Starkt IC tog fyra poäng
Trots att fem man saknades i premiärtruppen lyckades Infra City så när inleda säsongen med två segrar. 3-2 mot Huvudsta följdes upp med en 3-3 mot Farsta Däckcenter, där IC ledde med 3-1 innan en kavalkad av utvisningar satte stopp för segertåget.
Det var en sån där dag då stoltheten över laget Infra City nästan kvävde en. Det slit, den effektivitet och det hjärta som visades upp av de gultröjade under premiären fick det vattnas i såväl mungipor som ögonvrår och om det inte varit för en alltför sedvanlig visselsymfoni på sluttampen hade den sköna söndagen blivit en total klang- och jubelföreställning.
Ingen comeback för Nicklas
Nu var förvisso tanken också från början att denna första spelomgång på det nya året skulle visa upp en betydligt vassare IC-version än den som kämpade under hösten. Den store poängmaskinen Nicklas Bjunér hade efter en hel säsongs diskbråckande äntligen tillfrisknat under julen och skulle få göra sin debut i korpens division 2. En bunt av de övriga hade dessutom under mellandagarna visat en oväntat god form i den lilla hala, varför denna söndag egentligen var första gången IC skulle kunna mönstra ett komplett lag i tvåan.
Dagarna innan hade dessvärre förutsättningarna raserats på ett näst intill komiskt sätt. På tisdagen visade sig Andreas Bjunérs nacke vara så pass orörlig att den (i kombination med en skvätt feber) uteslöt alla tankar på spel. Sedan var det storbacken Martin Ackeberg som insjuknade och lämnade återbud. Vrider vi sedan fram klockan till lördag tycktes det i övrigt se hyfsat stabilt ut och natten mot söndag såg ut att kunna bli någorlunda fri från mardrömmar.
... och det blev bara värre
Men ack, som det brakade samman timmarna därpå. Först var det Mathias Bjunér som förkylt sig. Sedan uppdagades att Nicklas hade spenderat lördagen som assisterande flyttgubbe och därmed retat upp diskbråcket till oroande proportioner, och som om allt detta trams inte vore nog tvingades Johan Carlsson under söndagsmorgonen kasta in handsken på grund av sjukdom.
Att sedan Korpenkansliet några timmar före matchstart meddelade att matchen flyttats från Liljeholmen till Brommahallarna får ses som en parentes i sammanhanget. Den gode Munken ringdes in för debut och när det väl var dags för tekning hade IC åtminstone tre avbytare på bänken.
God uppslutning på läktaren
Om slitet och hjärtat som spelarna på plan demonstrerade var hissnande, vilka ord ska då användas för att beskriva den tillresta supporterskaran – Guldtuppen, före detta IC-spelaren Roger Hansen samt Matsson och Linda - som under en timme bjöd på ett oavbrutet engagemang i såväl IC-spelarnas som domarnas insatser? Det var som om de slagit på en överhettad vattenspridare med tändvätska i tanken och riktat den med full kraft in mot spelplanen.
Ty inte ens den makabert stora spelplanen tycktes kunna avslöja någon julfetma hos IC-spelarna. De sprang som dårar, de kommunicerade och de bjöd på såväl finesser som uppoffringar. Och längst bak i kassen satt en Joachim Topala i en högform så vass att paniken i försvarsspelet endast gjorde några tafatta besök under dagen.
Full fart mot Huvudsta
Matcherna mot Huvudsta Tunners börjar bli något av en klassiker, alltid innehållande en massiv intensitet, hårt spel och - framför allt – en jämn fördelning av antal mål.
Traditionen skulle visa sig hålla i sig. Tempot skruvades upp från första tillslaget, det smällde hårt men sjyst i närkamperna och det avlossades rökare åt båda håll.
Innan vi går vidare ska erkännas att denna rapport kommer uppvisa en rad luckor i informationen, vilket kan bortförklaras på följande sätt: 1) undertecknad upplevde planstorleken så pass kvävande att det helt enkelt inte fanns utrymme att lägga energi på något annat än att bara försöka springa en massa; 2) samme undertecknad drog någonstans slutsatsen att de trasiga spelarna i supporterskaran skulle hålla koll på protokollet, något som visade sig vara en villfarelse, då dessa herrar om möjligt visade mer inlevelse i matchen än oss på plan.
Vesslan drog ur proppen
Hur som helst hade IC denna dag glömt bort att man under matchinledningar förväntas stå på fel ben och bli totalt utspelade. I stället satte man högsta fart mot Huvudstakassen och det var inte oväntat att skyttekungen Daniel Westin öppnade målskyttet i IC:s favör efter en handfull minuter. Proppen var ur och därefter följde tjugo IC-minuter av tokrusningar, passningskombinationer, dribblingsraider och blixtrande reflexräddningar. Huvudsta tog visserligen rygg, radade upp anfall på anfall och kunde visserligen kvittera på en kontring, men någonstans bland alla svettångor kunde nog gemene man se att premiärmatchen var Infra Citys.
Halvvägs in i fajten var det Erik Hjort som fick lön för sina många löpningar och genombrott, då han prickade in 2-1 i kassen. IC hade kommandot, och tack vare såväl Topalas storspel som utespelarnas outtröttliga slit i såväl defensiv som offensiv kunde matchen fortskrida i samma anda. När Vesslan satte 3-1 på ett långskott var saken biff, även om Huvudsta strax före slutet lyckades slita till sig en reducering efter ett par märkliga IC-utvisningar.
