Krönika: Infravärme
Jimmy United gör comeback. Efter över en månads väntan på andra omgången av säsongen känns IC hett igen. Lejdan kunde inte låta bli att skriva av sig.
Vindarna når orkanstyrka nu. Det viner i knutarna och vätan och frossan kryper en in på skinnet och hösten gör sitt bästa. Regnet strilar från alla håll och vräker upp i näsborrarna. Ingen jacka eller kofta i världen rår på denna ombytliga form av ruskväder. På altaner och balkonger gör folket allt för att kunna sitta ute några dagar till. Det är tur att man har infravärme.
Det är många som pratar om ångest när sensommaren är över och mörkret tar kontrollen över vardagen. Allt blir så tråkigt och grått, brukar de säga med en jämrande blick. Själv tycker jag om hösten. Det är då luften blir skönare att andas, det är då himlen och träden antar allt vackrare former och färger, det är då det blir lättare att fokusera på saker som måste göras. Men framför allt, det är då infravärmen slår på. Ända sedan 1995, då ett gäng sköningar i gräsliga gröna tröjor spelade sin första innebandymatch under Infra City-flagg, har hösten varit synonymt med korpenpremiär och samkväm med familjen IC. När somrarna och semestrarna rusat förbi och en stilla undran om vart all sol tog vägen gjort sig gällande, då kommer hösten, IC-helgernas välsignade tid. Vem behöver helgplaner med sprit och krogköer och dunka-dunka-musik när sekten IC håller andakt på söndagarna?
Men när säsongen 2008/09 stod för dörren dröjde ett orosmoln kvar på himlen. Den fantastiske burväktaren Joachim Topala hade packat väskan och flyttat till dårarnas hemland i väst och Infra City stod utan en av sina viktigaste spelare. Veckorna gick och trots ett ofullständigt hyresavtal med division 2-klubben BSK:s målvaktssektion kändes luckan efter Topala aldrig riktigt igentäppt. En oro över slantsingling och osmidiga utespelare som vikarierande målvakter gnagde för varje dag som gick och skräcken över att någon gång under hösten behöva sprattla runt på knä i målområdet befläckade den enorma glädjen över att allt var igång igen.
Så plötsligt på torsdagen den andra oktober briserade i IC-land en bomb vars efterskalv gav utslag i så gott som hela innebandysverige. Guldtuppen Andreas Bjunér hade genom ett noggrant planerat telefonsamtal lyckats övertala legenden Jimmy United att göra comeback i IC-tröjan. Mad Jim, som nyligen blivit tvåbarnsfar, hade lämnat cirkusen tidigt förra året för att slippa genomlida den tortyr han upplevde från seriesystemets rättsväsende. Nyheten om hans återkomst, som publicerades på Infra Citys hemsida på Svenskafans.com, rusade upp i topp på listan över mest lästa nyheter i hela innebandylandet. Intervjun med landslagets förbundskapten Kent Göransson kom tvåa på listan, med mindre än hälften så många sidvisningar. När Guldtuppen hörde av sig, hade Jimmy bett om att få tänka på saken och ringa tillbaka. Det fanns nämligen två barn som räknat med sin pappas närvaro på söndagen. Ett par minuter senare vibrerade Guldtuppens mobil och hjärta igen, och från Bålsta hördes de bevingade orden:
– Jag har fixat barnvakt. Jag kommer!
Om laddningen var på topp inför söndagens IC-uppträde, har den nu nått närmast obeskrivliga höjder. Andreas och Lasse Lejdeby firade beskedet med en sällan skådad mängd öl och galenskaper på fredagskvällen, Uniteds mobiltelefon överöstes med hyllningsmeddelanden och Nicklas Bjunér började fundera över hur han snabbast skulle köra från BSK:s seriematch för att hinna i tid till söndagens stora händelse i Liljeholmshallen.
Det är givetvis befriande att Infra City har en riktig målvakt i kassen på söndag, att man slipper genomföra en ångestfylld slantsingling och kan koncentrera sig på att spela på sina ordinarie positioner. Betydligt större, och viktigare, är att Mad Jim har mer än bara målvaktsutrustning med sig i trunken. Maken till pådrivare och extra tändvätska är svår att finna för ett lag och jag längtar till ögonblicket då Jimmy United Anderssons ögon möter sina gultröjade lagkamrater på eftermiddagen. Det är ingen vild gissning att tro att de kommer att skina av förväntan, adrenalin och glädje och att de som alltid kommer att dölja något mer svårtolkat där bakom. Med Mad Jim på plan kan allting hända. Det kan betyda straffräddningar och guld, det kan betyda förtvivlade okväden mot domare och motspelare. Men framför allt, det kan betyda att Infra City inte tillåts vila och bli bekväma en enda sekund. Den som tror att det finns något som heter serielunk får tänka om. Med Mad Jim i kassen är varje sekund, varenda närkamp, vartenda utkast det viktigaste som finns.
Infravärmen är överhettad. Nu brinner hela hösten.
