Sverige NHL All Star Team
Precis som det står i titeln är det bara spelare som spelat i NHL som varit aktuell för en plats i det här laget. I laget platsar fem aktiva spelare men det finns även flera aktiva spelare som inte platsade som knackar på dörren och vill in.
Jag gissar att många inte kommer hålla med mig när det gäller vissa av spelarna jag plockat ut men den av utespelarna som spelat minst matcher i NHL nådde 450 matcher och han har meriter ingen annan svensk lyckats skaffa sig. 14 svenskar spelade minst en säsong i WHA och två av dem har jag tagit ut i det här laget. I spelarnas statistik och meritförteckning kommer bara statistik och meriter från NHL och WHA redovisas, däremot kan vissa internationella meriter nämnas i texten om respektive spelare.
Många svenskar tror (eller har blivit lurade att tro) att Börje Salming blev den förste svensken i NHL när han och Inge Hammarström debuterade i Toronto Maple Leafs 1973 (Tord Lundström debuterade i Detroit Red Wings samma säsong) men året innan hade Thommie Bergman spelat 75 matcher för Detroit Red Wings. Bergman var inte heller han i närheten av att vara förste svensk i NHL, Bob Nystrom som föddes i Stockholm debuterade samma säsong och innan dess hade Juha Widing (1969-70) och Ulf Sterner (1964-65) prövat på spel i NHL.
Widing gjorde 370 poäng på 575 spelade matcher i NHL där han spelade för NY Rangers, LA Kings och Cleveland Barons. Widing som avslutade sin karriär med en säsong i Edmonton Oilers i WHA blev som bäst #23 i NHL:s poängliga säsongen 1970-71.
Sterner spelade bara 4 matcher i NHL och resten i farmarlaget Cleveland men även han hade föregångare. Sven Tumba spelade aldrig några matcher i NHL men han var han med på Boston Bruins träningsläger inför säsongen 1957-58 och 11 år senare blev Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg erbjuden ett NHL-kontrakt med Detroit Red Wings efter att han varit med på deras träningsläger.
Den förste svenske spelaren i NHL är istället den föga kände Gus Forslund som föddes i Umeå 1906. Innan Gustaf fyllt 1 år utvandrade familjen till Canada och säsongen 1932-33 spelade han 48 matcher och gjorde 4 mål och 13 poäng i NHL för Ottawa Senators. Den säsongen blev hans enda i NHL men hans karriär varade i 15 säsonger med spel i olika proffs- och amatörligor i USA och Canada.
Säsongen 1980-81 blev Kent Nilsson förste svensk som gjorde 100 poäng eller mer under en säsong och hans 131 poäng är fortfarande svensk rekord i NHL. Håkan Loob blev 1987-88 förste och hittills ende svensk som nått 50 mål under en säsong, han blev samtidigt den tredje svensken över 100 poäng (Mats Näslund hade blivit den andre två år tidigare). Nilsson och Peter Forsberg är de enda svenskar gjort gjort fler än 100 poäng under två säsonger och när Daniel Sedin vann Art Ross med sina 104 blev han den tionde och den senaste svensken som passerat drömgränsen 100 poäng.
Tre svenskar har hittills gjort över 1000 poäng i NHL (Sundin, Alfredsson och Lidström) och bröderna Sedin kan passera gränsen under nästa säsong. Elva svenskar har spelat minst 1000 matcher i NHL och Henrik Zetterberg bör bli den tolfte men om han inte spelar samtliga 82 matcher under nästa säsong så dröjer det till 2017-18. Mats Sundin är ensam svensk med minst 500 mål och det kommer dröja innan han får sällskap Daniel Sedin som är den aktive som är närmast behöver 145 mål till för att nå 500 mål i NHL.
Målvakterna var lättast att välja ut även om det fanns utmanare med hyfsade NHL-karriärer, Hardy Åström och Göran Högosta blev de första svenska målvakterna i NHL säsongen 1977-78 men då hade redan Christer Abrahamsson, Leif Holmqvist och Curt Larsson debuterat i WHA. Tredje svenske målvakt i NHL blev Pelle Lindbergh som debuterade i Philadelphia Flyers säsongen 1981-82 men sedan dröjer det 11 säsonger innan Tommy Söderström blir den fjärde. Tommy Salo blev årets efter OS-guldet i Lillehammer den femte svenske målvakten i NHL och 2000-2001 kom det 2 till nämligen Johan Holmqvist och Johan Hedberg.
Året efter blev Mikael Tellqvist den åttonde och efter lockoutsäsongen 2004-05 debuterade Henrik Lundqvist i NY Rangers. Tio år senare har ytterligare 17 svenska målvakter provat på spel i NHL men ingen av dem var aktuella för det här laget även om Jonas Gustavsson, Jhonas Enroth, Eddie Läck , Anders Lindbäck och Robin Lehner kommit upp i 100 starter i NHL. Jag tror inte det är många som inte väljer Lundqvist, Salo och Lindbergh som de tre svenska målvakterna men om det var ett riktigt lag till en World Cup turnering så hade jag antagligen bytt ut någon av Lindbergh och Salo och antingen plockat in en ung och lovande målvakt för att han skulle få erfarenhet eller en given andremålvakt som Hedberg för att sköta båsdörren.
Hur jag har resonerat när det gäller uttagningen av backar och forwards får ni läsa efter själva laguppställningen.
Här är mitt svenska NHL All Star Team genom tiderna, (Laget innehåller 5 aktiva spelare som är markerade med *och om några år har kanske några andra av dagens aktiva spelare skaffat sig meriter som räcker för att ta sig in i ett liknande lag.)
Målvakter
#30 Henrik Lundqvist*
Lundqvist som draftades av New York Rangers i den sjunde rundan 2000 har de senaste säsongerna tagit över de flesta klubbrekorden i NY Rangers:
Flest spelade matcher under en säsong,
Flest spelade matcher
Flest shutouts
Flest vinster
Flest vinster i slutspelet
Flest shutouts i MSG.
Lundqvist har fem gånger varit bland de tre främsta i omröstningen till Vezina Trophy och vunnit utmärkelsen en gång. Att han har varit Rangers trogen under hela sin karriär innebär med all sannolikhet att han aldrig kommer att vinna Stanley Cup om han inte gör som Sundin/Alfredsson och byter lag under sin sista säsong i NHL.
*11 säsonger i NHL för New York Rangers.
Vezina Trophy: 1 gång, 2012
All Star Team 1: 1 gång, 2012
All Star Team 2: 1 gång, 2013
685 matcher i NHL, 374 vinster, 2,28 i GAA, ,921 i SAV% och 59 shutouts.