Stark start även mot Farsta
IC:s 2010 hade trots allt fått en glimrande start, och matchinledningen mot Farsta Däckcenter visade inga tecken på förändring. Förvisso såg det vittröjade Farstafolket skrämmande bollsäkert ut, men tack vare en alert start kunde IC återigen lägga vantarna på taktpinnen. Ekan rev åt sig bollen på egen planhalva, drev upp mot motståndarkassen och kunde i trängt läge släppa bollen ut mot höger där Pontus Löngren svarade direkt med att drämma upp en backhand i maskorna. En kvittering ramlade strax därpå in efter att en Farstakontring fått IC-försvaret att se förlamade ut på det såphala golvet och Topala lämnats ensam mot två motståndare.
... och effektiviteten bibehölls
Men den där gemene man, som bevittnat matchen före, tyckte sig i stjärnorna se att det även i denna drabbning var Infra City som hade oddsen på sin sida och kunde därför inte annat än ge en logisk, medhållande nickning åt det 2-1-mål som Jesper Löngren stänkte in efter halva matchen.
Det ska dock inte glömmas bort att Däckcentret hade både en och två och tre chanser att kvittera och faktiskt stundtals pressade ner Infra City djupt i knäet på den rappe Topala. Men där framför stred Lasse Lejdeby och Munken med andan i halsen och i trakten däromkring visade såväl målskyttarna som Benny Borgman och Pauli Nourbakhshe upp ett spel så uppoffrande och outtröttligt att det var närmast otänkbart att IC skulle kunna tappa sin ledning. Och den uppvisning Vesslan bjöd på strax efter 2-1-målet borde i rättvisans namn fått leva vidare som matchens vackra final. Efter att ha rafsat åt sig plastbiten nere vid egen kasse satte bollvirtuosen iväg på en trolleriturné som på sin väg fram mot Farstakassen fick såväl en som två och tre motståndare att gå upp i rök och låta showens huvudperson avsluta med ett magiskt 3-1-mål.
Där kunde historien ha slutat. Det hade varit både vackrare, mer rättvist och mer logiskt. Men den uppmärksamme läsaren har förmodligen noterat att en viss, ack så betydande, ingrediens lyst förvånansvärt starkt med sin frånvaro så här långt i texten. Ska en match med Infra City verkligen få sluta så här okonstlat?
Nej, naturligtvis inte. Gör plats för en ny aktör på scen – rättsskiparen. Eller, om ni så vill: rätts-skipparen.
Tragikomisk avslutning
För under de sista fem minuterna av matchen, då IC satt på en behaglig 3-1-ledning, inträffade en rad märkliga händelser. Först var det Ekan som, efter att ha tacklats in i motståndarkassen och i sitt försök att resa sig upp knuffats ner ytterligare en gång, riktade en fot mot en Farstapojk till sitt försvar. Detta belönades av den ene pipblåsaren med fem minuters utvisning, en dom som förvisso skulle hålla i rätten.
Men det som sedan pågick under IC:s fem minuter långa box play, var en oförklarlig sörja. Här följer ett axplock: Då en Farstaspelare i IC-zon föste ett frislag ett par meter upp i luften blev resultatet inte felaktigt frislag utan, håll i er, utvisning på Jeppe för felaktigt avstånd. När sedan en annan Farstapojk upprepade gånger rappade Topala över fingrarna och därmed kunde lägga beslag på bollen med öppet mål som följd, blev resultatet just att fäktaren kunde rulla in en reducering. Domaren förklarade det hela med att Topala ”hade junte bollen” och stirrade stint mot horisonten. På följdfrågan ”du menar alltså att så länge motståndaren inte håller i bollen så kan man slå honom hur mycket man vill till exempel på fingrarna?” gav skojaren ett tyst ”ja” och en axelryckning till svar och skyndade mot tekningspunkten.
... och 3-1 blev 3-3
Utan vidare beskrivning av tokigheter och axelryckningar kan nämnas att farsen fortsatte i sin nya tappning till dess att segern glidit Infra City ur händerna. Till slut hade dock tiden runnit ut alldeles för mycket, så siffrorna tilläts stanna vid 3-3 och gjorde därmed premiärhelgen till ett gott dagsverke för de gula tupparna.
De gula minerna var trots allt förnöjsamma, mest över hur gedigen och fokuserad laginsatsen varit, hur god formen i truppen visat sig vara och hur pass lite man låtit sig påverkas av alla spratt som spelats upp under de sista minuterna. Att man med fem man på frånvarolistan kunde bjuda på ett sådant styrkebesked vittnar om att den dag då ett fulltaligt IC uppenbarar sig kan bli något i hästväg.
Infra City - Huvudsta 3-2
1-0 Daniel Westin
2-1 Erik Hjort
3-1 Daniel Westin
Utvisingar: Munken 2 min, Jesper Löngren 2 min.
Infra City - Farsta Däckcenter 3-3
1-0 Pontus Löngren (Erik Hjort)
2-1 Jesper Löngren
3-1 Daniel Westin
Utvisningar: Erik Hjort 5 min, Jesper Löngren 2 min
IC: Topala - Lejdeby, Munken - Borgman, J. Löngren, P. Löngren, Nourbakhshe, Hjort, Westin.
