Lovande start i tvåan
Infra City fortsätter sin vägran att förlora seriematcher även i division 2. Efter 3-3 mot Huvudsta Tunners tvålade de gultröjade till Daglivs med 8-4 och kunde med visst nöje konstatera att man fortfarande är att räkna med.
Luften var tät av ovisshet inför premiären av korphösten 2009. Bara det faktum att Infra City nu klättrat upp i andradivisionen torde räcka för att få den mest segervisse att vackla. Att lagets storstjärna Nicklas Bjunér dessutom tvingats (om än förhoppningsvis tillfälligt) lägga klubban på hyllan efter ett elakt diskbråck har gjort att klubbledningen febrilt försökt tona ner förväntningarna på det lag som hittills aldrig missat uppflyttning i stockholmskorpen. Den goda stämning som de senaste säsongerna lett till en storhetstid utan historisk motsvarighet fick sig ytterligare en liten törn då det uppdagades att den ständigt löpande Roger Hansen kastat in handduken.
Nu är det ju lyckligtvis så, att oavsett vad som hänt under en sommar är IC-bubblan om hösten alltid så uppblåst av laddning att den tenderar att nästan spricka redan innan första tekningen är avklarad. För det fanns en hel del att glädjas åt även i denna årgång gula tuppar. I kassen satt Joachim Topala redo för comeback och i anfallet hade en annan hemvändare, Pontus Löngren, återvänt. Dessutom hade Johan Carlsson efter långt övervägande kring fysisk status beslutat sig för att spela, och vid sidan av sargen satt knäskadade Pauli Nourbakhshe och skötte peppsnacket.
Nu var bara frågan hur tusan det skulle gå. Av de nio som ställde upp mot Huvudsta Tunners på söndagskvällen var det bara fyra som hade rört en klubba sedan maj månad och man visste varken var IC själva eller deras motståndare stod.
IC mot Huvudsta - en jämn och hård historia
Att det skulle bli en tuff och jämn match var de flesta experter eniga om. En snabb titt i historieböckerna visade att av lagens fyra tidigare möten hade tre slutat oavgjort medan ett slutat med IC-seger. Statistiken talade sitt tydliga språk, vilket skulle visa sig på flera plan. Det blev en het drabbning där armbågar och klubbor viftade, utvisningsminuter haglade och där de två rättsskiparnas domslut var olika oftare än de var enhälliga. Ett smärre kaos uppstod på plan och skönspelet fick stå tillbaka för chansningar, gnäll och märkliga regeltolkningar.
Det trögstartade Infra hamnade i underläge redan i första bytet, då en tämligen frispelad Tunner fick stöta in bollen bakom Topala. IC-benen var tunga och det försvarsspel som på senare tid fungerat så klockrent genom hela laget hade ännu inte visat några levnadstecken. Framåt såg det dock betydligt mer hoppfullt ut. Lillebror Löngren visade sig vara en fantastisk förstärkning och visade upp ett brett register, oftast i smarta samspel med måltjuven Daniel Westin. Den finurlige Westin, som aldrig tycks förlora sin finess, såg snart till att med en Zorro-fint bakom mål lirka in kvitteringen, framspelad av Pontus.
Huvudsta behöll, trots ett allt bättre passningsspel från IC-håll, ett litet grepp om matchen och kunde efter fina crossbollar kollra bort IC-försvaret fram till ytterligare ett ledningsmål. Då var det dags för Erik Hjort att korka upp. Den bollskicklige Ekan, som tidigt i matchen visat gryende form, vispade in 2-2 sedan Vesslan hittat en lucka i Huvudstaförsvaret.
Regler - inte alltid lika för alla
Oavgjort så långt. Men statistiken talade sitt tydliga språk även på andra håll än de målmässiga. Vid båda premiärmötena med Huvudsta de föregående två säsongerna hade Infra City dragit på sig fyra utvisningsminuter. Därför var det föga förvånande att Mathias Bjunér fick slå sig ned i skamvrån efter att han i en löpduell ramlat tillsammans med en Tunner. Lyckligtvis för Infra hade även Huvudsta svårt att hålla frustrationen nere och befolkade utvisningsbåset med jämna mellanrum. Däremot hade de något som Infra City aldrig haft – domarnas gunst, eller empati om man så vill. Ty hur ska man annars förklara det faktum att man undslapp straff då en utvisad Tunner sprang in på banan utan att ha fått klartecken från domaren? Som brukligt när motståndaren haft för många spelare på plan såg Infra City fram emot att äntligen få spela power play och kanske slutligen få ta kommandot i denna svårspelade match. Men tji fick IC. Domaren tyckte att ”det där var väl inte så farligt”, såg mellan fingrarna, och sekunder senare spelade i stället Tunners i numerärt överläge och satte 3-2. Suckarna över hopplösheten och regelvidrigheten tog sig olika uttryck - i den redan utvisade Matssons fall i form av ett könsord och följaktligen ytterligare två minuter i finkan.