116 matcher i Stanley Cup, 55 vinster, 2,28 i GAA, ,921 i SAV%, 9 shutouts.
#31 Pelle Lindbergh
Lindbergh debuterade i landslaget som 19-åring och efter VM 1979 då han stod i sex av Sveriges matcher draftades han i den andra rundan av Philadelphia Flyers. Han stannade ett år till i Sverige innan han 1980 åkte över Atlanten där han fick tillbringa en och en halv säsong i farmarlaget innan han fick chansen i Flyers.
Under sin fjärde säsong i Flyers vann han 40 av de 65 matcher han startade och belönades efter säsongen med Vezina trophy. Han avled den 13 november 1985, tre dagar efter att han tappat kontrollen över sin Porsche och kört in i en betongmur.
5 säsonger i NHL för Philadelphia Flyers.
Vezina Trophy: 1 gång, 1985
All Star Team 1: 1 gång, 1985
157 matcher i NHL, 87 vinster, 3,30 i GAA, ,887 i SAV% och 7 shutouts.
23 matcher i Stanley Cup, 12 vinster, 3,11 i GAA, ,893 i SAV% och 3 shutouts.
#35 Tommy Salo
Salo draftades av NY Islanders i den femte rundan 1993 och efter succén med OS-guldet i Lillehammer 1984 fick han ett kontrakt. Han fick tillbringa större delen av de första två säsongerna i farmarligan IHL men han fick spela sammanlagt 16 matcher i Islanders under de säsongerna.
Från och med 1996-97 var Salo Islanders förstemålvakt men under våren 1999 tradades han till Edmonton Oilers där han hade sin absolut bästa säsong 2000-01 då han vann 36 av 73 matcher med 8 hållna nollor. Han avslutade sin NHL-karriär i Colorado Avalanche dit han tradades våren 2004.
10 säsonger i NHL för New York Islanders, Edmonton Oilers och Colorado Avalanche.
526 matcher i NHL, 210 vinster, 2,55 i GAA, ,905 i SAV% och 37 shutouts.
22 matcher i Stanley Cup, 5 vinster, 2,55 I GAA, ,909 i SAV% och 0 shutouts.
Målvakter som var med i diskussionen men som inte platsade: Johan Hedberg, Tommy Söderström
Aktiva som kan bli aktuella i framtiden: Jacob Markström, Eddie Läck och Jhonas Enroth
Pionjärer: Hardy Åström och Göran Högosta,
Backar
#5 Nicklas Lidström
Lidström flyttade som 16-åring till Västerås för att plugga på ishockeygymnasium och två år senare debuterade han i Elitserien för Västerås. Efter debutsäsongen i Elitserien draftades han av Detroit Red Wings i den tredje rundan, Efter 3 säsonger i Elitserien valde han 1991 att söka lyckan på andra sidan Atlanten. Efter en succéartad rookiesäsong med 11 mål och 60 poäng kom han tvåa i omröstningen till årets rookie och blev givetvis uttagen i All-Rookie Team.
Lidström anses av de flesta vara en av de 5 bästa backarna i NHL genom tiderna och han vann Norris Trophy 7 gånger. Han vann Stanley Cup 4 gånger och blev både den förste europeiske lagkaptenen som vunnit SC och den förste europén som belönades med Conn Smythe Trophy. Lidström är med sina 1564 matcher i NHL den av de som bara representerat ett lag som spelat flest matcher i NHL. Lidström som jag och många med mig anser vara Sveriges bäste hockeyspelare genom tiderna blev 2015 invald i Hockey Hall of Fame, året innan hade han blivit invald både i IIHF:s Hall of Fame och svenska Hockey Hall of Fame.
20 säsonger i Detroit Red Wings
Stanley Cup: 4 gånger, 1997, 1998, 2002, 2008
Norris Trophy: 7 gånger, 2001, 2002, 2003, 2006, 2007, 2008, 2011
Conn Smythe: 1 gång, 2002
All Star Team 1: 10 gånger, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2006, 2007, 2008, 2011
All Star Team 2: 2 gånger, 2009, 2010
All-Rookie Team: 1992
1564 matcher i NHL, 264 mål, 878 assist, 1142 poäng, 514 PIM
263 matcher i Stanley Cup, 54 mål, 129 assist, 183 poäng, 76 PIM
#6 Calle Johansson
Calle Johansson var bara lite drygt 16 och ett halvt år när han debuterade i Elitserien för Frölunda 1983 och han tillhör fortfarande de yngsta spelarna som spelat i Elitserien/SHL. Han draftades 2 år senare av Buffalo Sabres i den första rundan och efter att han vunnit SM-guld med Björklöven 1988 valde han att flytta till Buffalo. Han hade en riktigt bra rookiesäsong med 4 mål och 42 poäng, han blev trea i omröstningen till årets rookie och blev uttagen i NHL:s All-Rookie Team. Året efter gick det inte alls lika bra (sophomore slump) och Buffalo valde efter 47 matcher att trada honom till Washington Capitals.
Han stannade i Washington i 14 säsonger till innan han avslutade sin NHL-karriär med en säsong i Toronto Maple Leafs, han är fortfarande den som spelat flest matcher (983) och den back i Washington som gjort flest poäng genom tiderna (474). Alex Ovechkin kommer troligen passera honom när det gäller spelade matcher säsongen 2017-18 men John Carlson behöver nästan 250 poäng för att ta sig förbi i backarnas poängliga. När det gäller svenskarna så är Johansson på 8:e plats när det gäller matcher i NHL (3:a bland backarna) och han är fyra bland svenska backar när det gäller poäng i NHL. Johansson har efter spelarkarriären varit ass. coach i både Washington och Frölunda, 2014 blev han invald i svenska Hockey Hall of Fame.
17 säsonger i NHL för Buffalo Sabres, Washington Capitals och Toronto Maple Leafs.
All-Rookie Team: 1988
1109 matcher i NHL, 119 mål, 416 assist, 535 poäng, 519 PIM
105 matcher i Stanley Cup, 12 mål, 43 assist, 55 poäng, 44 PIM
#6 Ulf Samuelsson
Samuelsson var bara 16 år när han spelade sina första A-lagsmatcher i Fagersta och redan som 17-åring debuterade han i Elitserien för Leksand. Sommaren efter elitseriedebuten draftades han av Hartford Whalers i den fjärde rundan och efter sitt tredje JVM 1984 valde han att skriva på för Hartford. Han fick tillbringa ca hälften av den första säsongen i farmarlaget Binghampton men blev efter jul ordinarie i Hartford.
