IC SKREV HISTORIA
Infra City gjorde det. De klev igenom hela vårserien utan förlust. Trots skador, sjukdomar, dålig uppslutning och risigt spel slet laget till sig två kryss mot Huvudsta och OM Strebrar. Och som om inte nollan i förlustkolumnen vore nog kunde IC för andra året i rad titulera sig seriesegrare. Martin Ackeberg glimrade starkast och stod för tre mål.
För att citera en ung Mathias Bjunér: Nu ska jag berätta en fistoria.
Det var aldrig vackert. Det var inte heller snyggt. Och det var definitivt ingen dans på rosor. Det var en afton då Infra City befann sig i en närmast hopplös brygga, men knöt näven precis lagom hårt för att orka resa sig och hålla den där omtalade Sviten intakt säsongen ut.
Vilket hel(g)vete!
Nej, det var inget dukat bord de kom till, de gula tupparna, sent på söndagkvällen. Serietvåorna Huvudsta Tunners hade dagen till ära kryddat sitt lag med ett par överkvalificerade tekniker som skulle sätta IC-defensiven i rejäl gungning. IC hade i sin tur genomlidit en helvetisk helg. Till en början såg det alltjämt överkomligt ut, då endast tjuren från Tønsberg, Roger Hansen, hade lämnat återbud. På fredagskvällen eskalerade dock nervdallret å det grövsta, då storstjärnan Nicklas Bjunér sögs in i en djup förkylning. Det skulle visa sig bli startskottet för en rad återbud och avhopp, och helveteshelgen nådde strax därpå nya höjder. Under lördagen kastade målvaktsalternativen Tim, Fredh och Jimmy in handduken och IC tvangs krypa till kojs med en gnagande oro i hjärtat. Om fredagen och lördagen lämnat trista besked ville inte söndagen vara sämre. Tio små IC-pojkar blev raskt åtta då Johan Carlsson och Pauli Nourbakhshe hoppade av tåget på grund av förkylning och baksmälla.
Nicklas trotsade sjukan
Som ni förstår höll själva fan IC i ett stadigt strupgrepp vid det här laget. När så Tommi Pelkonen skrev på som målvakt under söndagseftermiddagen gjorde han det som en stor hjälte. Plötsligt syntes en chans till att hålla Sviten vid liv via konstgjord andning. Och hjältar, förresten, fanns det gott om denna afton, även om de flesta var trögare än vanligt. De var gula, de stank av svett och de hade fortfarande inte en tanke på att förlora. Med några sekunder kvar till matchstart gjorde sedan den dåsige, förkylde, allergichockade och kortisonmarinerade hjälten Nicklas en glädjande entré i hallen, och framtiden ljusnade ytterligare för de gula.
Förstärkt Huvudsta chocköppnade
Ty eleganten Nicklas skulle visa sig vara precis vad det stirriga IC behövde i matchen mot ett kvickt Huvudsta. Infra City, som under säsongen varit närmast omutliga i sitt defensiva spel, visade prov på total förvirring och avsaknad av passningsspel och hamnade snabbt i ett 0-2-underläge. Bolluslingen hade inget till övers för sina gula vänner och såg på alla möjliga sätt till att hamna på Huvudstaklubbor eller i IC-kassen. Matchen såg ut att glida laget helt ur händerna när Nicklas plötsligt slog en precis crosspassning till kvällens gigant, backen Martin Ackeberg. Den gode Acke var på ett glimrande spelhumör och smällde in en reducering som stod som en strut i kassen.
Hoppets låga fick dock inte brinna mer än någon minut. Inte nog med att bolltrollaren och målmaskinen Daniel Westin hade skadat knäet tidigt i matchen; Huvudsta, stärkta av sina inhyrda bollvirtuoser, fick gång på gång komma i kontringar mot ensamma IC-backar och kunde via IC-ben slå in 3-1. Det mesta talade vid det här laget för att Svitens dagar var räknade och Pelko hade inte mycket hjälp av sina utespelare. Men det fiffiga är att det finns folk vars målfarlighet alltid ligger och pyr, oavsett om laget bjuder på innebandyporr eller inte. En sådan herre är Andreas Bjunér. När hans skott kom i retur från ett motståndarben sket han helt sonika i att söka alternativa lösningar och fortsatte att peppra på med ursinniga skott. Någonstans vid tredje eller fjärde försöket vann trägen, och den ihåliga plastbiten låg och myste i Huvudstakassen.
Två snabba av Nicklas gav poäng
Efter Guldtuppens viljemål ljöd emellertid samma visa på nytt. Huvudsta kontrade, IC hann inte ställa om och för tredje gången låg man och kravlade i ett tvåmålsunderläge. Det var då Pelko täppte igen storartat, och det var då Nicklas Bjunér klev in på allvar i handlingarna. Först fick han bollen på egen planhalva, drog en soloåkning på vänsterkanten och lade upp 3-4 i kassen medan målvakten låg raklång på det kalla golvet.
När sedan en Huvudstakille låg skadad på plan och hans lagkamrater valde att dra igång spelet på sitt frislag, var det dags för ett nytt solomål. Stabiliteten personifierad, Matsson, slet åt sig bollen, petade till poängkungen Nicklas som återigen snurrade upp ett par gubbar innan han smällde in den förlösande kvitteringen. Huvudstaspelarna gormade om osportsligheter, men tystnade snart när de insåg att bollen så att säga låg hos dem själva. Infra City, å sin sida, pustade ut när den feta damen sjöng och kunde trots sin kaosartade insats inse att de kommit undan med blotta förskräckelsen.
