EXTRA: Guld till Infra City
Infra City fick ett wild card till årets upplaga av SIL:s Grooming Cup. Det tackade man för genom att gå och vinna hela rasket. Finalen mot Björnligan blev en gastkramande innebandythriller, där Daniel Westin satte avgörande 6-5 i sudden death.
Det var ingen promenad i parken. Och det var inte småpotatis Topala plockade under lördagen. Men likväl var Infra Citys uppvisning i segervilja och fokus något av en dans på rosor. Visst trampade man folk på tårna på vägen fram mot sitt guld, och visst ser IC-kropparna ut som efter ett besök i Hans Scheikes S/M-osande krypin. Men höjdpunkterna var så många, hela vägen från gruppspelet till finalsegern, att det ryckte konstant i giporna på de gula tupparna.
Bara själva finalen innehöll så mycket IC-godis att de gula nästan sprack av glädje. Ta bara Pontus Löngrens båda osannolika, nästan skrattretande vackra solonummer som satte IC i en smått överraskande 4-1-ledning. Eller varför inte Joachim Topalas glimrande straffräddning strax efter att Björnligan kvitterat till 4-4? Är du inte nöjd med det, smaka då på Mathias Bjunérs rökare i krysset med en handfull sekunder kvar av matchen. Den var det sista som hände under ordinarie matchtid, och betydde fem lika och sudden death. Om du nu trots detta sitter och väntar på en efterrätt, ja men vad sägs då om Daniel Westins smaksensation en bit in i förlängningen? Karln sprang runt som en furie med bollen bakom motståndarkassen, vände fram och tillbaka ett par gånger, trollade bort folk till höger och vänster och lade sedan varsamt upp guldbollen i kassen med en patenterad Vesslan-fint.
Infra City hade bärgat sitt andra guld och den kramp som så förargligt hållit lagkaptenen Andreas Bjunér borta från nästan hela slutspelet gick upp i rök när han satte av mot den väntande segerpokalen.
Ponta korkade upp mot Göta
Men om vi skulle ta och följa dansen från första steget. Ja, till och med då gäller det att vara på alerten - för bara fem minuter in i premiärmatchen mot Göta hade Pontus Löngren smällt in tre kassar och sedan rullade det taktfast på en bra stund. Infra City, som i gruppspelet kunde mönstra två hela kedjor, tycktes ha mött sina övermän vad gäller segstartade ben och ledde efter första halvan med hela 5-1 efter två ytterligare IC-mål från Vesslans klubba. Pontus var på ett strålande spelhumör ihop med Andreas Bjunér och Lasse Lejdeby, och därtill visade sig nyförvärvet Johannes trivas som fisken bredvid Mathias Bjunér och Daniel Westin. I pausen gjorde dock IC misstaget att börja tänka taktiskt, och gick in i andra perioden med siktet lite halvt inställt på att bevaka den bekväma ledningen. Tanken var att det kunde vara smart att spara lite krut till kommande matcher, då man till slutspelet skulle tvingas avvara den löpstarke Johannes. Det skulle visa sig smaka bara marginellt mer än vad det kostade. IC-spelarna växte fast i golvet, medan Göta snarare ökade intensiteten och svingade sig allt närmare en kvittering. Lyckligtvis var Topala fortfarande vaken i kassen, varför skådespelet stannade vid 7-6 i IC:s favör.
Vesslan ökade mot Håbo
Matchen därpå blev en något mer spännande historia. Håbo Boys höll stundtals jämna steg i IC-valsen, men verkade ha en fäbless för att gnälla och knuffas snarare än att spela innebandy och fann sig snart i underläge efter ännu ett Pontus-mål. Inte heller denna gång skulle IC släppa taktpinnen. Efter Håbos kvittering mot slutet av första halvan var det Infra City för nästan hela slanten. I andra halvan satte Vesslan två kassar, spelade fram Andreas till ytterligare ett och med bara några andetag kvar av matchen hade IC 4-1. Att ett tröstmål slank in minuten från slutsignalen spelade ingen större roll. IC hade två raka segrar och började blicka fram emot slutspel.
Torsk mot Björnligan
Möjligen var IC-skallarna redan där då matchen mot Björnligan, den sista i gruppspelet, blåstes igång. Motivationen låg och vilade på bänken och efter nio minuter ledde de blåtröjade med 3-0. Inte mycket talade för någon IC-show i det läget och den betydelselösa matchen rullade på i promenadtempo. Men sedan hände något. Vesslan smällde in 1-3 och strax därpå bjöds Infra in i matchen av björnbusen i motståndarkassen då han fumlade in 2-3 i eget mål. Den hete Vesslan såg en ljusning, smällde in sitt sjätte mål för dagen och plötsligt stod matchen i dödläge. Någon extra tändning visade sig dock aldrig därefter. I stället slet Björnligan till sig två ytterligare kassar medan IC tappade markeringar och löptempo.