Vid trading deadline 1991 tradades han och Ron Francis till Pittsburgh Penguins i en trade som i praktiken innebar en dödsdom för Hartford även om det dröjde sex år innan laget flyttades till Carolina. Han vann Stanley Cup två gånger med Pittsburgh innan han tradades till Rangers 1995. Han avslutade sin karriär med 4 matcher för Detroit och 49 matcher för Philadelphia innan han slutade 2000.
Han var en av NHL:s tuffaste och fulaste spelare och han fick oerhört mycket kritik eftersom han väldigt sällan kastade handskarna. Han är med sina 2453 utvisningsminuter på plats 26 i NHL genom tiderna och har mer än 1000 utvisningsminuter fler än näste svensk på listan.
15 säsonger i NHL för Hartford Whalers, Pittsburgh Penguins, New York Rangers, Detroit Red Wings och Philadelphia Flyers.
Stanley Cup: 2 gånger, 1991, 1992
1080 matcher I NHL, 57 mål, 275 assist, 332 poäng, 2453 PIM
132 matcher I Stanley Cup, 7 mål, 27 assist, 34 poäng, 272 PIM
#7 Stefan Persson
Persson debuterade i Piteås A-lag som 16-åring och när han var 19 debuterade han i Elitserien för Brynäs. Året efter draftades han i den fjortonde rundan av New York Islanders i det årets Amateur Draft (20 års gräns). Efter två SM-guld med Brynäs åkte han över till Islanders sommaren 1977 och där hamnade han omgående i det första backparet tillsammans med Denis Potvin.
När Islanders 1986 började få ekonomiska bekymmer tradades han till Winnipeg Jets men istället för att spela för Winnipeg valde han att avsluta sin NHL-karriär. Han återvände till Sverige där han avslutade sin karriär i Borås som då spelade i division 3.
9 säsonger I NHL för New York Islanders
Stanley Cup: 4 gånger, 1980, 1981, 1982, 1983
622 matcher i NHL, 52 mål, 317 assist, 369 poäng, 574 PIM
102 matcher i Stanley Cup, 7 mål, 50 assist, 57 poäng, 69 PIM
#21 Börje Salming
Salming var inte förste svensk i NHL som många har fått för sig (se ovan) men han förtjänar däremot en mycket stor del av äran för att ha krossat myten att europeiska ((och svenska) spelare inte var så tuffa som de transatlantiska spelarna. Salming hade sex enormt bra säsonger under 1970-talet då han valdes in i antingen All Star Team 1 eller 2. Salming är fortfarande femma bland svenskarna nä det gäller spelade matcher i NHL och elva när det gäller poäng.
Han lämnade Toronto 1989 och avslutade NHL-karriären med en säsong i Detroit Red Wings. Han spelade sedan tre säsonger för AIK i Elitserien innan han slutade 1993, 1996 blev han blev invald i Hockey Hall of Fame och två år senare valdes han in i IHHF:s Hall of Fame.
17 säsonger i NHL för Toronto Maple Leafs och Detroit Red Wings.
All Star Team 1: 1 gång, 1977
All Star Team 2: 5 gånger, 2975, 1976, 1978, 1979, 1980
1148 matcher i NHL, 150 mål, 637 assist, 787 poäng, 1344 PIM
81 matcher i Stanley Cup, 12 mål, 37 assist, 49 poäng, 91 PIM
#29 Kenny Jönsson
Jönsson draftades i den första rundan (#12) 1993 av Toronto Maple Leafs, efter OS-guldet i Lillehammer 1994 tog han chansen och lämnade Rögle för Toronto där han fick spela 39 matcher under sin rookiesäsong. Efter 50 matcher den följande säsongen tradades han till NY Islanders mot Maple Leafs gamle lagkapten Wendel Clark. Han stannade i Islanders under resten av sin NHL-karriär och under säsongen 1999-2000 var han lagets lagkapten. Han återvände till Sverige och Rögle 2004 och under OS 2006 blev han utsedd till turneringens bäste back.
10 säsonger i NHL för Toronto Maple Leafs och New York Islanders.
NHL All-Rookie Team 1995
686 matcher i NHL, 63 mål, 204 assist, 267 poäng, 298 PIM
19 matcher i Stanley Cup, 1 mål, 3 assist, 4 poäng, 6 PIM
#65 Erik Karlsson*
Karlsson debuterade i Elitserien våren 2008 och under sommaren draftades han av Ottawa Senators i den första rundan (#15). Efter en säsong i Elitserien väljer han 2009 att lämna Frölunda, han får spela några matcher i farmarlaget men när rookiesäsongen var slut hade han gjort 26 poäng på 60 matcher i Ottawa. Efter sin tredje säsong i Ottawa belönas han med Norris Trophy efter en av de jämnaste omröstningarna i troféns historia. Inför 2014-15 utsågs han till Ottawas nye lagkapten och efter säsongen belönades han med sin andra Norris Trophy. Säsongen 2015-16 satte han nytt personbästa när det gäller poäng med 82 poäng och blev uttagen i All Star Team 1 för tredje gången.
*7 säsonger i NHL för Ottawa Senators.
Norris Trophy: 2 gånger, 2012, 2015
All Star Team 1: 3 gånger, 2012, 2015, 2016
479 matcher i NHL, 100 mål, 285 assist, 385 poäng, 252 PIM
29 matcher i Stanley Cup, 4 mål, 15 assist, 19 poäng, 16 PIM
Backar som var med i diskussionen men inte platsade: Niklas Hjalmarsson, Kjell Samuelsson, Niklas Kronwall, Tomas Jonsson, Kim Johnsson, Alexander Edler, Marcus Ragnarsson, Henrik Tallinder, Tommy Albelin. Tobias Enström, Mattias Norström, Fredrik Olausson, Lasse Lindgren, Mattias Öhlund, Johnny Oduya
Aktiva som kan bli aktuella i framtiden: Viktor Hedman, Oliver Ekman-Larsson, John Klingberg, Hampus Lindholm, Jonas Brodin, Adam Larsson och Mattias Ekholm
Pionjärer: Thommie Bergman, Börje Salming, Björn Johansson, Stefan Persson, Lars Lindgren, Leif Svensson, Lars Zetterström,
Forwards
#11 Daniel Alfredsson
Eftersom han draftats först i den sjätte rundan 1994 och haft en skadefyllt och ganska misslyckad säsong i Frölunda 1994-95 så förvånade Alfredsson hela NHL när han gjorde 61 poäng och vann Calder Trophy under sin debutsäsong i NHL. Rookiesäsongen blev den enda i NHL där Alfredsson spelade samtliga matcher, han drabbades av åtskilliga småskador som gjorde att han missade allt från 3 till 35 matcher under en säsong.
