IC utslagna i gruppspelet
Succén uteblev i Linköping. Efter tre bedrövliga matchinledningar hamnade Infra City sist i sin grupp och fick resa hem direkt efter gruppspelet. 2-3 mot Svart Magi följdes upp av 3-3 mot Hofarna och 2-5 mot Träningslaget och Infra City var aldrig riktigt med i matchen.
Det var den kallaste dagen på 68 år i Linköping. Men solen sken och spelarna i Infra City hade rest till Östgötaslätten dagen innan för att acklimatisera sig, så förhoppningarna om ett trevligt SM-äventyr värmde ändå hyfsat när truppen lämnade hotellet på lördagsmorgonen.
Inne i Korpen Collegium var det visserligen inga minus 28 grader, men det huttrades likväl bland IC-spelarna som genom en sällan skådad uppvärmning gjorde sig redo för öppningsmatchen mot Svart Magi.
Den här lördagen hjälpte dock varken bananer, druvsocker eller taktiska genomgångar. Infra City var iskalla och lyckades aldrig hämta sig från de underlägen de ständigt försatte sig i. När Träningslaget satte 5-2 i öppen kasse i sista gruppspelsmatchen var de gula tupparna under isen och fick vackert styra kosan hemåt med en ynka poäng i bagaget. Den där poängen föregicks visserligen av en magisk upphämtning som kunde blivit en klassiker, men då de positiva inslagen från helgen är relativt få sparar vi det till senare.
Pelko och Vegar förstärkte
Historien tar sin början redan på fredagseftermiddagen, då tre bilar packade med IC-spelare rullade majestätiskt söderut längs E4:an mot 98-åriga Frimurarehotellet i Linköping. Till sällskapet hörde även en fjärde bil, garnerad med blåfärgad snö och nalkandes från Oslo med en blixtinkallad och dunderpeppad Vegar Hafstad som innehåll. Den gale norrmannen, som redan år 2000 gjorde en match i IC-tröjan med skadad axel (och hunnit med en assist), hade nappat direkt på erbjudandet om att få ersätta den magsjuke Erik Hjort i den prestigefyllda turneringen och slog sig strax före tolv ner i lobbyn med bröderna Bjunér, Martin Ackeberg, Benny Borgman, Roger Hansen, Lasse Lejdeby, Tommi Pelkonen, Joachim Topala och Daniel Westin.
Efter en uppskattad utställning av stearinskulpturer, formgivna av Acke, Djuret och Pelko, var det med viss ansträngning som de gula tupparna avstod från Linköpings nattliga nöjen. I stället gick de till sängs i bäddar av blandad kvalitet för att drömma vackra IC-drömmar som aldrig skulle uppfyllas.
Att få inleda en lördag med en hotellfrukost är enligt många definitionen av lycka, och visst var det med glada miner IC-spelarna laddade upp med ägg och bejken och allsköns läckerheter vid långbordet den där arla och rekordkyliga morgonen. Med fokus och bestämdhet fyllde de sina tallrikar med noggrant avvägda kombinationer och det låg viss nervositet i luften. Assisterade av nymodigheter som GPS och antispinnsystem rattades sedan laget fram till maffiga Korpen Collegium, där arrangören laddat upp med såväl digitala resultattavlor som pumpande tuggummitechno. Den store Guldtuppen hade å sin sida medtagit en kasse med för IC-spelarna avsedda bananer och Dextrosolpaket, så visst spratt det till i benen på de gula.
Mardrömsstart mot Svart Magi
Men knappt hade äventyret hunnit börja innan en missriktad rensning från Lasse lett fram till att en omarkerad motståndare fick smälla in 0-1 i IC-kassen. Minuterna som följde därpå var även de en plågsam påminnelse om IC:s oförmåga att vara på tårna från start, och så gott som resten av den första perioden spelades på IC:s planhalva, även om Vegar var på vippen att vinkla in en backhand på en kontring. 0-2 ramlade in strax därpå, och sedan var det egentligen mest tillfälligheter och Topalas rapphet som höll siffrorna nere. Ett visst hopp tändes dock innan pausvilan, då Vesslan smällde in 1-2 på pass från Acke, men under resten av matchen blåste en ihållande motvind. Svart Magi tog kommandot även i den andra halvleken, och kunde med snabbt passningsspel hålla IC korta och jobba sig till ytterligare en kasse. Vid 1-3 var det så dags att vakna för Infra City, som under slutminuterna åt sig in i matchen med små tuggor. När tiden så när tickat ut tog Djuret en liten munsbit då han på egen hand dribblade sig fram till 2-3, men därefter var det slut. Mardrömsstarten hade tagit knäcken på IC, som med viss förvirring hoppades att de skulle få se åtminstone en hint av sitt eget spel i kommande drabbningar.
