Rekorduselt, IC!
Förhoppningarna fanns om ett 1000:e mål för Infra City på söndagskvällen. Men att man fick möta två lag man aldrig förlorat mot hjälpte föga. IC underpresterade totalt och fick för första gången åka hem mållösa från Liljeholmshallen efter 0-4 mot Red Socks och 0-2 mot Huvudsta Tunners.
Sedan guldet i Sollentuna och flytten till Liljeholmshallen har vi vant oss vid ett storartat Infra City, ett envetet slitande lag som på sin höjd förlorar en seriematch per säsong. Trots att motståndet blivit allt svårare genom den ständiga klättringen i seriesystemet, har sviterna med matcher utan förlust bara blivit längre och längre.
Efter ett tidsödande grävande i internets gömda vrår hade så klubbledningen lyckats rota fram en imponerande mängd statistiskt stoff ur Infra Citys historia, och kommit fram till att man närmar sig det tusende seriemålet sedan starten höstsäsongen 1995.
Nu var förhoppningen att denna milstolpe skulle få påhälsning denna sena söndagsafton. Visst insåg de gula att det skulle bli tufft, det är det alltid på de här höjderna. Men samtidigt var motståndet, Red Socks och Huvudsta Tunners, av sådan art man aldrig förlorat mot. Sex mål borde inte varit någon omöjlighet.
Mållöst mot Red Socks
Det blev noll. Noll mål på 50 minuter, och Infra City var egentligen aldrig ens farliga. Det var trögt, lojt och allt låg som i en dimma. Det var som att åka lådbil på plan mark, ingen gaspedal att trampa på utan bara en låg fart som bara stötvis fick en liten skjuts i ett par meter. Red Socks, som man tidigare hade tagit ganska bekväma segrar mot, var snabbare, mer taktiska och mer löpvilliga än Infra City och det blev egentligen aldrig någon match. Det var mållöst på plan, IC-spelarna sprang runt som förvirrade höns med förlorad talförmåga och det var nästan lika mållöst på bänken. Möjligen kunde ett regn av besvikelser hagla när ännu ett anfallsförsök strandat vid mittlinjen, och det fanns inte mycket plats över för positiva tankar under den där matchen. Med jämna mellanrum spelade Red Socks bort IC-spelarna och pytsade in en kasse, en sisådär fyra-fem stycken fördelade på 25 hemska minuter. Med tomma blickar sökte de gula tupparna förklaringar till denna massiva kollaps. Men ingenting kunde förklara detta ras, även om den sena timman (klockan 22) försvårade för kroppslig kvickhet.
... liksom mot Huvudsta
De senaste säsongernas insatser gjorde dock att IC-lirarna såg en chans till bättring inför den påföljande drabbningen mot Huvudsta Tunners. Visserligen hade de tidigare mötena med laget alltid varit jämna, men man hade likväl aldrig förlorat. Och förlorar gör ju Infra City över huvud taget nästan aldrig numera.
Det här var emellertid en svart söndag. Infra City var lika ofarliga klockan halv elva som halvtimmen tidigare, och de inte alltför briljanta Huvudsta Tunners behövde inte åstadkomma mycket för att ta kommandot i denna bedrövliga match. De gjorde två mål på sina chanser, och det hade räckt med ett, för Infra City var totalt uddlösa. Det hjälpte inte att man fick chockerande många numerära överlägen i slutet av matchen, både fem mot fyra och fem mot tre. Jubelropen skulle ända till slutet få stå tillbaka för gnäll på det egna spelet och förvånade blickar. Vad hade hänt med Infra City? När domarparet blåste ut slutsignalen hade man spelat två matcher i rad utan att göra ett enda mål. Något liknande hade inte hänt sedan Dackefejden, eller åtminstone inte sedan begynnelsen i Sollentuna, antagligen på andra sidan millennieskiftet, då IC bestod av lika delar fjuniga tonåringar och till åren komna farbröder.
IC illa ute
Kanske var det jakten på det där tusende målet som låste de gula tupparnas maskineri och tankeförmåga. Kanske var det den sena timman. Eller så var det den grå höstens antågande som med sin brist på soltimmar förlamat IC-kropparna så till den grad att de, likt upp- och nervända sköldpaddor, inte kunde förmå något att hända hur mycket de än sprattlade och bet ihop.
Hur som helst har man nu för första gången varit med om ett riktigt bottennapp i Stockholmskorpen. Man riskerar för första gången sedan flytten från Sollentuna att missa uppflyttning, och vägen till slutspel börjar se alltmer snårig ut. Nu krävs machetes för att slå sig fram, och förhoppningsvis får man vid nästa matchdag tillbaka tre vässade knivar i bröderna Löngren och kantspringaren Benny Borgman. Ryktet säger också att den store Nicklas Bjunér, allt mindre besvärad av sitt diskbråck, siktar på comeback innan säsongens slut. Den kvartetten kan behövas för att vända på den vidbrända steken.
Infra City - Red Socks 0-4
Infra City - Huvudsta Tunners 0-2
Utvisningar: Erik Hjort 2 min
IC: Topala - M.Bjunér, Carlsson, Lejdeby - Ackeberg, A.Bjunér, Hjort, Nourbakhshe, Westin