Han utsågs till lagkapten inför säsongen 1999-2000 och var det tills han lämnade Ottawa inför säsongen 2013-14 då han avslutade sin karriär i Detroit Red Wings. Han gjorde mer än 40 mål under två säsonger och 2005-06 passerade han som sjunde svensk 100 poäng under en säsong (i dag har tio svenskar gjort fler än 100 poäng under en säsong). Året efter gjorde han 22 poäng på 20 slutspelsmatcher när Ottawa förlorade i Stanley Cup finalen till Anaheim Ducks.
18 säsonger i NHL för Ottawa Senators och Detroit Red Wings
Calder Trophy: 1996
All Star Team 2: 1 gång, 2006
1246 matcher i NHL, 444 mål, 713 assist, 1157 poäng, 510 PIM
124 matcher i Stanley Cup, 51 mål, 49 assist, 100 poäng, 76 PIM
#12 Håkan Loob
Gotlänningen Loob draftades av Calgary Flames i den nionde rundan (#181) i draften 1980 men det dröjde tills att han säsongen 1982-83 satt mål- och poängrekord i Elitserien innan de kunde övertala honom att åka till Canada. Han gjorde succé direkt med 30 mål och 55 poäng vilket räckte till en plats i All-Rookie Team och de två kommande säsongerna gjorde han också över 30 mål. En skadad axel som krävde operation gjorde att säsongen 1986-87 blev en stor missräkning.
Året efter var han tillbaka i toppform och blev den förste och hittills ende svensken som gjort 50 mål under en säsong, han blev samtidigt den tredje svensken som passerade 100 poäng och uttagen i NHL:s All Star Team 1. Säsongen 88-89 gick det lite sämre med målskyttet men han nådde ändå 85 poäng under det som blev hans sista säsong i NHL. I början av slutspelet meddelade han att han skulle återvända till Färjestad den kommande säsongen, han storspelade sedan under slutspelet som slutade med att Lanny McDonald som också gjorde sin sista NHL-säsong fick höja Stanley Cup pokalen. Loob spelade i Färjestad i sju säsonger innan han slutade sommaren 1996 och i och med OS-guldet 1994 blev han tillsammans med Mats Näslund och Tomas Jonsson medlemmar i Triple Gold Club.
6 säsonger i NHL för Calgary Flames.
Stanley Cup: 1 gång, 1989
All-Rookie Team: 1984
All Star Team 1: 1 gång, 1988
450 matcher i NHL, 193 mål, 236 assist, 429 poäng, 189 PIM
73 matcher i Stanley Cup, 26 mål, 28 assist, 54 poäng, 16 PIM
#13 Mats Sundin
Den 17 juni 1989 blev mats Sundin historisk när han som förste europé valdes som först i det årets NHL-draft. Han valdes av Quebec Nordiques och efter en säsong i Djurgården åkte Sundin över till Quebec sommaren 1990. Han gjorde succé och under sin tredje säsong gjorde han för första och enda gången över 100 poäng, hans 114 poäng var bäst i laget men trots det valde Quebec sommaren 1994 att trada honom till Toronto Maple Leafs.
Under sin tredje säsong i Toronto blev han utsedd till lagkapten efter att Doug Gilmour tradats till New Jersey Devils. Han blev då Torontos förste europeiske lagkapten (Winnipeg Jets lille general Lars-Erik Sjöberg blev redan 1979-80 förste europé och svensk att vara lagkapten i NHL) och den 16:e lagkaptenen i Torontos historia. Sundin var lagkapten i Toronto tills att han lämnade laget efter säsongen 2007-08 och han är med sina 11 säsonger som lagkapten den svensk som varit lagkapten längst i NHL och han är den som varit lagkapten näst längst i Toronto.
Sundin var bäste poängplockare i Toronto under 12 av sina 13 säsonger i klubben och han har flera klubbrekord bland annat mål, poäng och flest assist av en forward. Efter en konflikt med lagledningen valde Sundin att avsluta karriären i Vancouver Canucks. Eftersom Sundin inte bestämde sig förrän i december 2008 så var han ringrostig och gjorde ingen bra säsong, han kom igen något i slutspelet där han gjorde 8 poäng på 8 matcher. 2011 blev han hedrad av Toronto som hedrade hans tröjnummer (Toronto pensionerar inte tröjnummer) och 2012 blev han invald i Hockey Hall of Fame som den andre svensken genom tiderna. 2015 tillkännagav Toronto att Sundin precis som Salming skulle hedras genom att avbildas i Legends Row utanför Air Canada Centre.
18 säsonger i NHL för Quebec Nordiques, Toronto Maple Leafs och Vancouver Canucks.
All Star Team 2: 2 gånger, 2002, 2004
1346 matcher i NHL, 564 mål, 785 assist, 1349 poäng, 1093 PIM
91 matcher i Stanley Cup, 38 mål, 44 assist, 82 poäng, 74 PIM
#14 Kent Nilsson
Magic Man debuterade i Djurgården som 17-åring och efter 53 poäng för Djurgården säsongen 75-76 draftades han av WHA-laget Toronto Toros. Året efter då han spelat en säsong för ärkefienden AIK draftades han i NHL draften av Atlanta Flames. Sommaren 1977 skrev han på för Winnipeg Jets i NHL där han blev en i en stor svensk koloni, han slog igenom med dunder och brak och blev efter 42 mål och 107 poäng utsedd till årets rookie. Winnipeg som vann AVCO Cup det året upprepade bedriften en gång till under WHA:s sista säsong, Kenta gjorde 107 poäng även den säsongen och blev utsedd till WHA:s gentleman.
När NHL och WHA slogs samman tvingades han till Atlanta som hade NHL-rättigheterna, han trivdes bra under sista säsongen i Georgia innan flytten till Calgary. Året efter flyttades laget till Calgary och det blev startskottet till en episk rivalitet som kallades ”Battle of Alberta”, Edmonton och Calgary slogs under större delen av 1980-talet om vilket lag som var bäst i Canada. Nilsson presenterade sig för sina nya fans genom att göra 49 mål och 131 poäng, en poängsumma som ingen svensk varit i närheten av sedan dess.
Det blev sammanlagt 5 säsonger i Calgary för Kenta som gjorde över 100 poäng även 1982-83. Han tradades 1985 till Minnesota North Stars och där i svenskbygden trivdes han inte alls lika bra, efter 44 matcher av den andra säsongen i Minnesota tradades han till Edmonton som han hjälpte vinna Stanley Cup samma säsong genom att gör 19 poäng på 21 slutspelsmatcher.