… och än värre mot Hofarna
Men än värre skulle det bli i inledningen mot Hofarna. De hormonstinna och pubertalt kaxiga göteborgarna kombinerade armbågstacklingar, gnäll och tröjdragningar med vindsnabb och klockren innebandy så till den milda grad att IC skakade sönder i den första perioden. Om 0-2 var en mardrömsstart så var första halvan mot Hofarna sju resor värre. Infra City var i långa stunder helt utspelade, och vid de få tillfällen man tog egna initiativ blev resultatet i stället utvisning. Roger åkte ut två gånger om, vid ena tillfället för att domaren tolkat en motståndares upprepade slag på dennes klubba som ett regelbrott av norrmannen, och Vesslan åkte ut efter att ha rullat bollen till en motståndare innan ett frislag. Lägg därtill ett par utvisningar på Hofar, en på gentlemannen Benny och totalt tio minuters IC-utvisningar och ni förstår att matchen var allt annat än vacker. Ett tilltag som tycktes ligga i tiden där i Linköping var att rycka klubban ur händerna på varandra, och även om reglerna aldrig kollades upp på plats så pekade allt på att detta knep faktiskt var tillåtet just denna lördag. Nåväl, Infra City var på dekis och efter en orgie av markeringsmissar och felpass hade de gula hamnat i ett blytungt 0-3-underläge.
Acke inledde upphämtningen
I pausvilan höjdes röster om att låta Hofarna gnälla sönder sina chanser till seger och i stället fokusera på att spela innebandy. Det fungerade. Hofarna fortsatte knuffas och svära medan IC drog ner på tjafset och borrade ner skallarna. Den imponerande upphämtningen inleddes av backeleganten Acke, då han bröt ett anfall på egen planhalva. Med långa dragningar dansade han fram mot motståndarkassen då en hofare tacklade honom till golvet framför målvakten. Att hofaren sedan fortsatte att trycka ner löparlöftet bekom inte Acke, som i halvliggande ställning lyckades smeka in 1-3 under en utrusande målvakt. Bragdmålet fick det att fräsa till på IC-bänken, och medan Hofarnas tränarstab [sic!] kliade sig i huvudet lade Infra City i högsta växeln. Topalas reflexer fladdrade med en imponerande frekvens och där framme började kedjorna allt oftare hitta kryphål i motståndarmuren.
… som Vesslan och Djuret slutförde
Allra bäst gick det för poängkungarna Vesslan och Djuret som skapade chanser på löpande band och fick motståndarna att kippa efter andan av irritation. Med några minuter kvar av matchen klev höstsäsongens gigant Vesslan fram och drämde in 2-3 på pass från Djuret och gav nerverna en extra skjuts. Lockade av de många utvisningarna och det myckna skrikandet hade publiken i en allt stridare ström vallfärdat till plan 1, men när bara en handfull sekunder återstod av sjöslaget verkade krutröken ha lagt sig för sista gången.
Men icke. Denna stojiga tillställning hade än mer konfekt att bjuda på. Med mindre än tio sekunder kvar tog Vesslan hand om ett frislag på vänsterkanten. Rökaren fastnade på ett motståndarben, varpå den alerte teknikern själv tog hand om returen, passade bakåt till Djuret och såg sin gamle vän smälla in den efterlängtade kvitteringen. I samma sekund som IC-nävarna flög i luften tjöt både slutsignalen och Hofarnas protester, och Infra City hade, om än något sent och bara för en stund, hittat något att bygga vidare på. Om vad Hofarna protesterade mot denna gång blev man aldrig varse, utan satte i stället in siktet på seger i den avslutande matchen mot IBK Träningslaget.
För det var seger och inget annat som gällde för att undvika nesan i att bli utslagna redan i gruppspelet. Uppladdningen tog sig olika former; Benny stretchade sina vader minutiöst, Andreas skärmade likt en världsstjärna av sig med musik i lurarna, Roger drog på sig mysdressen, Pelko lekte med sin iPhone, Vegar pratade och pratade och Lasse försökte slå bort förkylningen med några lager jackor och handdukar.
Ännu en usel start mot Träningslaget
Men lik förbaskat skulle det visa sig att IC:s magnifika upphämtning bara var en fjärt i rymden. För när de polkagrisrandiga skojarna i Träningslaget satte av i full galopp redan vid tekning i den trånga Kombihallen stod Infra City lika orörliga som tidigare. Träningslaget var snabbare, smartare och fulare än IC och innan fem minuter gått låg de gula under med 0-2. Dessutom hade funktionärerna vid denna spelplan inte en tanke på under några omständigheter att stoppa klockan, varför det blev extra bråttom att väcka IC-björnen. När sedan självaste Djuret dribblande in framför egen kasse med ett oturligt baklängesmål som följd, började det osa katt. Återigen låg IC under med 0-3 i halvtid och att rädda kvar det femtonåriga korpgänget IC i turneringen började allt mer likna ett dödfött projekt.
