Heroiskt Infra tog silver
Det var dagen med stort D för Infra City. Första slutspelet någonsin väntade i Sollentuna Badmintonhall och man visste att någonstans där inne i bröstet fanns en chans till guld. Dagarna innan hade dock drömmarna grusats en aning då poängkungen Nicklas Bjunér insjuknat och satts ur spel.
Laddningen var enorm - Andreas, Benny och den revbensknäckte Lasse steg in i hallen först av alla, timmen innan match - den förstnämnde höll på att duka under av nervositet och hade knaprat kinesiska dunderpiller under natten för att härda ut. Minuterna senare dök 85:orna upp - Martin, Erik, och så Mattson - likblek av stundens allvar.
Strax därpå damp ett sms ner i Nicklas lur med texten "BB", från den andra poängmaskinen Daniel Westin. Karln hade prickat in födseln av sin dotter just på Infra Citys största dag i historien. De gröna sköningarna tappade hakan över oflytet, grattade Vesslan och - som om nervositeten inte vore nog - en viss oro spred sig runt kaffeborden, där nu bröderna Lönngren, kung Foppa och Carlsson hade slutit upp. Jimmy United dök, som väntat, upp lite senare och peppade med Lasse Granqvists IC-hyllning på cd. Hans ögon utstrålade fokus och allvar.
För att få ihop till två hela femmor ringde Nicklas in Håkan Fröberg, som låg bakfull och bara väntade på att få spela innebandy. Det började likna något.
När sedan Mr Infra City, president Jan "Chippen" Bjunér, stegade in i hallen med 80 chokladaskar under armen gick ett sus genom truppen och alla förstod vidden av vad man åstadkommit bara av att ha tagit sig till kvartsfinal.
Men de gröngula hade siktat in sig på något mer. Den i särklass mest seriösa uppvärmningen i IC-historien tog fart, med numerära över- och underlägen och allmänt frustande tempo. Tiden var inne för kvartsfinal mot Pikachu. Några knän darrade mer än andra. Nicklas och Lasse intog position bredvid bänken, Jimmy letade tejp och ridån gick upp.
KVARTSFINALEN
Den inhoppande Håkan blev förste man i Infra City att röra bollen i ett slutspel då han förlorade tekningen mot en Pikachu-lirare och satte fart på de långa benen. Minuten senare hade förstafemman (Mattson, Martin - Jesper, Håkan, Erik) fixat frislag ute vid högra sarghörnet.
Ingen vid bänken lade särskilt stort fokus på Mattsons petning men när Martin blixtsnabbt vispade in 1-0-bollen spred sig jublet och en viss lättnad bland de i viss mån övertända IC-spelarna. Spelet i den första perioden präglades stundtals mest av felpass från båda lagen och det böljade friskt ett tag. Lyckligtvis verkade Jimmy United ha prickat in säsongens vassaste form dagen till ära, och coacherna ville tro att felpassen och nervositeten skulle tyna bort om bara den sketna kvartsfinalen kunde klaras av.
Och trots att den så kallade A-kedjan - den som skulle producera - var en ny konstellation, så spelade den så att klockorna stannade. Håkan lirkade sig fram på vänsterkanten, slog en öppnande passning till Erik borta till höger och 2-0 var biff, eftersom Erik gjorde som han brukar - sköt direkt. Innan första halvlek var slut hann Håkan med att fixa 3-0 på pass från Jesper och det började bli ganska komfortabelt att vara gröngul.
Andrafemman (Carlsson, Pontus - Benny, Gunnar, Andreas) gjorde vad de skulle och höll tätt, men var inte helt nöjda i pausen.
- Vi var jättedåliga i den matchen, säger Andreas Bjunér. Vi var helt under isen i början och fattade ingenting. Som tur var var motståndarna lika dåliga.
Att den andra halvleken bjöd på ett baklängesmål spelade inte så stor roll. IC höll i taktpinnen tiden ut, klarade första hindret och hade säkerligen sprungit bort lite skräp ur både ben och skallar.
Mr Infra City bjöd Pikachu på chokladaskar och coacherna visste att IC-maskinen snart skulle börja accelerera. Med nöje såg man OFF vända underläge mot kaxiga Frezta Boyz och tog en kaffe på det.
