Nattsvart söndag för Infra City

Infra City kom till Liljeholmshallen som serieledare men åkte därifrån med två raka förluster och ett kraftigt stukat självförtroende. 1-3 i seriefinalen mot Tyresö Enade följdes upp med 0-2 mot Bandyterna.

Förutsättningarna var bekanta när tupparna skulle försvara sin serieledning på söndagen. Superstjärnorna Nicklas Bjunér och Daniel Westin var frånvarande och därtill saknades även Roger Hansen och Erik Hjort.
Men längtan efter att åter få dra på sig den gula tröjan var stark i IC, och när influensasjuke Jesper Löngren meddelade att han tänkte köra på vaknade en stark tro på seger. Tyresö Enade var en svår men inte omöjlig uppgift, enda gången Infra City förlorat mot seriesegrarna från ifjol var när man spelade helt utan avbytare.

Mattson hade krut i armarna
Det var seriefinalen mot Tyresö alla talade om. IC-tupparna satte hopp till sin gamla halvsanning att det är just när stjärnduon är borta som resten brukar höja sig. Den sanningen höll på att räcka hela vägen.
Ytterligare ett ljus tändes då flertalet spelare slogs med häpnad av de projektiler backen Mathias Bjunér bombarderade herr Topala med under uppvärmningen. Utan ansats drämde han iväg svidare som skulle fått Arne Ljungqvist att inleda en förundersökning. Snart 30-årige kollegan Lasse Lejdeby, som inte lärt sig skjuta över huvud taget under snart två decennier med klubban i handen, funderade över vad Mattsons handleder egentligen pysslar med på dagarna.

Smart taktik av Guldtuppen
Nåväl, matchen inleddes i ett härligt tempo med små ytor och tidsmarginaler och var precis så intensiv som IC-bandy är när den är som bäst. Guldtuppen Andreas Bjunér hade köpt frukt till sina lagkamrater och dessutom utfärdat en varning för Tyresös nummer 6, en teknisk rackare att se upp för. Det visade sig vara en smart taktik och tvingade bort Tyresö från klara lägen. Dessvärre ledde det intensiva spelet till ett misslyckat försök till byte mellan backarna Johan Carlsson och Lasse Lejdeby, och i uppståndelsen som följde kunde Tyresö lirka in 1-0 bakom briljante Topala.

Kvittering - sen kom oflytet
Sedan var det dags för Mattsons handleder att tala. På en lysande passning snett inåt bakåt från Martin Ackeberg smällde backkämpen in kvitteringen mellan benen på Tyresö-keepern och IC var åter med i matchen.
Marginalerna var dock inte på Infra Citys sida denna hemska söndag. Bollarna studsade Tyresös väg, och plöstligt hade just den sabla nummer sex lyckosamt träffat en förlupen boll på halvvolley, vilket gjorde att en skymd Topala inte ens hann reagera. 1-2.
Och inte en match i Liljeholmshallen utan tveksamma domslut. I jakten på ännu en kvittering tog Mattson en löpduell med en motståndare. Viss kroppskontakt förekom, men Mattson stod kvar på benen. Motståndaren valde i stället att kasta sig över sargen och se till att den välte med dunder och brak, vilket fick domaren att skicka Mattson till utvisningsbåset.
Det box play som följde var något av de bästa som skådats på länge i IC. Där framme hetsade Pauli Nourbakhshe och Jeppe motståndarna till dåliga uppspel, och där bak slet Carlsson och Andreas som djur framför Topala. Snöpligt nog räckte det inte hela vägen mot ett bollskickligt motståndarlag, och till slut satt 1-3 i krysset. Tiden rann ut och IC hade återigen gjort en hedervärd insats.

Underskattning mot Bandyterna?
Det var, som sagt, matchen mot Tyresö som fokus låg på. Matchen därpå sågs nog, även om det aldrig uttalades, som söndagens enklare uppgift. Bandyterna härjade i de lägre regionerna av tabellen och torde under normala omständigheter inte vålla alltför stora problem.
Här skred en ännu mer befäst halvsanning fram i sin vedervärdiga prakt. Samtidigt som Infra City i sina ljusa stunder kan höja sig åtskilliga nivåer och rafsa åt sig de mest häpnadsväckande skalper, har man olyckligtvis också förmågan att sänka sig. Riktigt djupt. Matchen mot Bandyterna skulle gå till historien som en av de mest genomusla insatser en IC-uppsättning stått för. När det i duschrummets dödgrävarstämning skulle räknas upp målchanser lyckades man inte komma fram till en enda. I stället var det Joachim Topalas blixtnävar som räddade IC från total förnedring.

Sönderblåst match
Faktum är att matchen aldrig riktigt började. Var tionde sekund avbröt domarparet alla försök till match och gav frislag åt både höger och vänster. Lasse, som under tolv år i Korpen samlat ihop till lika många utvisningsminuter, fick en utskällning tillika utvisning efter att ha blivit nersprungen bakifrån av en Bandyt. Domaren i fråga tycks ha ett personligt agg mot delar av Infra City, för mer information om denne klåpares patetiska maktmissbruk, tidspålägg vid utvisningar och egenhändigt påhittade regler, läs här.
Matchen mot Bandyterna fortsatte i samma sönderhackade tappning. Domarna skrek åt spelarna och spelarna åt domarna. Bandyterna tilläts hugga Topala tre gånger över benen innan sitt 2-0-mål och Infra City sjönk allt lägre. Gamla gentlemän som Benny Borgman och Jesper Löngren började uppföra sig märkligt och den ene domarens beteende påminde mest om en stackars dörrvakts. Motståndarna, i sin tur, påpekade att det vore bättre att spela utan domare.

...och IC från första till fjärde plats
I jakten på reducering kom IC tre man fria mot en ensam Bandyt-målvakt i vad som möjligen var den enda heta målchansen. När de så skulle rulla in sitt efterlängtade mål var samme domare snabbt framme med pipan igen. Då en Bandyt ett par meter bakom de fria tupparna låg ner på golvet ansåg domherren att ett frislag var på sin plats. ”Liggande spel” ylade han hetsigt och Infra City fick i stället vandra tillbaka och slå ett frislag ur ett meningslöst läge. Återigen rann tiden ut för Infra City som under tandagnissel halkade ner till fjärde plats i tabellen.




Andreas Bjunér2008-02-04 23:01:00
Author

Fler artiklar om Infra City