Just Djuret skulle dock blåsa liv i matchen igen, då han efter paus påbörjade ett försök till en ny upphämtning. Först rev han åt sig bollen på egen planhalva, dansade polka fram till motståndarkassen och smällde in 1-3. Sedan fick han en passning från Acke och satte med sitt 2-3-mål press på Träningslaget.
Sedan kom en ny kalldusch. Vid en kontring löpte sig en polkagris ner i högerhörnet och gjorde som han brukade, det vill säga smällde in en boll på vinst och förlust framför Topala. Bollen, som tydligen inte tyckte att den plågat det gamla kompisgänget tillräckligt, var ofin nog att via Matssons fot studsa upp i krysset och skriva in 2-4 på ljustavlan.
Med ett matchur av det hänsynslösa slaget och en fortsatt oförmåga att pricka mål lyckades IC inte resa sig mer. Ett tappert försök att skapa ett underverk gjordes då Topala klev över sargen och lät en extra utespelare rusa in, men som så många gånger i idrottshistorien slutade det i moll. Träningslaget kontrade, slog in 5-2 och satte punkt för Infra Citys äventyr innan det ens riktigt börjat.
… och IC var ett slaget lag
Med sänkta huvuden linkade de gula mot omklädningsrummen för att duscha och deppa. Sedan blåste en storm upp, och innan alla hunnit sätta sig ner drogs riktlinjer upp om hur den kommande timmen skulle spenderas. Benny, som i sällskap med sin handduk påbörjat sin promenad mot duscharna, fick vackert vända helt om, klä på sig och agera chaufför tillbaka till hotellet för bastu och poolbad. Och Lasse, som i sin förkylning och förvirring slarvat bort sina skor, fick lika vackert inse att han inte skulle hinna med den där rutten annat än i strumplästen och stannade således kvar i helvetet med Djuret och Matsson.
När så hela truppen var samlad där utanför frimurarnas bastu tycktes de flesta av de sportsliga motgångarna vara förträngda. IC-folket var överens om att vistelsen i övrigt varit sjulhelsikes trevlig och att man med facit i hand möjligen borde ha testat lyckan i Linköpings nattliv på fredagskvällen ändå. Med visst vemod insåg man snart att äventyret led mot sitt slut och beslutade att njuta lite extra av staden Linköping genom ett besök på en risig men väldoftade pizzeria. För att kräma ur de sista dropparna ur IC-gemenskapen bestämde sig sedan hälften av gunstlingarna för att till kvällningen mötas upp hemmavid och över ett glas öl raljera över sina korståg på Östgötaslätten.
Krönikören Lejdan, som under hemresan vaggats allt djupare in i ett land av feber och därför tvangs hoppa av festligheterna, spenderade sedan lördagskvällen under en filt, förvisso huttrandes men också flinandes åt den ynnest det är att tillhöra det leende sällskapet IC. Som den sentimentale sate han är hade han redan då klockan slog nio lyckats radera baklängesmålen och förlusterna ur skallen för att i stället med belåtenhet minnas helgen som en uppvisning i fenomenet IC:s förträfflighet och laganda.
Det är kanske inte alltid på innebandyplan det visar sig. Men på andra plan syns det väl. Alltid.
IC – mes que un innebandylag.
------------------------------------------------
Infra City - Svart Magi 2-3 (1-2)
1-2 Daniel Westin (Martin Ackeberg)
2-3 Nicklas Bjunér
IC: Topala - Ackeberg, M.Bjunér, N.Bjunér, Lejdeby - Hansen, Westin, Hafstad, Borgman, Pelkonen, A.Bjunér
Infra City - Hofarna 3-3 (0-3)
1-3 Martin Ackeberg
2-3 Daniel Westin (Nicklas Bjunér)
3-3 Nicklas Bjunér (Daniel Westin)
Utvisningar: Roger Hansen, 2x2 min, Daniel Westin 2 min, Nicklas Bjunér 2 min, Benny Borgman 2 min
IC: Topala - Ackeberg, M.Bjunér, Pelkonen, Lejdeby - Hansen, Westin, Hafstad, Borgman, N.Bjunér, A.Bjunér
Infra City - IBK Träningslaget 2-5 (0-3)
1-3 Nicklas Bjunér
2-3 Nicklas Bjunér (Martin Ackeberg)
IC: Topala - Ackeberg, M.Bjunér, Pelkonen, Lejdeby - Hansen, Westin, Hafstad, Borgman, N.Bjunér, A.Bjunér