Efter Stanley Cup vinsten lämnade han Nordamerika och spelade en säsong i dels Bolzano i Italien och dels i Langnau i Schweiz. Efter ett år i Djurgården återvände han till Schweiz där han spelade för Kloten under tre säsonger innan han tog en säsong i Djurgården 1992-93. Efter en säsong i Österrike och en säsong i Norge försökte han 1994 sig på en comeback i NHL med Edmonton Oilers men efter 1 mål på 6 matcher gav han upp. Han spelade sina sista matcher i Spanien säsongen 1997-98 där han gjorde 8 mål och 20 poäng på 6 matcher. Efter flera år som scout för Edmonton Oilers och Florida Panthers fick han nyligen sparken av Florida i deras omorganisation.
9 säsonger i NHL för Atlanta Flames, Calgary Flames, Minnesota North Stars och Edmonton Oilers.
2 säsonger i WHA för Winnipeg Jets.
Stanley Cup: 1 gång, 1987
AVCO Cup: 2 gånger, 1978, 1979
Lou Kaplan Trophy (WHA:s Calder): 1 gång, 1978
Paul Deneau Trophy (WHA:s Lady Byng): 1 gång, 1979
553 matcher i NHL, 264 mål, 422 assist, 686 poäng, 116 PIM
158 matcher i WHA, 81 mål, 133 assist, 214 poäng, 16 PIM
59 matcher i Stanley Cup, 11 mål, 41 assist, 52 poäng, 14 PIM
19 matcher i AVCO Cup, 5 mål, 19 assist, 24 poäng, 14 PIM
#15 Anders Hedberg
Hedberg var bara 16 år när han debuterade för MODO i division 1 som då var Sveriges högsta ishockeyliga. Han spelade sitt första VM i Stockholm 1970 som 19-åring och det blev 3 VM till innan han tillsammans med Ulf Nilsson tog chansen när Winnipeg Jets ville signa dem 1974. Under sin första säsong i WHA blev han utsedd till årets rookie och under sina fyra säsonger i WHA blev han aldrig sämre än sjua i poängligan (tvåa som bäst 1977) och i målligan var han aldrig sämre än sexa. Säsongen 1976-77 gjorde han 50 mål på säsongens 50 första matcher och sammanlagt blev det 70 mål då han gjorde flest mål i WHA den säsongen.
Sommaren 1978 satsade New York Rangers ordentligt dels värvade man coachen Fred Shero från Philadelphia Flyers dels så värvades både Hedberg och Ulf Nilsson. Satsningen belönades med en Stanley Cup final där Rangers fick stryk med 1-4 i matcher av Montreal Canadiens. Hedberg blev kvar i Rangers till 1985 då han la skridskorna på hyllan efter lite drygt 400 mål i WHA & NHL. Han valdes 1997 in i IIHF:s Hall of Fame och 2010 blev Hedberg tillsammans med bland annat Gordie Howe, Bobby Hull, Lars-Erik Sjöberg och Ulf och Kenta Nilsson en av de 41 som valdes in i WHA Hall of Fame.
7 säsonger i NHL för New York Rangers.
4 säsonger i WHA för Winnipeg Jets
AVCO Cup: 2 gånger, 1976, 1978
LOU Kaplan Trophy (årets rookie i WHA): 1975
WHA All Star Team 1: 2 gånger, 1976, 1977
WHA All Star Team 2: 2 gånger, 1975, 1978
465 matcher i NHL, 172 mål, 226 assist, 398 poäng, 144 PIM
286 matcher i WHA, 236 mål, 222 assist, 458 poäng, 201 PIM
58 matcher i Stanley Cup, 22 mål, 24 assist, 46 poäng, 31 PIM
42 matcher i AVCO Cup, 35 mål, 28 assist, 63 poäng, 30 PIM
#19 Marcus Näslund
Juniorstjärnan Näslund debuterade i Modos A-lag som 17-åring och valdes som #16 i draften 1991 och när han fyllt 20 lämna han Modo för Pittsburgh Penguins. En ganska misslyckad rookiesäsong följdes av en säsong där han bara spelade i 14 av Pittsburghs 48 matcher (förkortad säsong pga lockout). Efter en bra start med 36 poäng på 29 matcher fick han svårare att platsa i Pittsburgh efter jul och vid trading deadline skickade Pittsburgh honom till Vancouver i en av lagets sämsta trader genom tiderna.
De kommande åren blev han en allt viktigare spelare för Vancouver som under träningslägret inför säsongen 2000-01 utnämnde honom till lagkapten. Han svarade genom att göra minst 40 mål tre säsonger i rad och han blev två år i rad tvåa i poängligan, 2002 efter Jarome Iginla och 2003 efter Peter Forsberg. 2003 då Forsberg vann Art Ross och Hart blev Näslund av spelarna utsedd till NHL:s bäste spelare och fick ta emot Lester B. Pearson Award (döptes 2010 om till Ted Lindsay Award). Näslund vann poängligan i Vancouver sju säsonger i rad mellan 1999 och 2006. Efter en säsong i Rangers 2008-09 avslutade han sin karriär med en sista säsong i Modo och mellan 2010- och 2014 var han GM i Modo.
15 säsonger i NHL för Pittsburgh Penguins, Vancouver Canucks och New York Rangers.
Ted Lindsay Award: 1 gång, 2003
Al Star Team 1: 3 gånger, 2002, 2003, 2004
1117 matcher i NHL, 395 mål, 474 assist, 869 poäng, 736 PIM
52 matcher i Stanley Cup, 14 mål, 22 assist, 36 poäng, 56 PIM
#21 Peter Forsberg
Forsberg debuterade i Modos A-lag som 16-åring och säsongen 1990-91 spelade han sin första match i Elitserien. Efter 17 poäng i Elitserien och 102 poäng i Junior Elit valdes han sommaren 1991 om den sjätte spelaren sammanlagt av Philadelphia Flyers. Efter OS-guldet i Lillehammer skrev han på för Quebec Nordiques som tradat till sig Forsberg och flera draftval för Eric Lindros som vägrade spela i Quebec.
Eftersom det var lockout så försenades hans NHL-debut men när serien väl körde igång våren 1995 så gjorde han 50 poäng på 47 matcher och blev efter säsongen utsedd till årets rookie. Laget flyttades sommaren 1995 till Denver där namnet blev Colorado Avalanche och redan under första säsongen i Denver vann man Stanley Cup. Forsberg gjorde under säsongen 30 mål och 116 poäng vilket räckte till en femteplats i poängligan (116 poäng är den näst högsta poängsumman en svensk haft under en säsong) och i slutspelet gjorde han 21 poäng på 22 matcher.