Vesslan räddade poäng
Matchen hade sedan gammalt formats till ett helvete men Infras gossar stred för att åtminstone undvika en förlust. Det slets, det skreks och det gnälldes på det egna spelet, men till slut hittade Pontus återigen fram till Vesslan, som med en distinkt stänkare frälste sina lagkamrater med ett 3-3-mål. Tiden rann ut, kaoset var över och IC hade återigen spelat oavgjort mot Huvudsta. Det var, trots allt, en godkänd inledning på den nya säsongen.
I pausen satte sig större delen av laget och kippade efter andan och var nog rätt nöjda med att matchen var över. Matsson påpekade det märkliga i att om han valt att utbrista ”näsa” i stället för valda kroppsdel hade han inte behövt sitta kvar i båset, och nog tyckte några lagkamrater att han hade en viss poäng. Benny Borgman, för dagen iklädd nya skor, ägnade halvtimmen åt att på egen hand värma upp i en nedsläckt sal medan Lasse Lejdeby strödde lovord över de nyinköpta sulor som under matchen fått hans benhinneinflammation att hållas kort.
Smakstart mot Daglivs
Som en blixt från klar himmel klämtade så klockan åter för match och de gula satte av genom korridoren mot de väntande lirarna i Daglivs. Till IC:s förvåning tycktes dessa inte ha mer än en avbytare till förfogande och det var tydligt att en viss självsäkerhet gjorde sig gällande i det gula lägret. Med all rätt, skulle det också visa sig. Redan ett par minuter in i matchen hade Ekan tråcklat sig igenom och satt sitt andra mål för dagen, och direkt efter påföljande tekning drog han iväg något som såg ut som en passning till Andreas Bjunér, men som i stället retfullt rullade in bredvid Daglivskeepern. 2-0 gav lite andrum, och trots att Daglivs tack vare ett par bollsäkra spelare fick in en reducering kom de egentligen aldrig särskilt nära. För efter Ekans två raka var det dags för Vesslan att ta över. Först slog han överraskande in ett frislag från högerkanten och sedan höll han sig framme på en genomskärare från Matsson och smällde in 4-1.
... och åtta kassar framåt
Sedan rullade det bara på. Inga utvisningsminuter, inget gnäll och inga konstigheter. Topala fick då och då visa sig på alerten då Daglivs tekniska anfallare ställde till oreda, men IC hade kommandot. När Martin Ackeberg, denne elegante och löpstarke back, drämde in 5-2, och när Pontus ökade på med nummer sex var det egentligen bara logiskt. Visst fick Daglivs in ett par kassar till mot ett lite bekvämt IC-försvar, men i den andra kassen ringde det för jämnan. Som när Benny Borgman drog upp en patenterad rökare från halva plan till 7-3. Eller som när Andreas Bjunér, medvetet eller omedvetet, spikade slutresultatet i öppet mål på pass från Vesslan.
8-4 var en fin avslutning på en trevlig premiärdag som gav hopp om fortsatta framgångar. Även om Infra City inte alltid glänser, så har man en märklig förmåga att vägra förlora och man kan undra hur det nu ska gå med klubbledningens försök till nedtonade förväntningar.
Infra City - Huvudsta Tunners 3-3
1-1 Daniel Westin (Pontus Löngren)
2-2 Erik Hjort (Daniel Westin)
3-3 Daniel Westin (Pontus Löngren)
Utvisningar: Mathias Bjunér 2x2 min
Infra City - Daglivs 8-4
1-0 Erik Hjort
2-0 Erik Hjort
3-1 Daniel Westin
4-1 Daniel Westin (Mathias Bjunér)
5-2 Martin Ackeberg (Erik Hjort)
6-3 Pontus Löngren
7-3 Benny Borgman
8-4 Andreas Bjunér (Daniel Westin)
IC: Topala - Ackeberg, M.Bjunér, Carlsson, Lejdeby - Borgman, A.Bjunér, P.Löngren, Westin, Hjort