Manfall inför slutspelet
Förlusten rörde trots allt inte IC-spelarna särskilt hårt i ryggen. I stället satt de med huvudbry och grubblade över den kommande semifinalen mot Håbo Boys. Ty i IC-himlen tornade orosmolnen upp sig. Dels hade Johannes, som varit en viktig kugge i maskineriet, planer på annat håll och tvingades avvika efter gruppspelet. Och därtill hade Andreas sprungit till sig en kramp så ihärdig att han mer eller mindre skulle tvingas iklä sig rollen som åskådare i slutspelet.
... men promenadseger i semin
Semifinalen skulle dock, trots manfallet, visa sig bli något av en promenadseger. Där bak satt Topala och bjöd på teveräddning efter teveräddning, och vid motståndarkassen ringde det i parti och minut. Det målades så ofta i IC:s färger att den statistiska databasen kraschade, och så här i efterhand kan de ögonvittnen som närvarade vid utskåpningen inte enas om det faktiska slutresultatet. Någon säger 7-2, en annan 8-2 och en tredje 9-2. Vem av dem vi än väljer att tro på, står det dock klart att Vesslan och Pontus fortsatte ösa in mål och att semifinalen var ganska skonsam mot de få finalsuktande IC-spelarna.
... och så ett stycke IC-historia
Om semifinalen var skonsam, torde finalen kunna klassas som ett rent helvete för både kroppar, hjärtan och nerver. I sammanhanget ska nämnas att IC deltog i turneringen som gästande lag, medan samtliga övriga spelar sådana här matcher – målvakt plus tre utespelare – för jämnan. Finalmotståndaren Björnligan hade dessutom betvingat IC i gruppspelet och visat upp ett spel som tydde på en hög dos taktik och spelvana. Därför var det lite av en överraskning att Infra City tog kommandot redan efter ett par minuter.
Pontus magiska minuter
Och kanske var det därför Lasse frågade ”Vad tusan håller du på med?” när Pontus på egen hand, genom två omöjliga soloåkningar, fått Björnligan att se ut som ett gäng sengångare och skaffat IC ett 4-1-läge.
Den serie händelser som sedan spelades upp är, liksom Pontus magiska minuter, IC-historia. Med två och en halv minut kvar såg Infra City ut att ha kopplat greppet om den åtråvärda pokalen. Men att hålla 4-1 var lättare sagt än gjort för de tappra krigarna, och när Matsson åkte på en utvisning började den fas som skulle ge den fåhövdade publiken rysningar av spänning. 3-4 ramlade in i numerärt underläge, 4-4 på en snöplig studsboll och sedan hade domaren mage att tilldöma Björnligan en straff efter en hård men briljant brytning av Vesslan.
Topalas straffräddning
Det såg nattsvart för IC ut när björnbusen rullade fram bollen från mittpunkten. Att tappa 4-2 till förlust skulle lägga sordin på den goda stämningen, men det här var en gröngul dag utan like. Den storspelande Topala hade under hela matchen satt griller i huvudet på motståndarna med sin kvickhet, och nu ryckte han fram ett ess till ur rockärmen. Busen som försökte vara kall fick se sig grundlurad då IC-keepern fredade målet med en av sina rappa armar och gav nytt hopp åt sina mannar. Hoppets låga dövades dock något strax därpå, då 4-5 ramlade in efter missade markeringar.
Matssons kvittering
Pokalen hade glidit IC ur händerna, om det inte vore för Matsson, som efter besöket i finkan laddat upp så mycket energi att han med en sisådär fem sekunder kvar av matchen dräpte upp 5-5 i vänstra krysset. Det var vackert. Det var välförtjänt. Och det var kanske, kanske det som sög musten ur Björnigan. De hade tappat tålamodet allt djupare de sista minuterna och när matchen sedan gick över i sudden death kom de knappt över halva plan.
... och Vesslans guldmål
IC-avsluten haglade, spelet glimrade och busarna gnällde. Det var då Vesslan tog sig en svängom bakom kassen. Än slank han hit, och än slank han dit, och än slank guldbollen in så galant att björnbusarna tappade fattningen och vi andra hakan. 6-5 och guld till Infra City var ytterligare ett tecken på att den storhetstid som inleddes för tre år sedan inte på något sätt verkar vara på väg mot sitt slut.
Här är guldhjältarna:
Joachim Topala, Andreas Bjunér, Mathias Bjunér, Pontus Löngren, Daniel Westin, Lasse Lejdeby och Johannes.