Redan den följande säsongen började han få problem med skador, säsongen 1999-2000 missade han nästan halva säsongen och när Colorado vann Stanley Cup igen 2000-01 så spräckte han mjälten i slutspelet och fick bara se på när lagkamraterna vann Stanley Cup finalen. Han avstod från att spela i serien säsongen 2001-02 men i slutspelet gjorde han en storstilad comeback och vann poängligan i slutspelet på 27 poäng trots att Colorado blev utslagna i semifinalen. Säsongen efter vann han Art Ross och Hart Trophy men säsongen efter missade han återigen halva säsongen.
Han gjorde troligen ett ödesdigert val när han lockoutsäsongen 2004-05 valde att spela i Modo istället för att vila kroppen som både Mats Sundin och Nicklas Lidström gjorde. När NHL startade hösten 2005 återfanns han i Philadelphia Flyers men efter en lyckad start på säsongen så blev han skadad igen, året efter blev han utsedd till lagkapten men säsongen blev en katastrof för Flyers och vid trading deadline skickades han till Nashville Predators. De dröjde till februari 2007 innan Forsberg skrev på för Colorado men efter bara 3 matcher var det dags igen för en skada.
Han spelade sporadiskt för Modo i Elitserien under två säsonger innan det verkade som han slutade men i slutet av januari 2011 meddelade Colorado att han skulle försöka göra comeback. Efter bara 2 matcher insåg han att det inte gick och på en presskonferens meddelade han nu var det slut. Hans tröja med #21 hänger både Pepsi Center och i Fjällräven Center, han har sedan han slutade varit involverad i Modo på olika sätt.
13 säsonger i NHL för Quebec Nordiques, Colorado Avalanche, Philadelphia Flyers och Nashville Predators.
Stanley Cup: 2 gånger, 1996, 2001
Hart Trophy: 1 gång, 2003
Art Ross Trophy: 1 gång, 2003
Calder Trophy: 1995
All-Rookie Team 1995
All Star Team 1, 3 gånger, 1998, 1999, 2003
708 matcher i NHL, 249 mål, 636 assist, 885 poäng. 690 PIM
151 matcher i Stanley Cup, 64 mål, 107 assist, 171 poäng, 163 PIM
#22 Daniel Sedin*
Daniel valdes som #2 i draften 1999 av Vancouver Canucks efter att Canucks genom några trader sett till att de kunde välja bägge bröderna som #2 och #3. Bröderna gick till Vancouver säsongen 2000-01, men den förväntade succén uteblev, Daniel gjorde 34 poäng och blev 8 i omröstningen till årets rookie. Det var först när de återvände till Vancouver efter lockoutsäsongen 04-05 som det lossnade för bröderna, Daniel gjorde för första gången mer än 20 mål och 70 poäng.
De kommande säsongerna tar de mer och mer ansvar och spelar också bättre i Vancouver, Daniel har sedan dess missat 20 mål bara 2 gånger (2013 & 2014). Sin absolut bästa säsong hade han 2010-11 då han gjorde 41 mål och 104 poäng när han vann art Ross året efter brorsan gjorde det. Vancouver tog sig till Stanley Cup finalen samma säsong men där var Boston Bruins för starka och efter den säsongen har det gått lite sämre för bröderna som dessutom dragits med en del skador.
*15 säsonger i NHL för Vancouver Canucks.
Art Ross Trophy: 1 gång, 2011
Ted Lindsay Award: 1 gång, 2011
All Star Team 1: 1 gång, 2011
All Star Team 2: 1 gång, 2010
1143 matcher i NHL, 355 mål, 587 assist, 942 poäng, 474 PIM
102 matcher i Stanley Cup, 25 mål, 46 assist, 71 poäng, 78 PIM
#25 Thomas Steen
Efter sin tredje säsong med Leksand i Elitserien draftades Steen av Winnipeg Jets i den femte rundan 1979. Två år senare skrev han på för klubben och under de kommande 14 säsongerna skulle han tillhöra Winnipegs bästa spelare. Steen är i konkurrens med Stefan Persson antagligen den mest underskattade svensken som spelat i NHL och det är inte bara svenskar som underskattat Steen 1990 blev han utsedd till NHL:s mest underskattade spelare i en omröstning bland spelarna själva.
Han slutade 1995 efter 14 säsonger i Winnipeg men våren 1996 gjorde han comeback i Tyskland där han spelade 4 matcher för Frankfurt. Han trivdes så bra med den tyska ligans lite lugnare tempo att han spelade ytterligare tre säsonger i Eisbären Berlin innan han avslutade sin karriär 1999. Steen flyttade tillbaka till Winnipeg där han 2007 började intressera sig för politik, efter att han förlorat i valen 2008 och 2009 blev han 2010 invald i stadens fullmäktige. Efter en incident där han hotat en kvinna på en restaurang blev han besegrad i valet 2014 och förlorade sin plats i fullmäktige.
Hans tröjnummer #25 är pensionerat av Arizona Coyotes (hans tröjnummer pensionerades innan flytten till Phoenix) och 2005 blev han utsedd till Winnipeg Jets näst bäste spelare genom tiderna då han rankades efter Dale Hawerchuk men före legender som Bobby Hull och Anders Hedberg.
14 säsonger i NHL för Winnipeg Jets
950 matcher i NHL, 264 mål, 553 assist, 817 poäng, 753 PIM
56 matcher i Stanley Cup, 12 mål, 32 assist, 44 poäng, 62 PIM
#26 Mats Näslund
Näslund var bara 16 år när han debuterade i Timrås A-lag i Elitserien 1976, tre år senare då han spelat sin första säsong i Brynäs valdes han av Montreal Canadiens i den andra rundan av draften. Både han själv och Montreals ledning var tveksamma till om han passade för spel i NHL men 1982 debuterade han i Montreal som dess förste europeiske spelare någonsin. Han gjorde omedelbart succé och blev efter en säsong med 71 poäng på 74 matcher uttagen i NHL All-Rookie Team efter att han blivit sexa i omröstningen om årets rookie.
Näslund som aldrig hade mer än 19 utvisningsminuter under en NHL-säsong tillhörde under hela sin tid i Montreal de som fick flest röster i Lady Byng och 1988 vann han trofén. Han gjorde sin absolut bästa säsong 1985-86 då han gjorde 43 mål och 110 poäng i serien och 19 poäng i slutspelet då Montreal vann Stanley Cup. Efter en svag säsong 1989-90 återvände han till Europa är han spelade en säsong i Schweiz och tre säsonger för Malmö i Elitserien innan han våren 1995 avslutade sin karriär med ett ganska misslyckat comebackförsök i NHL med Boston Bruins.
