldrig fått något starkt fäste i ett land där fotbollen är religionen.
Det bor över 60 miljoner människor i Italien, det finns strax över 7000 registrerade hockeyspelare i landet där alla inte ens är italienare. I Sverige räknar man med att ishockeyn fångar upp cirka 6 % av alla barn och unga. I Italien lockar ishockeyn endast 0,00011% av befolkningen.
I ett redan relativt fattigt land med svagt folkligt stöd finns det inga starka kommersiella aktörer för ishockeyn och bara det faktum att man är beroende av två andra nationer för att ens få till en hyfsad bra liga (vad man nu jämför med ”bra liga”...) är dessvärre ett tydligt bevis på att hockeyrörelsen i Italien är oerhört svag.
I Sverige har vi ofta koll på andra nationers stora stjärnor, men hur många av oss känner till exempel Lucio Topatigh? Inte aktuell som spelare idag, men han har spelat flest landskamper för Italien och är nationens största poängkung någonsin. Men de italienska spelarna i dagens VM-trupp är heller inga namn som känns bekanta för oss.
Det finns inga stora italienska namn i hockeyvärlden och de bästa hockeyklubbarna i Italien är så pass små att deras rosters inte ens finns med i Elitprospect.
Det är därför kanske inte så konstigt att Italiens landslag är VM-turneringens slagpåse när man möter världens bästa hockeynationer.
Jag brukar ha hopp om många så kallade blåbärsnationers utveckling.
Men Italien?