Propagandaspel mot Strebrar
Efter den jobbiga seriefinalen väntade säsongsfinal mot OM Strebrar, ett lag som länge såg ut att få förbereda sig på en duktig lektion i passningsspel och kvickhet. Infra City gjorde lite vad de ville ett tag, bjöd på klapp-klapp-spel och läckra finter och verkade ha ruskat av sig all den oro som halvtimmen tidigare tyckts kväva allt vad kreativitet och vilja heter. Den defensivt storartade kedjan med Benny Borgman, Jesper Löngren och Andreas var effektiviteten själv både framåt och bakåt och OM fick knappt låna bollen. Där framme hade Djuret, Vesslan och Erik Hjort lekstuga. När sedan backen Lasse Lejdeby hittade Andreas i slottet kom det logiska ledningsmålet. Guldtuppen väntade någon sekund innan han distinkt satte bollen intill stolpen. Proppen ur, och dags för den storspelande Acke att öka på sin målskörd igen. Den gamle Stenmårakollegan Jeppe slog från högerkanten ett briljant frislag till den ståtlige backen, som i fritt skottläge drämde upp 2-0 i krysstrakten.
Acke hade uppvisning
Och Acke var inte färdig ännu. Strax därpå rev han åt sig bollen till vänster på egen planhalva, fintade sig elegant över mittlinjen ut på högerkanten där han utan besvär smällde upp sitt tredje mål för dagen och sitt sjätte på lika många matcher. Glädjen var stor på IC-bänken när de såg en leende Acke rusa ut mot sarghörnet med armarna i luften. Det kramades, smilades och ingöts en överdos av självsäkerhet. 3-0, bud på mer, storspel i kassen av Pelko och en tydlig överlägsenhet i spelet gjorde att IC så sakteliga tappade fokus och inställning.
...sen kom raset
De dittills tämligen ofarliga OM Strebrar växte i takt med IC:s kollaps och hade snart påbörjat sin upphämtning. Det blev dimmigt i blicken på IC-spelarna. Plötsligt hamnade Acke i utvisningsbåset för ett avstånd som varken på något sätt inverkade på spelet eller var mer felaktigt än något tidigare avstånd under matchen. Det numerära underläget reddes i vanlig ordning ut av IC, men lik förbaskat hade det som såg ut som en promenadseger förvandlats till en slitsam kamp mot klockan. Det är oklart vad som hände, men med minuter kvar av matchen hade strebrarna glidit upp till 3-3 och bollen ville för allt i världen inte lämna de gröngulas planhalva. Panik utbröt då tanken på att Sviten låg för döden etsade sig fast i IC-skallarna. Det grisades, det spelades äckligt defensivt och fantasilöst men det fanns ändå så pass mycket hjärta kvar i de skakade kropparna att tiden rann ut till de gröngulas fördel. Slutsignalen ljöd och IC förvånade än en gång domarna med sin glädje över ett oavgjort resultat.
...men Sviten överlevde
Det som var IC:s sämsta helg för säsongen blev samtidigt den största. Risigt spel, men ändå tillräckligt mycket vilja för att vägra förlora. Visst, det var inte mycket som glimrade denna sista matchdag, men seriesegern bärgades och den kanske ännu viktigare Sviten blev odödlig. En ny milstolpe i IC-historien var avklarad och för fjärde gången på lika många försök klättrar laget upp en serie i Stockholmskorpen.
En liten bonus: Efter firandet med Hebbe och Matsson stötte jag ihop med en iller vid Klara kyrka. Han gled fram och strök sig och nosade lätt på mina fötter. Jag tror det var hans sätt att visa vördnad. Han hade antagligen hört vad som hänt i Liljeholmshallen och var ute och svirade.
… Som brukligt när serien är avslutad väntar nu en lång väntan innan IC den 10 maj ställs mot SP Gamla Stan i åttondelsfinalen av vårens slutspel. SP knep andraplatsen i division fem och bör inte vara någon omöjlig uppgift för ett normalt spelande IC. Ska slutspelsförbannelsen släppa?
Hört efter matchen:
"Det är så enkelt att spela med Benny och Jeppe. Lika enkelt som det är för en hockeyspelsgubbe att spela bordshockey, om du förstår vad jag menar. Det är ett oerhört stort avbräck att Jeppe inte kan vara med på slutspelet (herr Löngren gifter sig dagen efter, reds anm). Men vi får hålla dörren öppen, han kanske hittar någon lucka i tidsschemat."
Andreas Bjunér
"Jag var helt borta i dag, jag minns inte något av mina mål. I andra matchen orkade jag knappt springa."
Nicklas Bjunér
"Vi var många hjältar i dag, men man måste ändå hylla Pelko lite extra. Utan honom hade nog sviten varit slut nu."
Lasse Lejdeby
"Acke, vilken kung!"
Ett gäng IC-sköningar
Infra City - Huvudsta Tunners 4-4
1-2 Martin Ackeberg (Nicklas Bjunér)
2-3 Andreas Bjunér
3-4 Nicklas Bjunér (Lasse Lejdeby)
4-4 Nicklas Bjunér (Mathias Bjunér)
Infra City - OM Strebrar 3-3
1-0 Andreas Bjunér (Lasse Lejdeby)
2-0 Martin Ackeberg (Jesper Löngren)
3-0 Martin Ackeberg
Utvisning: Martin Ackeberg, 2 min
IC: Pelko - Ackeberg, M.Bjunér, Lejdeby - Borgman, Löngren, A.Bjunér, Westin, N.Bjunér, Hjort