”Le Petit Viking” är medlem i Triple Gold Club och han blev två gånger under 1980-talet utsedd till bäste svenske spelare i NHL. Hans 110 poäng från säsongen 1985-86 är senaste gången en spelare i Montreal kom över 100 poäng och det är bara Guy Lafleur (6 gånger) och Pete Mahovlich av spelarna i Habs som haft mer poäng under en säsong.
9 säsonger i NHL för Montreal Canadiens och Boston Bruins
Stanley Cup: 1 gång, 1986
Lady Byng: 1 gång, 1988
All-Rookie Team: 1983
All Star Team 2: 1 gång, 1986
651 matcher i NHL, 251 mål, 383 assist, 634 poäng,111 PIM
102 matcher i Stanley Cup, 35 mål, 57 assist, 92 poäng, 33 PIM
#28 Tomas Sandström
Den i Finland födde Sandström spelade redan som 15-åring i A-laget i Fagersta dit familjen flyttat. Han debuterade i landslaget innan han fyllt 20 och efter OS i Sarajevo 1984 lämnade han Sverige för spel i NY Rangers som draftat honom i den andra rundan 1982. Han gjorde över 40 mål under en säsong två gånger under karriären och hans 394 mål i NHL ger honom en fjärdeplats bland svenskarna.
Han vann Stanley Cup 1997 då han spelade för Detroit och han deltog i 2 OS, 2 Canada Cup och 3 VM för Sverige (1 VM-guld). Han spelade också en match för NHL-laget i Rendez-Vouz 1987 då NHL mötte Sovjetunionen istället All Star matchen. Han största merit är nog ändå att han varit kedjekamrat med både Wayne Gretzky och Mario Lemieux.
15 säsonger i NHL för New York Rangers, Los Angeles Kings, Pittsburgh Penguins, Detroit Red Wings och Mighty Ducks of Anaheim.
Stanley Cup: 1 gång, 1997
NHL All-Rookie Team 1985
983 matcher I NHL, 394 mål, 463 assist, 857 poäng, 1193 PIM
139 matcher I Stanley Cup, 32 mål, 49 assist, 81 poäng, 183 PIM
#33 Henrik Sedin*
När Henrik valdes som #3 i draften 1999 av Vancouver var det efter att han och Daniel fått dela på Guldpucken efter att de lett Modo till SM-finalen samma år. Modo tog sig till SM-finalen även året efter och sedan skrev bröderna på för Vancouver sommaren 2000. Precis som Daniel hade Henrik problem i början av NHL-karriären och det var först efter att bröderna tillsammans med Peter Forsberg och Marcus Näslund försökt vinna SM-guld med Modo under lockoutsäsongen 2004-05 som de etablerade sig som stjärnor i NHL.
Henrik vann Art Ross och Hart Trophy säsongen 2009-10 efter att han gjort 29 mål och 112 poäng och året efter blev han utsedd till lagkapten i Vancouver som tog sig till sin andra Stanley Cup final genom tiderna. Henrik har vunnit assistligan i NHL tre år i rad (2010-12) och ansågs under lång tid tillsammans med Joe Thornton vara NHL:s bästa passare. Bröderna har under hela NHL-karriären varit mycket jämna när det gäller poäng, under deras 15 säsonger har de haft lika många poäng en gång och Henrik har haft flest 8 gånger medan Daniel haft flest poäng 6 säsonger. Troligen kommer bröderna väljas in i Hockey Hall of Fame samtidigt men beroende på konkurrensen kanske de inte blir invalda första året de kan bli invalda.
*15 säsonger i NHL för Vancouver Canucks.
Hart Trophy: 1 gång, 2010
Art Ross Trophy: 1 gång, 2010
All Star Team 1: 2 gånger, 2010, 2011
1166 matcher i NHL, 222 mål, 748 assist, 970 poäng, 622 PIM
105 matcher i Stanley Cup, 23 mål, 55 assist, 78 poäng, 58 PIM
#40 Henrik Zetterberg*
Zetterberg draftades i den sjunde rundan (#210) 1999 av Detroit Red Wings och mannen som ska ha äran för Detroit draftade honom är inte den svenske scouten Håkan Andersson (även om myten säger så) utan Detroits dåvarande ass. GM Jim Nill som gillade Zetterberg betydligt mer än den av Andersson rekommenderade Mattias Weinhandl. Zetterberg debuterade i NHL 2002 efter 5 säsonger i Timrå (2 i Elitserien) och blev tvåa i omröstningen om årets rookie trots bara 44 poäng på 79 matcher.
Zetterberg har under hela sin NHL-karriär haft stora problem med skador, något som började redan under hans andra säsong då han bröt benet och de senaste säsongerna är det ryggen som krånglat mest. När Detroit vann Stanley Cup 2008 belönades han som andre svensk genom tiderna med Conn Smythe Trophy efter 27 poäng på 22 matcher. 2012 fick han överta rollen som Detroits lagkapten efter Niklas Lidström och eftersom han har kontrakt i fem år till är risken stor att han kommer vara lagets kapten när Red Wings svit av år med Stanley Cup slutspel spricker.
*13 säsonger i NHL för Detroit Red Wings
Stanley Cup: 1 gång, 2008
Conn Smythe: 1 gång, 2008
All Star Team 2: 1 gång, 2008
All-Rookie Team: 2003
918 matcher i NHL, 309 mål, 527 assist, 836 poäng, 365 PIM
137 matcher i Stanley Cup, 57 mål, 63 assist, 120 poäng, 79 PIM
Forwards som var med i diskussionen men inte platsade: Niklas Bäckström, Ulf Dahlén, Tomas Holmström, Niklas Sundström, Alex Steen, Michael Nylander, Fredrik Modin, Samuel Påhlsson, Per Johan Axelsson, Mikael Andersson, Patrik Sundström, Thomas Gradin, Mikael Renberg, Bengt-Åke Gustafsson, Kristan Huselius, Per-Erik Ekund, Johan Garpenlöv, Anders Kallur Loui Eriksson och Mikael Samuelsson
Pionjärer: Gus Forslund, Sven Tumba*, Ulf Sterner, Juha Widing, Inge Hammarström och Bobby Nystrom
Aktiva som kan bli aktuella i framtiden: Niklas Bäckström, Filip Forsberg, Gabriel Landeskog, Marcus Johansson, Victor Rask, Elias Lindholm, Loui Eriksson, Alex Steen, Mika Zibanejad, Gustaf Nyqvist, Rickard Rakell, Jacob Silfverberg, Alexander Wennberg, Andre Burakovsky och Calle Järnkrok
WHA-pionjärer (alla positioner): Willy Lindström, Ulf Nilsson, Lars-Erik Sjöberg, Anders Hedberg, Thommie Bergman, Thommy Abrahamsson, Kent Nilsson, Mats Lindh, Dan Labraaten, Christer Abrahamsson, Juha Widing, Curt Larsson, Roland Eriksson, Leif Holmqvist.