SEMIFINALEN
Senaste mötet med OFF 93 blev till en ganska odiskutabel förlust. Man hade haft problem med OFF:s spelvändningar, inte minst backen Tommy Leopolds virvlande raider. Benny ville vända på steken och frågade Nicklas hur han skulle få stopp på åbäket. "Följ med honom bara" sa Nicklas. "Det hinner jag inte" sa den blygsamme Benny. "Jo, det är bara att springa med" sa Nicklas. Benny hissade upp strumporna och gillade läget.
Den kommande halvtimmen raderade han ut Leopold ur matchen och drog ner applåder för sitt jagande och klängande. Han spelade brutalt en millimeter på rätt sida om gränsen. Jesper gjorde likadant i förstafemman och IC började långsamt växa sig starka. Återigen öppnade Martin målskyttet från sin backplats på pass från Håkan och skapade arbetsro för Infra City. Vid ett tillfälle fick OFF:s bästa skytt någon halv sekund för mycket på sig och drog in 1-1 bakom en skymd Jimmy, men sedan släppte inte IC till mer under halvleken.
I stället visade Jesper vägen med att först stenhårt sätta 2-1 via ribban och sedan elegant servera Erik sitt andra mål för dagen. 2-1 var kanske dagens vackraste och återigen hade IC gjort tre mål innan första vilan.
I andra halvlek styrde IC matchen dit de ville, även om det närmast omänskliga löpandet började tära på krafterna. Vetskapen om att halvleken bara var 12 minuter lång gjorde resan mer uthärdlig, och OFF:s sena 2-3-reducering är inget någon kommer att minnas. I stället kunde coacherna från bänken glatt konstatera att precis varje spelare i laget hade gjort en toppinsats.
Felpassen från kvartsfinalen var borta, backparen kändes oomkullrunkeliga, andrakedjans galna slit gjorde nästan ont att se och förstakedjans fantasifulla anfall var som ett sjävlspelande piano.
- Vi var stabila och spelade kontrollerat. Det kändes aldrig riktigt oroligt, ja kanske när de gjorde 1-1, men sedan var det inget snack. Jespers mål var oerhört viktigt, då visste man att nu tar vi det här, säger Andreas Bjunér.
FINALEN
Som väntat stod Viby Kings och väntade vid den stora finalen. De gjorde det med en halvtimmes paus i bagaget medan Infra fick kippa efter andan i ynka åtta minuter innan bollen lade upp sig på mittpunkten.
Efter sin löjligt seriösa uppvärmning tog seriesegrarna Viby kommandot i inledningen. IC stred väl och hade inte gjort några taktiska förändringar, men fick ända jobba i uppförsbacke då fel Vibygubbe fick bollen i slottet. I ett nafs vände han runt kroppen, fräste upp 1-0 i nättaket och jublet på Vibybänken var dagens högsta.
Här trodde nog de flesta att Viby skulle trötta ut Infra, men så blev icke fallet. I stället spikade Jimmy igen totalt, viftade bort varenda höjdboll och kryddade med fina utkast. Carlsson, Ponta, Mattson och Acke spelade kallare än någonsin, Infra City tog över matchen och tvingade kvar bollen på Vibys planhalva. Andrakedjan övergav sin tokdefensiva uppställning och började i stället gnaga sig in mot motståndarkassen. Förstakedjan skapade chanser i mängder men lyckades inte få till avsluten.
Viby såg alltmer skärrade ut och fastnade oftast vid mittlinjen. Det var, trots underläget, positiva tongångar på IC-bänken i paus. Nicklas var imponerad av sina mannar och Lasses revben gnisslade mot varann i extas.
När Jimmy några minuter in i andra halvlek avstyrde en hisnande Vibykontring med en benparad snabbare än ljusets hastighet, steg förvissningen om att det här var Infras dag. Och när Håkan rev åt sig bollen i egen zon, skar genom Vibyförsvaret och drog upp kvitteringen lutade allt åt Infras håll. IC fortsatte skapa chanser och det var egentligen bara själva fan att bolluslingen inte ville in. Den hade annat i tankarna och hamnade i stället återigen hos den där Vibygubben som skjuter vilt. 1-2 satt som en kil i hjärtat på IC, som trots att Jimmy lämnade kassen minuten från slutet inte mäktade med någon mer kvittering.
- De tyckte att vi var det bättre laget, det var marginalerna som sänkte oss, konstaterade Andreas Bjunér.