Fortsättning på resonemanget angående uttagna spelare
Det var två backar som var hel givna (Lidström och Salming) sedan tror jag de flesta precis som jag väljer att ha med Erik Karlsson trots att han är i yngsta laget för ett All Star Team genom tiderna. Stefan Perssons fyra Stanley Cup vinster gör att han måste vara med (han är antagligen en av de mest underskattade NHL-svenskarna) och det innebar att det fanns tre platser kvar. Winnipeg Jets lille försvarsgeneral Lars-Erik Sjöberg skulle också varit given i laget om han spelat mer i NHL istället för WHA.
Calle Johansson, Fredrik Olausson, Kenny Jönsson, Tomas Jonsson, Ulf Samuelsson, Kjell Samuelsson, Mattias Öhlund, Marcus Ragnarsson, Mattias Norström, Tommy Albelin, Kim Johnson, Henrik Tallinder och Lasse Lindgren plus de aktiva spelarna Niklas Kronwall, Tobias Enström, Alexander Edler, Niklas Hjalmarson, Johnny Oduya, Victor Hedman och Oliver Ekman-Larsson var de backar som blev kvar efter en första gallring.
Av de aktiva så plockade jag sedan bort Enström, Edler, Hjalmarsson, Oduya och Ekman-Larsson och av de som slutat så var det Öhlund, Ragnarsson, Albelin, Tallinder, Johnson, Lindgren och Norström som fick ge sig. Kvar var då de här 8 backarna Kronwall, Hedman, Johansson, Olausson, Jönsson, Jonsson, U Samuelsson och K Samuelsson och av dem så skulle fem bort. Hedman Olausson och K Samuelsson var de nästa som jag plockade bort, Samuelsson var lättast att peta, Olausson blev den andre trots att han 5:e svenske back när det gäller spelade matcher och #3 i poäng. Hedman får också vänta på en plats men om några år kan han mycket väl vara given i ett svenskt NHL All Star Team genom tiderna.
Jag valde sedan att plocka bort Tomas Jonsson och Niklas Kronwall trots att kanske har de bästa meriterna men Jonsson får ge sig eftersom jag redan valt att ta med Stefan Persson från Islanders dynasti och tyvärr så var han som bäst när Islanders började bli sämre. Kronwall har av olika anledningar aldrig varit en av min favoritspelare och det är kanske den största anledningen att han inte kommer med i laget. Kenny Jönsson, Calle Johansson och Ulf Samuelsson tar med andra ord de sista tre platserna i mitt svenska NHL All Star Team genom tiderna.
Då var det det forwards kvar och där blev det riktigt tufft att välja, jag började med att plocka ut de stora givna namnen: Sundin, Forsberg, Alfredsson och bröderna Sedin. Till de fem lade jag sedan till Marcus Näslund, Kent Nilsson och Håkan Loob plus Anders Hedberg och Tomas Sandström.
Nu började det bli riktigt svårt, tre platser kvar och följande spelare att välja bland: Nicklas Bäckström, Mats Näslund, Ulf Dahlén, Tomas Holmström, Niklas Sundström, Alex Steen, Michael Nylander, Fredrik Modin, Henrik Zetterberg, Samuel Påhlsson, Thomas Steen, Per Johan Axelsson, Mikael Andersson, Patrik Sundström, Thomas Gradin, Mikael Renberg, Bengt-Åke Gustafsson, Kristan Huselius, Per-Erik Ekund, Johan Garpenlöv, Anders Kallur, Loui Eriksson, Mikael Samuelsson och frågetecknet Bobby Nystrom.
I den första rensningen försvann Bobby Nystrom (enklast så), Fredrik Modin, Samuel Påhlsson, PJ Axelsson, Mikael Andersson, Mikael Renberg, Kristan Huselius. Per-Erik Eklund, Mikael Samuelsson, Loui Eriksson, Niklas Sundström och Johan Garpenlöv. Tolv bortplockade och tolv kvar varav tre som fortfarande är aktiva. Thomas Holmström, Alex Steen, Michael Nylander, Thomas Gradin och Bengt-Åke Gustafsson försvann härnäst och när Washington åkte ut tidigt i slutspelet plockade jag även bort Nicklas Bäckström som precis som Hedman bör vara given i ett svenskt NHL All Star team genom tiderna om några år.
Mats Näslund, Thomas Steen och Henrik Zetterberg blev de tre som fick de sista platserna i mitt lag framför näsan på Anders Kallur, Ulf Dahlén och Patrik Sundström. Jag är helt övertygad om att många inte alls är överens med mig om vilka spelare som platsar i ett svenskt NHL All Star Team genom tiderna och det är fritt fram att skriva era egna lag i fältet för kommentarer.
Kommentera gärna men tänk på att det här laget är uttaget enbart efter hur spelarna presterat i NHL, Tomas Jonsson har till exempel en mycket bättre internationell karriär än Kenny Jönsson och Lars-Erik Sjöberg var minst lika bra i Winnipeg Jets i WHA som Stefan Persson var i Islanders i NHL men båda två hamnade utanför det här laget eftersom jag inte tagit hänsyn till de meriterna.
Svenska poängplockare i NHL genom tiderna
Mats Sundin 1349 poäng
Daniel Alfredsson 1157 poäng
Nicklas Lidström 1142 poäng
Henrik Sedin* 970 poäng
Daniel Sedin* 942 poäng
Peter Forsberg 885 poäng
Markus Näslund 869 poäng
Tomas Sandström 856 poäng
Henrik Zetterberg* 836 poäng
Thomas Steen 817 poäng
Svenskar med flest matcher i NHL genom tiderna
Nicklas Lidström 1564 matcher
Mats Sundin 1346 matcher
Daniel Alfredsson 1246 matcher
Henrik Sedin* 1166 matcher
Börje Salming 1148 matcher
Daniel Sedin* 1143 matcher
Markus Näslund 1117 matcher
Calle Johansson 1109 matcher
Ulf Samuelsson 1080 matcher
Tomas Holmström 1026 matcher
